# ID: svediakorp-gov476518
# author: Harrison (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag koncentrerar mig på de tre ändringsförslagen från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik.
Handelsvaror är viktiga för EU: s och Storbritanniens ekonomier.
Producenterna, exempelvis de inom jordbrukssektorn, tillämpar terminsaffärer för handelsvaror för att låsa ett känt pris de kan sälja sin produktion till, och därmed eliminera osäkerheten.
Industriföretag, stora som små, tillämpar terminskontrakt, exempelvis för metaller, för sina tillverkningsbehov.
När vi inför kapitalkrav måste vi säkerställa att de är av de rätta proportionerna, så att EU: s företag och marknader förblir konkurrenskraftiga till fördel för såväl producenter som slutanvändare - och för EU: s ekonomi i dess helhet.
De föreslagna kapitalkraven för kreditrisker i samband med handelsvaror har utarbetats av bankhandlare i Basel - det är inget fel med det - och de föreslagna kraven framstår som förnuftiga för banker.
Teoretiskt sett bör samma krav tillämpas för såväl banker som investmentbolag.
Men i praktiken bedömer de olika handlarna risken på olika sätt.
Syftet med mina ändringsförslag är att säkerställa att en andel av kapitalomfånget kan tas fram, som uppfyller behoven hos såväl de företag som handlar med handelsvaror som dem som använder sig av deras tjänster i EU.
Skillnaden mellan bank- och värdepappershandlare kan illustreras med en hänvisning till vad de olika handlarna anser vara kärnverksamhet.
En bank besitter exempelvis kompetens rörande obligationsmarknader, som hör till kärnpunkten i verksamheten.
Bankhandlarna har också betydande erfarenhet och kunnande om denna slags verksamhet.
De är därför medvetna om att exempelvis skulder på nya marknader är instabilare än de europeiska statsobligationsmarknaderna, men vet samtidigt att de flesta banker handlar med mindre instabila obligationer, och bestämmer därför kapitalkraven utifrån detta.
Handelsvaror utgör inte en kärnverksamhet för en bank, varför bankhandlarna sannolikt inte har direkta erfarenheter av dessa marknader.
Bankhandlarna tenderar därför att vara konservativare i sin attityd till att sätta upp kapitalkrav för handelsvaror.
Det motsatta gäller för värdepappershandlare vid företag med handelsvaror i sin kärnverksamhet.
De har erfarenheter av handelsvarumarknaderna och vill ha proportionella kapitalkrav, som återspeglar företagets kunnande och skillnaderna i stabilitet.
Det vore konstigt om en värdepappershandlare skulle införa kapitalkrav för mycket instabila oljeprodukter för ett företag som handlar med metaller, som är betydligt mindre instabila.
Mina ändringsförslag skulle ge dem som handlar med värdepapper tid att överväga en andel av kapitalomfånget för handelsvaror.
Under tiden säkerställer ändringsförslagen en lägsta kapitalnivå för handelsvarurisker på EUnivån.
