# ID: svediakorp-gov476469
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Europeiska kommissionen har i samband med förberedelserna av de nya utsläppsnormerna för tiden efter 2000 satt sig vid förhandlingsbordet tillsammans med bil- och oljeindustrierna och på så sätt har en fruktbar dialog kommit till stånd.
Denna nya policy har tagit mer tid i anspråk än väntat, varigenom kommissionen inte verkar ha kunnat hålla den tidsgräns som direktiv 94 / 12 / EEG föreskriver.
Om kommissionen inte håller tidsgränserna, vad kan vi då förvänta oss av medlemsstaterna?
Jag anser de vara viktigt att de nya kraven fastställs snabbt.
Det skattemässiga fördelarna för rena fordon skulle då fortfarande kunna sättas in två år innan de nya normerna träder i kraft.
Det finns ju redan typer av bilar som uppfyller mycket strängare krav än vad som fastställs i den befintliga lagstiftningen.
Vad normen själv beträffar är bil-olje-programmet både för bilar och bränslen en missräkning.
För det första är det valda bakgrundsvärdet av tillåten luftförorening alldeles för lågt.
Mätningen av medelnedsmutsningen per 4 km2 gör inte rättvisa åt folkhälsan.
Vad har det för mening att välja ett mätnät med medeltal, medan i verkligheten mycket höga koncentrationer av bensen, kväveoxider och svaveloxider uppmäts på platser där just många människor går, som t. ex. smala affärsgator.
Redan för den skull är det nödvändigt att skärpa utsläppsnormerna.
Men det finns även tekniska skäl.
Bilindustrin har redan i åratal har kunskapen om hur man uppnår rejäla reduktioner av utsläppen.
Det som saknas är det lagmässiga tvånget.
Man kan mer än man är tvungen till.
För raffineringen är det i princip samma sak.
Där har vi att göra med en ordentlig överkapacitet på gamla raffinaderier.
Det är bittert, men de nya kraven för bränslena är direkt ett bra skäl att upphöra med produktionen av motorbränsle i gamla anläggningar.
Av hearingen framgick att särskilt svavelhalten i både bensin och diesel kan vara mycket lägre.
Så länge vår rörlighet tilltar, är vi nödsakade att minska utsläppen av nedsmutsande ämnen och koldioxid inte att förglömma.
Därför stöder jag helhjärtat betänkandena om bil-olje-programmet.
