# ID: svediakorp-gov476511
# author: Flynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,738
# sentences: 88
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag vill börja med att tacka alla dem som bidragit till debatten.
Det förslag ni skall rösta om har redan en mycket lång historia bakom sig, som redan sagts, även om det formellt ingavs till rådet först i juni 1996.
Kommissionens första förslag i denna fråga daterar sig till 1988, och hade sin grund i artiklarna 100 och 235.
Sedan dess har enighet inte kunnat nås rörande det förslaget, varför kommissionen drog tillbaka det.
Det aktuella förslaget bygger därför nu på den överenskommelse om socialpolitik, som bifogats protokoll 14 om socialpolitik, som bifogats fördraget, och i synnerhet artikel 22 i detta.
Huvudmålsättningen för förslaget är att befästa EG-domstolens rättsvetenskap genom att överflytta bevisskyldigheten, i fall av könsbaserad diskriminering.
Det syftar till att upprätta en tydligare rättslig grund för kvinnor som önskar pröva vad som framstår som diskriminering mot dem.
Låt mig, innan jag förklarar kommissionens avsikter med avseende på de föreslagna ändringsförslagen, göra två inledande uttalanden.
För det första så vill jag tacka Ghilardotti och hela utskottet för kvinnors rättigheter, liksom också de andra berörda utskotten, för de enorma mängder arbete som utförts under en mycket kort tidsrymd, och tacka er alla för det stöd ni givit kommissionens förslag.
Det gläder mig mycket att höra er tala om behovet av att få in protokollet i fördraget.
Ni har mitt fulla stöd därvidlag.
För det andra så vill jag bekräfta för er idag att det förslag ni granskat är exakt samma förslag som granskats av medlemsstaterna i rådet.
Förslaget är inte omodernt, och det ligger inget annat förslag på rådets bord.
Överläggningarna i rådet har faktiskt fått medlemsstaterna att överväga att ändra vissa stadganden i kommissionens text.
Men det är det vanliga förfarandet, och vi avser att driva frågan för att få med flera av era ändringsförslag före en gemensam ståndpunkt.
I detta sammanhang vill jag också understryka att den gemensamma ståndpunkten inte kommer att antas vid rådet om socialfrågor den 17 april.
Det kommer att göras först vid rådet i juni.
Det innebär gott om tid att överväga era ändringsförslag.
Låt mig så gå till ändringsförslagen.
Det gläder mig mycket att kunna meddela er att kommissionen är beredd att anta huvuddelen av dem.
Dessutom så var så gott som alla de ändringsförslag, som kommissionen inte kan anta, av mindre betydelse.
Lulling bad mig gå igenom ändringsförslagen och jag avser att göra det.
Ändringsförslag nummer 1 kan inte antas, eftersom ordet " kön " snarare än " genus " används i alla de andra ändringsförslagen, och i domstolens utslag.
Ändringsförslagen nummer 2 och 3 är inte godtagbara eftersom de referenser de avser att infoga, genom två nya stycken i ingressen, i alltför hög grad frångår den förfaringsmässiga målsättning direktivet följer, och det skulle saknas motsvarande föreskrift i artikeltexterna.
Den strykning som föreslås i ändringsförslag nummer 10 kan inte godtas, även om det vore mycket frestande att godta den, eftersom detta automatiskt skulle binda lagstiftaren i framtiden, vilket inte är juridiskt eller politiskt godtagbart.
De ord ni föreslår skall fogas till artikel 3.1, i ändringsförslag nummer 11, är inte godtagbara, eftersom de sannolikt skulle röra till den nu så tydliga hänvisningen till förfaranden som skulle påverkas av direktivet.
Ändringsförslag nummer 13, avseende artikel 4.1, kan inte godtas, eftersom ordalydelsen i kommissionens text är hämtad direkt från rättspraxis, där man aldrig gjort någon åtskillnad mellan indirekt och direkt diskriminering i detta avseende.
Ändringsförslag nummer 16, rörande artikel 6, är inte godtagbart, eftersom det skulle komma att ge det intrycket att uppräkningen i artikeln är fullständig, vilket inte är fallet.
Slutligen så kan ändringsförslag nummer 18 inte godtas, eftersom jag i princip godtar ändringsförslag nummer 17, vars innehåll på det stora hela är detsamma.
Jag skulle vilja se över den exakta ordalydelsen i hänvisningen till positiv särbehandling i ändringsförslag nummer 17, men jag har inga svårigheter att acceptera principen: att genomförandet av detta direktiv på intet sätt motiverar utelämnandet av åtgärder för positiv särbehandling.
Kommissionens ändrade förslag kommer att återspegla just detta.
Som jag redan sagt så är kommissionen beredd att godta huvuddelen av de föreslagna ändringsförslagen och, i synnerhet, dem som avser att förstärka förslagets centrala stadganden.
Ändringsförslag nummer 4, om det tionde stycket i ingressen, och ändringsförslag nummer 9, rörande artikel 3.1.a, är självklart godtagbara, eftersom de uppdaterar kommissionens text.
Direktiv 96 / 34 om föräldraledighet hade inte antagits när förslaget förelades rådet, men det bör nu vara med.
Jag vill särskilt uttrycka min uppskattning av ändringsförslagen nummer 5, 6, 7 och 8, som har till syfte att förstärka definitionen av indirekt diskriminering, som utgör själva hjärtpunkten i förslaget.
De tillför en användbar tilläggsreferens till de ord som tillämpas i rättspraxis.
Ändringsförslag nummer 12 rör ett annat centralt stadgande - artikel 4.1.a - och är godtagbart till en del.
Den första delen är godtagbar, särskilt så kan tillägget av orden " ett faktum eller flera " visa sig vara mycket användbart i praktiken.
Den sista delen av ändringsförslaget skulle däremot röra till stadgandet, eftersom det tycks innebära en möjlighet att motivera direkt diskriminering, vars förekomst redan fastställts.
Den delen av ändringsförslaget skulle innebära ett steg bakåt jämfört med gällande rättsordning.
Ändringsförslag nummer 14 avser artikel 4.1.c och överensstämmer med rättspraxis, eftersom det tar bort hänsyftningen till avsikten att diskriminera.
Ändringsförslag nummer 15 är av språklig karaktär.
Jag har redan framfört att jag kan godta principen i ändringsförslag nummer 17, som innehåller en mindre omfattande hänvisning än ändringsförslag nummer 18 till positiv särbehandling, och det kan godtas av de skäl jag redan redovisat.
Slutligen kan vi godta ändringsförslagen nummer 19 och 20, som rör artikel 8 om genomförandetidpunkten - som blir den 1 januari år 2000 i stället för den 1 januari år 2001, och som tillägger ett nytt stadgande som förordar en rapport över tillämpningen av direktivet.
Jag skulle emellertid vilja ändra ordalydelsen i det sistnämnda ändringsförslaget en aning, och det vore av praktiska skäl lämpligt att lägga in orden " två år " efter genomförandetidpunkten den 1 januari 2002.
De två ändringsförslag som kom in sent - ändringsförslagen nummer 21 och 22 - som rör ordalydelserna med avseende på överflyttningen av bevisskyldigheten, medför egentligen inte några förbättringar av förslaget och skulle egentligen bara röra till situationen för nationella domare, och göra den mindre klar.
En hel del saker togs upp.
Jag skall bara snabbt gå igenom en del av dem, eftersom de är ganska så relevanta.
Jag vill tacka alla för allt som togs upp.
Allt är relevant, men det är i synnerhet en del som bör besvaras.
Cassidy pekade på vad Europaparlamentets jurist yttrat.
Jag har noterat det.
Men till Cassidy skulle jag vilja säga att det påpekandet gjordes utifrån den hypotesen att förslaget skulle urvattnas.
Det skulle inte vara vår avsikt att förslaget skulle urvattnas.
Detta specifika direktiv kommer inte att gälla i Förenade kungariket.
Det är en lättnad för oss alla att nationella förfaranden redan är skäligen positiva med avseende på de saker som omfattas av detta specifika förslag.
Jag vill nu vända mig till Palacio Vallelersundi.
Vi är övertygade om att vår formulering om den delade bevisbördan är tydlig och korrekt.
Den återger i själva verket EG-domstolens rättspraxis.
Vår rättstjänst är helt tillfreds med dess rättsliga korrekthet.
Lulling gjorde ett särskilt påpekande rörande ändringsförslag nummer 8.
Till henne måste jag säga att det är OK att kräva att en medlemsstat skall visa att ett stadgande svarar mot ett bestämt syfte med dess socialpolitik.
I annat fall skulle det inte finnas några gränser för lagstiftningsmässiga revideringar, ens då dessa vore potentiellt diskriminerande.
Där finns också frågan ni ställde om multipliceringen av eventuella rättstvister.
Jag tror inte att så är fallet.
Vad vi här talar om är rättvisare regler när en sak dras inför domstol.
Vi har redan rättspraxisen på plats.
Detta specifika direktiv och förslag är i själva verket förfaringsinriktat.
Van Dijk ställde en fråga om hur sakernas tillstånd var i rådet.
Det togs också upp av Oomen-Ruijten och Glase.
Det enda förslag, som jag redan sagt, som formellt ligger på rådets bord är vårt förslag.
Det kan inte gå vidare förrän det har parlamentets yttrande i den frågan.
Det som är viktigt att säga är att huvudelementen i kommissionens förslag fortfarande finns med i den text som diskuteras, det vill säga överflyttningen av bevisskyldigheten och definitionen av indirekt diskriminering.
Till Oomen-Ruijten och Thomas Mann vill jag säga att det inte är något fel med artikel 5.b.
Det enda den säger i själva verket är att parter i rättsliga förfaranden bör beredas tillgång till den information de behöver för att kunna hävda sin sak.
Det är tvivelsutan rättvist.
Beträffande vad som sker i kommissionen så fortsätter diskussionerna.
Det är sant - jag säger detta till Van Dijk och Lulling också - att ganska många av medlemsstaterna är tveksamma till att ta med artikel 5.
Jag kommer dock att sträva efter att ha kvar detta stadgande i det reviderade förslaget.
Jag upprepar mitt tack för allt det arbete som uträttats.
Det har visat sig mycket användbart och givande.
Det framgår av det faktum att kommissionen godtar så gott som alla era ändringsförslag avseende artiklarna 2.2, 3.1.a och 4.1.a, som utgör tre centrala stadganden i förslaget till direktiv.
Vi gör avsevärda framsteg med detta förslag.
Gröner sammanfattade det mycket bra i en enda mening.
Jag vill tacka henne för det.
Jag vill också tacka er Ghilardotti, särskilt, för de ansträngningar ni gjort härvidlag.
Gröner sade - och så tycker jag också - att kvinnor kan försvara sina rättigheter bättre om vi får denna lagstiftning till stånd.
