# ID: svediakorp-gov476527
# author: Adam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Möjligheten att bedriva fiske i Europeiska unionens vatten är hotad om inte masslakten av icke könsmogen ungfisk kan stoppas.
För fem år sedan tvingades kanadensarna upphöra med torskfisket utanför Newfoundland.
Det har legat nere sedan dess, och inneburit 40.000 förlorade arbetstillfällen.
FN: s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor har hävdat att två tredjedelar av världens arter, däribland torsk, hummer och räkor fiskas maximalt.
Tidigare i år gjorde vetenskapsmän gällande i Aberdeen, att utan en betydande minskning av uttaget, så kan det mycket väl hända att beståndet av Nordsjötorsk sinar.
Torsken är fullt könsmogen först vid fyra års ålder, och vid nuvarande exploatering uppnår bara fyra procent av torsken den åldern.
Fisken lever helt enkelt inte tillräckligt länge.
Betänkandet hänvisar till kommissionens förslag till förordning för att ändra de tekniska åtgärderna för att nedbringa dödligheten bland ungfisk.
Fisk som är liten får inte landas och heller inte kastas överbord till havs.
En vanlig siffra för vad som kastas är 40 % av all fångad fisk.
Om denna siffra kan fås ner till noll så skulle en stor del av det föreliggande problemet försvinna.
Några av de åtgärder som står oss till buds är en begränsning av antalet nät av olika maskstorlekar som det är tillåtet att ha ombord, ökad maskstorlek, användning av nätstycken med kvadratiska maskor i lyftet, användning av separationsnätstycken, förbjudna säsonger och förbjudna områden, samt en uppjustering av de minsta landningsstorlekarna relativt nätvalen.
Vid en konferens i Aberdeen nyligen stod det följande i ett av de tekniska dokumenten: " Slutsatsen av denna undersökning av nätstycken med kvadratiska maskor i lyftet är att det är möjligt att utforma don som bara tar upp den fångst som önskas. "
De tekniska möjligheterna är tillstädes.
Politiska beslut inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken kompliceras av det faktum att vetenskapsmännens bedömningar av bestånden undantagslöst anger mindre fisk än vad fiskarna bedömer att det finns.
Varför?
En förklaring är att fiskarna koncentrerar sig på områden där det är sannolikt att fisk kan påträffas.
De utnyttjar sin lokalkännedom, under det att vetenskapsmännen beaktar ett betydligt större område.
De som utformar politiken, fiskerirådet, utgår så gott som alltid från det optimistiska synsättet.
Fiskerirådet erkänner nödvändigheten att nedbringa dödligheten bland ungfisk och den mängd fisk som kastas överbord.
Vi tvingades till flera kompromisser för att passa in skillnaderna mellan olika nationella och lokala fiskeförfaranden.
Betänkandet, som så småningom vann utbredd anklang i utskottet, stärker de tekniska åtgärder som idag tillämpas med avseende på nätföreskrifter, användningen av nätstycken med kvadratiska maskor i lyftet, uppjusteringen av de minsta landningsstorlekarna och ytterligare begränsade fiskeområden, samt tillfogar ett antal ytterligare arter till listan i bilagan.
Den nya förordningen kommer, enligt utskottets förmenande, att bli lättare att övervaka och kontrollera.
Det finns dessutom ett stadgande om en skälig övergångsperiod, före det fullständiga genomförandet, så att kostnaden kan tas upp gradvis.
En framgångsrik tillämpning av denna förordning kräver emellertid att betydligt mer forskning utförs.
Det arbete som utförs idag utgår till stor del från kriterier för en enda art.
Det ömsesidiga beroendet mellan flera arter är ännu i hög grad okänt.
De samhällsekonomiska konsekvenserna av ändringar av de högsta tillåtna totalfångsterna beaktas inte när förslag diskuteras i rådet.
Det finns behov av att i ökad utsträckning tillvarata de ökade biologiska kunskaperna vid beståndsskattningar och förvaltning, samt att integrera vetenskaplig teknisk förvaltning och biologiska faktorer.
Integrerade kustförvaltningsprogram, som sammanställer fysiska, biologiska och mänskliga faktorer i ett samlat förvaltningsramverk, utgör en annan komponent för att åstadkomma genomförbarhet.
Det behövs en mekanism som integrerar det arbete som utförs av de olika forskningsorgan, som ägnar sig åt fisket i EES-området.
För att det skall lyckas så krävs det också att fiskarnas representanter blir mer involverade i beslutsprocessen.
Jag hoppas att kommissionen tidigt kommer att sammankalla ett antal fiskare, forskande vetenskapsmän och representanter för parlamentet.
Alla dessa angelägenheter finns samlade i synnerhet i ändringsförslag nummer 2, och kommissionen anmodas att agera positivt och snabbt därpå.
Då kan vi gå framåt på basis av de förbättringar, som åstadkommits till följd av detta betänkandes genomförande, och få ett genomförbart fiske närmare ett förverkligande.
Det är det som är syftet.
