# ID: svediakorp-gov476358
# author: McMillan-Scott (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack herr ordförande!
Jag vill inte förstöra den anda av enighet som präglar denna debatt, eftersom jag vet att de flesta av oss är överens med vad som står i den resolution som förelagts oss.
Jag vill emellertid bara påpeka för kammaren att det innebär vissa svårigheter för medlemmar av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp att tala om Kina, eftersom vad jag förstår det kinesiska kommunistpartiet är ett broderparti till PSOE.
Jag vill allvarligt fråga varför Hongkongs miljonärer inte skänkt några pengar till " nya labour ", men jag tror att svaret talar för sig självt.
Jag vill tacka rådet och kommissionen för deras anmärkningar.
Rådets uttalande kunde ha avfattats i Paris: den optimistiska tonen med avseende på Kinas intentioner lät som om den kunde ha skrivits på franska.
Fransmännen är, noterar jag, för närvarande i Beijing för att söka få slut på EU: s vapenembargo, och jag vill tacka ordförandeskapet för de ansträngningarna det gjort för att försöka få till stånd en resolution om mänskliga rättigheter i Genève.
Det, anser jag, blir Europeiska unionen som håller sina vapen laddade, och inte försöker sälja dem till Beijing.
Tack också till kommissionen, som satsar hårt på att försäkra oss om att åtminstone kommissionen kommer att ägna uppmärksamhet åt situationen i Hongkong efter överlåtelsen.
Det är naturligtvis sant att Hongkong har stor ekonomisk betydelse för Europeiska unionen.
Kommissionen har redan förklarat några aspekter av detta, men jag skulle vilja nämna att det finns 45.000 europeiska medborgare i Hongkong; att Europeiska unionen är dess tredje största handelspartner efter Kina och USA; att Hongkong är Europeiska unionens tolfte största handelspartner i världen; samt att vår export till Hongkong uppgår till omkring 2.000 ecu per invånare i Hongkong, under det att siffran för Australien bara är 400 ecu och den för japan 200 ecu.
Hongkong har naturligtvis utgjort en transithamn för export till Kina i många generationers tid men på senare tid, sedan reformerna i Kina 1978, har de ökat med omkring 500 %.
Som kommissionären noterade så har många europeiska företag sina huvudkontor i Hongkong, och 44 Hongkong-baserade banker är konstituerade i Europeiska unionen.
Det ger en viss uppfattning om detta territoriums betydelse för oss i Europa, inte bara för britterna utan för alla européer.
Får jag tillägga att Hongkong, med en befolkning på 6 miljoner, producerar omkring 23 % av välståndet i Kina i sin helhet, och för närvarande har 100-procentig demokrati.
Jag känner mig övertygad om att kommissionen kommer att, i synnerhet, följa den politiska och sociala utvecklingen i Hongkong efter valet, och jag förenar mig med Titley i att ställa krav på fria och rättvisa val, som utgår från rösträtt för alla vuxna, inom tre månader från överlåtelsen den 1 juli.
Detta anser jag utgöra de viktigaste av de rättmätiga krav världssamfundet måste ställa på Kina när landet tar över detta territorium.
Jag delar för egen del inte den gränslösa optimismen hos vare sig rådet eller några av de andra kommentatorerna.
Vi måste vara ytterst vaksamma, och det kommer, hoppas jag, detta parlament att vara i sin helhet.
