# ID: svediakorp-gov476508
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Nästan vid början av denna nattliga debatt kan jag alltså inte annat än stämma in med de kollegor som säger att vi uppriktigt skall vara glada över det faktum att det äntligen kommer ett direktiv efter tio år.
För oss har det för övrigt alltid varit en av de viktigaste prioriteringarna, om jag får påminna om det.
Jag tycker det bara är synd att måste göra det med en handfull ledamöter, nästan kvart i tolv, jag skulle säga att klockan nästan är fem i tolv.
Om jag får lägga något till dagens debatt, skulle jag vilja säga att jag blev aningen förtörnad över det double speak som ofta har härskat i diskussionen om behovet av detta direktiv och som då framför allt tolkades av lobbyn, framför allt av UNICE, men som jag även har hört från ett antal ledamöter av detta Europaparlament, som tur är inte så många.
Argumentet som används där att EG-domstolens domar talar för sig själva och att vi inte alls behöver detta direktiv.
Varför har vi då suttit här i tio år och diskuterat?
Om det nu är så, då undrar jag varför lobbyn har kämpat så häftigt mot.
Naturligtvis har EG-domstolen under de gångna åren utfört ett strålande arbete med avseende på definitionen av indirekt diskriminering och med avseende på förskjutningen av bevisbördan.
Men problemet är att nationella domstolar och den nationella lagstiftande församlingen inte alltid lika omsorgsfullt, låt oss nu en gång säga det tydligt, har följt EG-domstolens domar.
Och dessutom finns det en tendens, kollegor, att EG-domstolen tyst och stilla tar några steg bakåt.
Jag tror alltså att det är en bra sak att vi äntligen har en fast juridisk grundval med en tydlig definition, med bra procedurer och med ett brett arbetsområde som omfattar alla direktiv om lika behandling.
Jag irriteras för övrigt även av det faktum att ett antal ledamöter fortfarande bestrider att artikel 5 är på sin plats i en europeisk regelgivning.
Jag begriper inget av det.
Här handlar det ju inte om harmonisering av rättsprocedurer mellan medlemsstater.
Alltså har det inget att göra med tredje-pelaren-saker.
Om information inte är nödvändig, inte kan avtvingas, ja, då undrar jag var kommissionen står med alla sina betänkanden med avseende på information och samråd, för det kan vi därefter inte begära av medlemsstaterna.
Jag avslutar, fru ordförande, med att säga att jag hoppas att rådet inte kommer att strippa direktivet för annars kommer vi att i samband med den andra läsningen att rådslå om vilken vår hållning kommer att bli.
