# ID: svediakorp-gov476472
# author: Alber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 562
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, bästa kollegor!
Det finns en tysk julsång, som börjar med orden " Den kommer varje år ".
Precis på samma sätt skulle vi kunna beskriva denna debatt: den kommer varje år.
Detta beror naturligtvis på, att vi aldrig någon gång törs ange siffror, som även gäller för framtiden, utan att vi hela tiden håller på med pyttesmå procentsatser och rent automatiskt uppkommer då frågan om förhållandet kostnader / nytta och den tekniska genomförbarheten.
Jag tycker, att vi nu verkligen borde se till att nå upp till toppen av flaggstången!
Av denna anledning ställer vi oss helt bakom Langes betänkande, som föreslår bindande värden för år 2005 och inte bara riktvärden.
Vi tycker inte det är meningsfullt, att ett fordons- och oljeprogram II påbörjas ett år efter det att detta direktiv trätt i kraft.
Industrin måste ju också äntligen få veta vart det bär iväg och få kännedom om motsvarande data, så att de då kanske också är mera beredvilliga, att göra motsvarande insatser.
Till toppen av flaggstången är, som sagt, viktigt också för industrin.
Vad gäller avgasvärdena - där finns 14 positioner, eller 18, om jag tar summavärdena - så föreslår vi i Langes betänkande ytterligare reducering av sex positioner.
Detta är redan idag tekniskt genomförbart och inte absolut beroende av minskning av svavelhalten i bensin.
Också hearingen har ju visat, att dessa värden kan klaras tekniskt idag.
Naturligtvis är det inte helt lätt.
Men vi måste ju också tänka på en sak: vi har redan haft stora framgångar, delvis till och med reduceringar om 90 %.
Men om det i hela världen skulle köra omkring lika många bilar som i Europa, då skulle beståndet femdubblas.
Och även om vi skulle sänka värdena betydligt, skulle utsläppen öka totalt sett och det kan vi naturligtvis under inga omständigheter tillåta.
Jag tror, att industrin lätt skulle kunna klara detta, eftersom vi fått motsvarande signaler från teknikerna.
Och därför säger jag, att vi behöver inte bara rena motorer utan vi behöver också rena direktörer, ty de sprider mycket mera dimmor och sotar ner mycket mera och många kolväten utgör förkolningsväten från dessa människors sida!
Jag har större förtroende för ingenjörer än för direktörer.
Låt mig också få säga något om det s k on-board-diagnos -systemet.
Detta stöder vi fullt ut, eftersom det är bra för miljön.
Men det får naturligtvis inte hållas så hemligt, att bara de egna auktoriserade verkstäderna har tillgång till dess data.
Enligt min mening är detta ett utnyttjande av en monopolställning, som vi i vår egenskap av konsumenter under inga förhållanden kan acceptera.
Uppenbarligen har dessa människor letts på fel väg av uttrycket " on-board-diagnos " och anser, att med ordet diagnos följer också läkarsekretessen.
Men reglerna för läkarnas tystnadsplikt kommer sig ju av andra bestämmelser än av detta uttryck.
Vi kan genom att sänka dessa värden rädda patienten miljön utan att detta inkräktar alltför mycket på principen kostnader / nytta.
Och jag säger än en gång, att jag har mycket mera förtroende för tekniker och forskare än för företagsledare.
(Applåder)
