# ID: svediakorp-gov476703
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, för det första vill jag gratulera föredraganden för hennes goda arbete, och i detta fall är det inte retorik.
Om det är en vana att gratulera föredragandena så är det mindre vanligt att man framhäver kommissionens dokument.
Men detta är ett användbart dokument.
Föredraganden har med rätta framhävt några brister, men det gör det inte mindre sant att kommissionens dokument fyller sitt syfte: att ge en tämligen exakt bild av läget.
Den första slutsats man kan dra, och Fontaine har pekat på det, är att det fortfarande är tidigt, det har gått för kort tid för att kunna dra slutsatser som leder fram till en lagreform.
Och att det är klokt att vänta till 1999 för att reformera direktiv 89 / 48 / EEG.
Vad är det väsentliga i de slutsatser som man kan dra av Fontaines betänkande, som stöds av PPE-gruppen, tillsammans med de två ändringsförslagen från den socialistiska gruppen?
Konstaterandet av att det idag, då bristen på fri rörlighet, den fjärde friheten i fördragen, många gånger leder till modlöshet och skepsis, har gjorts klara framsteg på detta område vilket inger hopp som är värt att framhäva.
Detta direktiv vilar på en balans mellan två artiklar: artikel 3 som speglar det ömsesidiga förtroendet mellan staterna: om någon har erkänts rätten att utöva ett yrke i en medlemsstat, bör det ömsesidiga förtroendet mellan staterna, fördragens grund, göra det möjligt att utöva detta yrke i en annan medlemsstat, och artikel 4 som har en begränsande karaktär och fastställer kompensationsåtgärder för de fall där denna balans inte uppträder.
Än en gång visar sig i detta fall de två stora linjerna som hela tiden från början av processen med det europeiska bygget korsat varandra.
Å ena sidan rädslor och begränsade perspektiv och trångsynthet.
Å andra sidan framtidsvisionen, visionen om ett mångkulturellt Europa, och det gäller att bevara denna kulturella mångfald, bevara den för att det är en rikedom och en allas arvegods, men samtidigt ett Europa som är ett Europa nostra, ett Europa där den fria rörligheten är en verklig rättighet, inte bara en formell rättighet som finns reglerad i fördraget.
Jag skulle slutligen vilja säga, herr ordförande, att det finns en artikel, artikel 2, som slår fast att allt detta är till förmån för principen om politisk integration.
Således kan man inte automatiskt reglera ställningen i förhållande till tredje land, såsom utskottet för kultur eftersträvar i sitt betänkande.
