# ID: svediakorp-gov476495
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, tillåt mig inleda med en allmän reflexion: Vid utarbetandet av gemenskapens rättsakter av normativ vikt har både den initiativrätt som tillfaller kommissionen och allt agerande från denna kammare utan tvivel ett existensberättigande som i sista hand är av en politisk natur.
Men vi får inte glömma att vi, när vi genomför den lagstiftningsverksamhet som gemenskapens fördrag ger oss rätt till, måste respektera de gränser som fördragen sätter för oss.
Likaså måste vi respektera principerna för en god lagstiftningsteknik.
På så sätt får vi gemenskapsnormer som är legitima, klara och effektiva.
Inom ramen för denna reflexion anser jag att kommissionens initiativrätt är till sin grund helt korrekt och har ett omfattande stöd i fördragen.
Likaså anser jag att det politiska målet för denna första behandling primärt skall vara de teknisk-rättsliga frågorna.
Med detta sagt och utifrån ett tekniskt-rättsligt synsätt, så väcker förslaget till direktiv både reservationer och rent ut sagt kritik, särskilt behandlingen av bevisbördan och besluten utan insyn i artikel 4 samt förfarandereglerna i artikel 5.
Kärandens bevisbörda fastställs i förslaget på ett sätt som inte bara är helt främmande för den rättsliga tekniken utan också - vilket är allvarligare - ytterst vagt.
Och framför allt, att fakta inte läggs fram inför domstol utan att det räcker med ett påstående.
Detta är sannolikt ett fel i den spanska översättningen, det relevanta inom förfarandet är att det inte räcker med påståenden, utan allt måste bevisas.
Och, enligt kommissionens text skall de fakta som läggs fram - jag citerar - " ge möjlighet att förmoda att könsdiskriminering föreligger ".
Med andra ord så måste man bevisa ett faktum eller flera fakta som kan användas för att formulera ett rättsligt antagande om diskriminering.
Detta ger upphov till tekniska och praktiska problem: tekniska, eftersom om man kan konstatera diskriminering genom ett rättsligt antagande så vore det strikt taget inte nödvändigt att tillämpa någon som helst föreskrift om bevisbörda utifrån att avsikten med denna uttryckligen är att ge ett svar i situationer där det råder tvivel angående fakta.
De praktiska problemen härrör från svårigheten att fastställa sådana fakta vars bevisande utgör tillräcklig grund för att anta att diskriminering föreligger.
Den aktuella föreskriften är inte heller tillräckligt exakt i fråga om kärandens bevisbörda.
Och dessa samma argument säger att specialregeln för fall där systemen för beslutsfattande har bristande insyn måste koncentrera sig, inte på svarandens bevisbörda, utan på kärandens bevisbörda, för att underlätta upphävandet av den senare, vilket i verkligheten är det problem som saker gäller.
För att åtgärda dessa problem har man lagt fram ändringsförslagen 21 och 22.
Vad beträffar artikel 5 så är jag överens om föreskrifternas politiska existensberättigande, men jag kan inte annat än uttrycka mina teknisk-rättsliga tvivel.
Jag anser att det är mer än diskutabelt att den åberopade rättsliga grunden har tillräcklig täckning bara enligt vissa mått, särskilt som dess godtycke går hand i hand med bristen på konkretisering.
Jag avslutar, fru ordförande, herr kommissionsledamot, med samma konstaterande som i början: jag stöder en röst som är gynnsam för betänkandet som helhet - även artikel 5 som jag kritiserade - med uppmärksamhet på, som jag i början konstaterade, att parlamentets politiska ställningstagande vid denna första behandling tar prioritet över de framlagda tekniska aspekterna, även om vi också bör beakta de senare.
