# ID: svediakorp-gov476372
# author: Mamère (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger, jag har äran att för er lägga fram det betänkande som jag har haft ansvaret för, för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd, inom ramen för medbeslutandeförfarandet, och som gäller bränslekvalitet.
För att lägga fram det här betänkandet för er skulle jag först och främst vilja informera er om den kritik som man kan framföra gentemot de studier som har lagts fram av kommissionen i fråga om fordons- och oljedirektivet.
Jag anser främst att man kan beteckna denna fordons- och oljestudie som en mer politisk än teknisk studie.
Låt oss säga att tekniken har försökt dölja politiken.
Denna studie har genomförts under ett mycket tydligt inflytande av industrigrupper, biltillverkare och raffinaderiägare, och på dessa grunder kan man inte ha ett stort tekniskt förtroende för de åtgärder och förslag som har framförts inom ramen för denna fordons- och oljestudie.
Det finns alltså ett mycket starkt inflytande från påtryckningsgrupper och likaså (om resultaten hade varit såpass tydliga som man vill få oss att tro, skulle inte bilgrupperna, biltillverkarna och oljeproducenterna vara så oense om denna studies resultat) en mycket klar brist på insyn och tekniska fel: på så sätt har mätningen av luftkvaliteten gjorts på ett område av 4 km2, vilket strider fullständigt med ett direktiv från 1985 som kräver att man gör dessa mätningar på de mest utsatta platserna.
Fordons- och oljeprogrammet fastställer ett mål för luftkvaliteten till år 2010.
Vi bedömer att det är för sent, och vi bedömer att denna studie och detta mål gynnar en av de två industrigrupperna.
De gynnar bilindustrigruppen, eftersom vi vet att det behövs ungefär 15 år för att förnya bilparken.
Nu är det så att från 1997 till 2010 är det 13 år.
Vi bedömer alltså att man måste återupprätta jämvikten och att man inte kan kämpa effektivt mot luftföroreningar och, följaktligen, att man bara förstärker människors hälsa om man stöder sig på mycket mer normativa och mycket mer tvingande riktlinjer och värden, både när det gäller olja, bensin och diesel och när det gäller bilarna.
Det är innebörden av betänkandena som läggs fram för er idag.
Alltså, jag vill säga att denna fordons- och oljestudies ekonomiska bas är tydligt orienterad, den tjänar huvudsakligen industriidkarnas intressen.
Man kan knappast se hur konsumenternas intressen gynnas, vilka aldrig har rådfrågats - då det är de som berörs av produktens kvalitet, en produkt som man betjänar dem med på bensinstationerna, varje dag och över hela Europa.
De förbättringar som jag har äran att lägga fram för er avser huvudsakligen det faktum att man måste fastställa normer och inte mål, och att dessa normer måste fastställas år 2000, för år 2005.
Detta vill ändå inte säga att vi motsätter oss fordons- och oljeprogrammet II, detta vill säga att programmet måste stödja sig på studier som rör andra sektorer, som jag kommer att nämna för er nu.
På så sätt har vi föreslagit, med hänsyn till det faktum att fordons- och oljedirektivet föreslår att man överger den blyade bensinen redan år 2000, vi har föreslagit, som sagt, att man skall låta två dieselbränslen distribueras, med två olika slags kvalitet: ett dieselbränsle med ett svavelhaltsvärde på 50 eller 30 ppm, vilken skulle dra fördel av skattemässiga incitament från regeringarnas sida - vilket är helt och hållet möjligt - och ett dieselbränsle, som vi kommer att kalla smutsig, med 100 ppm, som kommer att distribueras via det nät vi redan känner till, men samtidigt som man fastställer ett normativt värde för ett dieselbränsle med en norm på 30 ppm till 2005.
Jag hör raffinaderiägarnas påtryckningsgrupp klaga - och, det vet jag, den knackar på dörren hos alla mina kolleger - som säger att det kommer att vara omöjligt att genomföra.
Detta påstående är falskt.
Vi vet att raffinaderiägarna redan har raffinaderier som producerar ren diesel, men inte för Europa, utan för Förenta staterna och för Japan.
Varför skulle inte Europa åtnjuta denna dieselkvalitet?
Och när jag föreslår att det skulle finnas två slags dieselbränslen är det just för att ge raffinaderiägarna tid - fem år - så att de kan göra de nödvändiga investeringarna för att modernisera sina raffinaderier, för att erbjuda oss ett dieselbränsle som är rent och som tar hänsyn till hälsan.
Det som klart saknas i det direktiv som har lagts fram till oss, det är vad vi, de gröna, kallar internalisering av kostnader.
Hela argumentationen vilar på en idé, idén om kostnadseffektivitet.
Nu är det så att man också måste tala om kostnad / intäkt.
Man kan lägga ner pengar på investeringar, men man måste också räkna med vad detta för med sig i ekonomiska termer för hälsan, genom att se till att det blir färre sjuka människor, färre människor som drabbas av luftvägssjukdomar, alltså färre människor som åtnjuter socialt understöd och färre hälsoutgifter.
Jag tackar alla mina kolleger som har bidragit med ett antal ändringsförslag för att förbättra texten som jag föreslår för er.
Jag kommer inte här - eftersom jag inte längre har tid, herr ordförande, jag har redan överskridit den - att göra en uttömmande sammanfattning av de olika ändringsförslag som föreslås, varav vissa skulle kunna accepteras och vissa avslås.
Det kommer att vara föremålet för debatten, och i vilket fall som helst finns det ett fullständigt förhandlingsreferat i kammaren, som kommer att göra det möjligt för oss att veta vad jag accepterar och vad jag avslår.
