# ID: svediakorp-gov476536
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, av en tillfällighet har vi tre utomordentliga betänkanden om fiskeproblematiken: betänkandet från vår kollega Baldarelli, som tar upp frågan om omställning av fiskeflottan och närmare bestämt frågan om de 680 italienska fartygens fiske efter svärdfisk i Adriatiska havet, och även frågan om drivgarn; Kindermanns betänkande vars syfte är att utvidga vår blå zon med Sveriges och Finlands integration år 2002; slutligen Adams betänkande som har högsta prioritet.
Som våra kollegor redan nämnt är vi naturligtvis alla överens om att frågan om fiskebestånden och deras hantering måste lösas, eftersom alla experter - i synnerhet Maurice Aubert från CERBOM i Nice - oroar sig över dessa 100 miljoner ton som fiskas varje år.
Det räcker att se den kanadensiska torsken minska i vikt och att höra FAO: s larmrapporter.
Då förstår man att kommissionen lägger fram ett förslag om biologisk trygghet och föreslår en ökning av maskstorleken, till och med en minskning av antalet nät, förbudsperioder och fredade zoner.
Man förstår allt detta.
Det är riktigt att alla tycker att problemet är en skandal, antingen det rör sig om mängden ung fisk som kastas överbord eller Perus tillverkning av fiskmjöl under en viss tid, för övrigt med mycket begränsad bakteriologisk kvalitet.
Problemet är dock kanske att åtgärderna inte är anpassade till frågans omfattning.
Det öppna hav som det handlar om har friheter som garanteras av internationell rätt, i synnerhet fiskefriheten.
Det är bra att vi ålägger oss själva åtgärder om drivgarn i Biscayabukten, om maskstorlek eller antal nät, men det finns koreanska, japanska och ryska flytande fabriker som plundrar utan gränser.
Är inte det att skapa orättvisor till nackdel för våra egna fiskare att då ha ett fjärde flerårigt utvecklingsprogram mellan åren 1997 och 2003?
Jag tror att det finns tre riktlinjer för framtiden: utveckla det icke industrialiserade fisket och skilja det från industrialiserat fiske; övergå från kommersiellt fiske till odling av fisk - och här har vi vattenbrukets problem, som för närvarande begränsas till 12 miljoner ton i världen.
Slutligen måste vi försöka lösa problemet på världsnivå, inom ramen för en konvention som liknar Montego Bay, men som är specifik för fiskeproblematiken och inte endast är en allmän Montego Bay-konvention.
Det är kanske med fisket som med den gemensamma valutan: den är förmodligen anpassad till Europa men marknaden har däremot blivit världsomfattande och fisken är ovetande om Europeiska gemenskapens gränser.
