# ID: svediakorp-gov476534
# author: Macartney (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vad beträffar ämnet för detta betänkande så stöder jag fullt ut naturvårdsmålsättningarna, och likaså gör fiskare i hela Europa.
Men det vi har här är ett allvarligt förfaringsmässigt problem.
Som McKenna nyligen sagt så är det allom bekant att Ministerrådet redan gått vidare från kommissionens ståndpunkt.
I maktens korridorer i Bryssel talas det om en rådskompromiss.
När jag använder uttrycket " maktens korridorer i Bryssel " så är det för att understryka hur maktlöst detta parlament är om vi går med på att diskutera åtgärder som redan ersatts.
Det var syftet med den ordningsfråga jag ställde i början.
Kommissionen ber oss att fatta beslut i en tvångströja.
Och ändå kommer med all sannolikhet den situationen att ha ändrats inom loppet av några månader.
Jag skulle mycket hellre se att detta parlament diskuterade de verkliga frågorna, än de som inofficiellt redan har ersatts.
Vi har alltså ett allvarligt problem här.
I utskottet hade vi också det problemet att ett helt block med ändringsförslag, på grund av den så kallade kompromiss som ingicks mellan de två stora grupperna, manövrerades igenom på ett allt-eller-inget-manér.
Mina fiskare har sannerligen allvarliga problem med en del av dessa ändringsförslag, exempelvis ändringsförslag nummer 11, som är ganska avgörande för föreskriften om två nät och för maskstorlekar.
Denna inriktning på en komplicerad och väsentlig fråga utgör inte, som jag ser det, ett demokratiskt och tillfredsställande sätt att handha det på.
Jag har lagt fram ändringsförslagen nummer 76 till 80, som jag hoppas att föredraganden och parlamentet kommer att stödja.
Vi påminner helt enkelt om överenskommelsen mellan rådet, kommissionen och parlamentet om samråd.
Där sägs att de måste ta parlamentet på allvar.
Jag hoppas att de kommer att godtas vederbörligen av parlamentet.
Det enda säkra sättet att säkerställa att vi återkommer till saken på, när det är dags för en faktisk diskussion, är emellertid att avslå hela förslaget.
Jag aviserar redan nu att det är den ståndpunkt jag sannolikt tar.
Låt oss nu se på några av de faktiska punkterna.
Vi har alltid den här debatten om skillnaden i åsikter mellan vetenskapsmännen och fiskarna.
Det pekar entydigt på behovet av att sammanföra de båda sidorna och på att satsa ytterligare resurser på samarbete.
Vardera sidan berättar historier om den andra.
Ibland träffar man på en fiskare som varit med på en av vetenskapens båtar under en vecka - jag talade med en på Shetland nyligen - och som återvänder och berättar att han ändrat uppfattning.
Likaså kan vetenskapsmännen ändra uppfattning om de kan stråla samman med fiskarna, och upptäcka att de inte alls är bovar, som satt sig i sinnet att förgöra bestånden.
Detta är ytterst viktigt, eftersom ett av de stora problemen i näringen är bristen på förtroende.
Jag kan stödja de omnämnanden ett antal kollegor gjort av behovet av decentraliserad förvaltning.
Det är också en väsentlig del av uppgiften att återställa förtroendet i fiskesamhällena avseende hela frågan om att bevara fiskbestånd.
Med dessa anmärkningar vill jag upprepa att det föreligger ett antal allvarliga förfaringsmässiga problem.
Vi måste komma till rätta med dessa så att fiskbestånden i Europa på lång sikt kan bevaras, och fiskesamhällena därmed räddas.
