# ID: svediakorp-gov476485
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,166
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det har varit en omfattande, men mycket bra och nyttig debatt som vi har haft om fyra stora förslag.
Tre, som direkt behandlar fordons- och oljeprogrammet, och ett, som kompletterar detta.
Det är också karakteristiskt för de tre förslagen, att de utarbetats i samarbete mellan tre kommissionsledamöter, så jag kommer att ta mig an betänkandena av Eisma, Lange och González Álvarez, och sedan kommer Papoutsis att ta sig an betänkandet av Mamère.
Det är med glädje kommissionen läst Eismas betänkande, och vi vill gärna tacka för det strålande arbete, som utförts.
Utsläpp från bilar är helt klart den viktigaste källan till många av de förorenande ämnen, som belastar vår miljö och medborgarnas hälsa.
Och de som drabbas hårdast är ofta de mest sårbara medlemmarna i vårt samhälle, nämligen barnen, gamla och sjuka, vilket Van Putten just påmint om.
Kommissionen önskar lösa problemen med luftföroreningar, och vi önskar därmed förbättra livskvaliteten, särskilt i stadsområdena.
Vi har tagit ett stort steg framåt med meddelandet om en framtida strategi för bekämpning av utsläpp från bilar samt lagförslagen om genomförandet av denna strategi.
Och därför är jag mycket glad över att parlamentet i utkastet till betänkande inleder med att uttrycka tillfredsställelse över kommissionens meddelanden och de därtill knutna lagförslagen, och tackar också för de många vackra och positiva omdömen, som nämnts i debatten.
I betänkandet kritiserar parlamentet förberedelsen av det tekniska underlaget för kommissionens förslag, nämligen samarbetsprogrammet med oljeindustrin och biltillverkarna, det vi kallar fordons- och oljeprogrammet.
Både kommissionen och de två industrigrenarna erkänner, att programmet kunde ha blivit bättre med ett bredare deltagande, och kommissionen kommer att i det uppföljande fordons- och oljeprogrammet II tillse detta.
Jag anser emellertid, att parlamentet koncentrerat sig lite för mycket på de ytterligare förbättringar, som skulle kunna göras, och lite för lite på de positiva elementen.
Många av de punkter, som upptagits i Eismas betänkande, går igen i Mamères och Langes betänkanden, och dem skall jag komma in på om ett ögonblick.
Det är emellertid några punkter i Eismas betänkande, som jag gärna vill gå närmare in på.
För det första tillmäter kommissionen problemen med buller och CO ² -utsläpp från vägtransporter stor betydelse.
Vi diskuterar också kommissionens meddelande om koldioxidutsläpp från bilar här i dag, och parlamentet är också i färd med att behandla kommissionens grönbok om buller.
En aspekt i Eismas betänkande finner jag oroande, och det är förklaringen, att kommissionen borde ha baserat sin strategi på en kostnads- och nyttoanalys snarare än kostnadseffektivitet.
Fordons- och oljeprogrammet bygger på direktiv 94 / 12 / EEG, ett av de första direktiven, som antogs med förfarandet för gemensamt beslutsfattande mellan parlamentet och rådet.
Här heter det uttryckligen, att kommissionen skall basera sina förslag på kostnadseffektivitet, vilket vi alltså gjort, och därför är det självfallet lite problematiskt, när parlamentet nu säger, att grunden skulle ha varit en annan.
Kommissionen anser att den med strategin för bekämpning av bilutsläpp och därtill knutna förslag har uppfyllt mandatet i direktiv 94 / 12 / EEG, som alltså antogs av parlamentet och rådet.
Så skall jag gå över till några anmärkningar vad gäller Langes betänkande.
I det förslag, som kommissionen har förelagt Europaparlamentet och rådet, talas det om att gränsvärdena för utsläpp av skadliga förorenande ämnen vid typgodkännande av nya bilar sänks med 40 % år 2000.
Därtill kommer att införandet av nya förfaranden för kontroll av fordon i drift, obligatorisk montering av ett system för omborddiagnos och en ny test för begränsning av förångningsutsläpp ytterligare kommer att minska det dagliga utsläppet från fordon i bruk.
Låt mig nu redogöra för kommissionens inställning till Langes betänkande.
Men jag vill självfallet allra först gärna tacka Lange för det kolossala arbete, som han har presterat på så kort tid, och som är av mycket hög kvalitet och tekniskt väl underbyggt.
Många av de tekniska och politiska idéerna i Langes betänkande är intressanta, och det är mycket troligt och möjligt, att de kommer att ingå i Europaparlamentets och rådets slutliga beslut.
Men vi måste erkänna, att vi är i början av ett svårt förhandlingsskede, som också omfattar rådet.
Därför önskar kommissionen vid denna tidpunkt av överläggningarna att göra förbehåll för de mest ömtåliga ändringsförslagen i betänkandet.
Och jag vill gärna nämna, vilka ändringsförslag kommissionen kan acceptera.
Betänkandet har en rad ändringsförslag om skattelättnader, som många varit inne på i debatten i kväll.
Ramarna för skattelättnader i utsläppsdirektivet är en kompromiss, som skall tillgodose två av EU: s målsättningar, dels en väl fungerande inre marknad och dels skydd av miljön.
Kommissionen har föreslagit att förbättra de existerande bestämmelserna om skatter med ännu en fas av lättnader.
Enligt betänkandets ändringsförslag 34 skall skattelättnader, som en medlemsstat önskar medge gälla bägge faserna, inte endast den ena eller den andra.
Jag kan därför acceptera ändringsförslaget, förutsatt att lättnaderna bara gäller fordon, som uppfyller de fastställda EU-kraven för 2000 och 2005.
Sålunda kan ändringsförslag 91, 92 och 94, som inte för förenliga med ändringsförslag 34, inte accepteras.
Ändringsförslag 19, 24 och delvis 35 i Langes betänkande accepteras med mindre ändringar i formuleringarna.
Det föreslås i betänkandet att ändra kraven på systemen för omborddiagnos, det vi förkortar OBD, av hänsyn till obundna reparatörers och reservdelstillverkares tillgång till information från dessa system.
Avsikten med kommissionens förslag var klar, nämligen att göra alla i stånd att snabbt diagnosticera och reparera fel i emissionssystemet, så att fordonets utsläpp skulle kunna hållas nere.
Några av ändringsförslagen i betänkandet kan dock förbättra kommissionens förslag, så jag kan acceptera följande ändringsförslag fullständigt: 67, 68 och 85 och delvis 14, 78 och 81.
Jag kan acceptera alla ändringsförslag, som gäller testcykeln för förångningsutsläpp, nämligen 53, 54, 55 och delvis 56, 57 och 58.
Jag kan acceptera andra mindre ändringar eller ändrade formuleringar beträffande ändringsförslagen 5, 6, 7 och delvis 30, 52, 64, 86 och 89.
Jag vill gärna ge några kommentarer till de ändringsförslag som kommissionen inte kan acceptera för närvarande.
Betänkandet föreslår en skärpning av de gränsvärden, som kommer att gälla från år 2000 och att ändra referensbränslet vid provningen.
Gränsvärden är ett ömtåligt ämne, och de kommer att diskuteras in i det sista, eftersom teknologin hela tiden utvecklas, så att det kan uppstå större miljöfördelar till lägre omkostnader.
Och mellan emissionsgränsvärden, provbränslets egenskaper och kvaliteten hos kommersiella bränslen finns det ett så nära inbördes samband, att de måste behandlas samtidigt.
För närvarande kan jag inte acceptera betänkandets ändringsförslag.
I betänkandet är kommissionens så kallade riktgivande gränsvärden för 2005 ändrade till obligatoriska gränsvärden, och därtill är själva värdena skärpta.
Obligatoriska gränsvärden har den fördelen, att de i god tid ger bilindustrin och komponentleverantörerna en tydlig signal, så att de kan anpassa sin forskning och sitt utvecklingsarbete effektivt, och det har också flera av talarna i kväll understrukit betydelsen av.
Men det förutsätter att det finns bättre bränslen tillgängliga överallt på marknaden.
Det kräver ytterligare undersökningar.
Jag kan inte föregripa resultaten av dessa undersökningar, så jag är inte i stånd att acceptera ändringsförslagen.
Under alla omständigheter har kommissionen beslutat sig för att genomföra ett fordons- och oljeprogram II.
Ett av syftena blir att bekräfta eller revidera gränsvärdena för 2005 så snart som det överhuvudtaget är möjligt.
Betänkandet föreslår också ett nytt förfarande för provning, som skall minska utsläppen under kalla väderförhållanden.
Kommissionen har redan tillkännagivit sitt intresse för en sådan prövning och kommer att utvärdera den i den vidare förhandlingsprocessen, och det kommer också att tas upp under fordons- och oljeprogrammet II.
Därför kan jag för närvarande inte acceptera betänkandets förslag.
I betänkandet föreslås ett annat sätt att kontrollera i bruk varande fordon.
Det är oförenligt med principerna i EUsystemet för typgodkännande och kan därför inte accepteras.
Kommissionens förslag till kontroll av fordon i bruk är ett viktigt steg på vägen mot en bättre utsläppskontroll genom prövning, som är harmoniserad på EU-nivå, och kontrollen är noga avpassad efter gällande bestämmelser om typgodkännande och kontroll av produktionens överensstämmelse med den godkända typen.
Man föreslår i betänkandet, att det obligatoriskt skall monteras system för omborddiagnos, alltså OBD, på dieselbilar från år 2000.
I dag har bilindustrin och de företag som levererar komponenter till den, mindre erfarenhet och kunskap om system för omborddiagnos för dieselbilar än för bensinbilar.
Men med den kunskap, vi har i dag, tyder det inte på, att det kommer att finnas möjligheter för egen diagnos för alla dieselbilar före år 2000.
Eftersom det har ställts förslag om system för omborddiagnos för bensinbilar, kan jag uppriktigt sagt inte se, varför det inte skulle kunna införas för dieselbilar, men över en längre tidsperiod.
Därför kan jag inte omedelbart acceptera ändringsförslagen om system för omborddiagnos för dieselbilar just nu.
Kommissionen kan inte acceptera en ökning av hållbarhetskravet från 80 000 km till 160 000 km.
Med den nuvarande teknologin kan man inte hålla utsläppen nere, både när bilarna är nya och efter en så lång användningstid.
Dessutom har kommissionen vidtagit andra åtgärder, som kommer att förbättra föroreningsbegränsningen betydligt, nämligen - som vi sade för ett ögonblick sedan - genom införande av system för omborddiagnos och kontroll av fordon i bruk.
Det är ännu för tidigt att ändra kommittéuppdraget för fordonsoch oljeprogrammet II, som kommissionen självfallet har det fulla ansvaret för.
Därför kan jag inte, förrän vi är vid vägs ände, acceptera de ändringar, som det här är tal om.
Jag har klart för mig, att parlamentet kan vara besviket över, att vi för närvarande inte kan acceptera alla de ändringsförslag, som framförts, men härtill vill jag gärna säga, att vi ju nyligen har inlett en process, där ytterligare överläggningar och samarbete väntar.
Och så skall jag sluta mitt inlägg med det sista förslaget, nämligen koldioxidutsläppen från bilar.
Jag vill gärna börja med att uttrycka min glädje över att parlamentet delar kommissionens betänkligheter över koldioxidutsläppen från bilar, och också över att parlamentet stöder våra initiativ till att ta tag i detta viktiga problem, och jag vill gärna tacka föredraganden, González Álvarez för det arbete hon nedlagt vid utarbetandet av sitt betänkande.
Men även om vi hyser samma betänkligheter inför problemet, så tycks vi inte helt och hållet ha samma åsikt om vad som är tekniskt möjligt.
Fru ordförande, vi vet alla, att det är möjligt att konstruera en bil, som förbrukar 3 l per 100 km.
Problemet är, att det mål, som vi har uppställt, gäller för den genomsnittliga nya bilen, som säljs på marknaden, inte för de enskilda bilarna var för sig.
Vi anser därför, att målet om 5 l per 100 km är ambitiöst för tidshorisonten 2005-2010, och vi kommer först att ta upp nya mål för övervägande, när vi har tillräcklig klarhet över de framtida möjligheterna.
Den andra punkten vi är oense om, gäller de verkningsmedel, som skall användas.
Kommissionen anser inte, att bindande normer är den rätta vägen, som det nu föreslås av miljöutskottet.
Att uppställa normer kommer rent tekniskt att vara mycket svårt och skulle ändå kunna få verkningar, som strider mot vårt mål om att minska koldioxidutsläppen.
Om vi t.ex. ställer upp en norm, som är differentierad efter bilens vikt, så kan biltillverkarna uppfylla normen genom att bara göra bilarna tyngre.
Enligt vår mening är ett avtal med biltillverkarna det riktiga tillvägagångssättet.
I parlamentets utkast till beslut ställs det krav på ytterligare åtgärder för att minska koldioxidutsläppen från vägtrafiken, och detta kan vi ansluta oss till.
Det innebär naturligtvis, att vi ändrar det sätt, varpå bilarna används, och bygger upp ett mer miljöförsvarligt transportsystem.
Kommissionen kommer att med stort intresse undersöka parlamentets förslag i detta sammanhang.
Jag har noterat, fru ordförande, att det tog lite lång tid, men det var ju stora och viktiga förslag, och jag hoppas, att jag har täckt in de flesta av de frågor, som ställts i debatten.
