# ID: svediakorp-gov476635
# author: Pettinari (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, Mobutus diktaturregim tycks äntligen ha nått sitt slut, och det å ena sidan på grund av de hårda slag som han erhållit till följd av rebellernas militära segrar i öst, och å andra sidan på grund av den uppenbara politiska instabiliteten, vilket även händelserna igår är bevis på, och som fört militären till makten i Kinshasa.
Min grupp skulle se Mobutus fall som mycket positivt, eftersom vi alltid har ansett Zaires regim vara den verkliga källan till instabilitet för ett stort område i regionen kring de stora sjöarna.
Förvisso utgör detta fall i sig inte en lösning på krisen i Zaire.
Jag tvärtom att, just för att det finns så många problem, man noga måste följa arbetet av representanten för Förenta Nationerna om mänskliga rättigheter i Zaire, chilenaren Garreton, vilken efter att ha återvänt från östra Zaire bekräftar bevisen på blodbad och råa massakrer utförda av rebellerna, med många massgravar.
Vi måste ägna mycken uppmärksamhet åt dessa aspekter.
Därför tror jag att det är riktigt att begära ett inrättande av en internationell förhörskommission som belyser ansvarsfrågan och vidden av massakrerna, och framförallt tror jag att man bör utfärda en appell från detta parlament även genom våra resolutioner till Kinshasas regering och till rebellerna så att de respekterar de mänskliga rättigheterna hos civilbefolkningen.
Framförallt bör man begära av ledaren Kabila att låta humanitära organisationer kontrollera flyktingarna, för detta blodbad på oskyldiga kan inte fortsätta och det internationella samfundet måste kunna intervenera.
Slutligen tror jag att den enda lösningen på den zairiska krisen, på det politiska planet, utgörs av en dialog och en direkt förhandling mellan regeringen i Kinshasa och alliansen för de demokratiska styrkorna för befriandet av Kongo-Zaire.
Allt detta kan leda till den demokratiseringsprocess av Zaire som jag anser ytterst brådskande och av nöden.
