# ID: svediakorp-gov476344
# author: Fontana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, på två minuter kan man bara säga två saker och det är: Den första gäller unionens roll i den nuvarande albanska krisen, en roll som, trots FN: s stöd, inte förutser att EU tar fullt och direkt ansvar på grundval av det gällande avtalet.
Det rör sig i själva verket om en enkel medverkan, även om insatsen i Albanien ställer några medlemsstater i första ledet, till att börja med Italien.
Det märkliga är att EU än en gång har försummat ett historiskt tillfälle att ianspråkta en förstfödslorätt som erövras på fältet och som ingen i världen skulle våga ifrågasätta av politiskt-kulturella och geografiska skäl.
Risken är att i hjärtat av gamla Europa kommer den situation att permanentas som Luigi Sturzo beskrev med följande ord: " I varje stat är alla medborgare avväpnade, bara staten är beväpnad. "
I vår världsdel är alla stater beväpnade, bara den internationella myndigheten är avväpnad.
Och eftersom ingen fred existerar utan rätt och ingen rätt utan påföljder, kommer Europa antingen att lyckas att snarast skaffa sig en enhetlig struktur för säkerhet och krisförebyggande, eller så är vår kontinent förutbestämd att förbli fånge i det naturtillstånd där varje folk är hänvisat till att skaffa sig rättvisa på egen hand och återfalla i barbari, så som skett i Bosnien och riskerar att hända i Albanien.
För det andra gäller, så som redan sagts, det verkliga problemet i Albanien i dag inte så mycket de humanitära aspekterna, livs- och läkemedel, som det trängande behovet att på demokratisk grundval återupprätta statens auktoritet och lagarnas överhöghet.
En auktoritet och en överhöghet som i Albanien har erhållit sin legitimitet från grunden, dvs. politiska och framför allt administrativa val.
Därav följer att det i Albanien inte kan existera lagliga myndigheter utanför statschefens och regeringschefens ämbeten.
Endast om den internationella insatsen respekterar dessa elementära regler, kan den ha vissa utsikter till framgång.
Däremot är den dömd att ömkligen misslyckas, om den leninistiska tendens som fortfarande återfinns i socialistpartiet inte trängs tillbaka, vilken dels går ut på att regeringen Fino skall stödjas, dels att träffa politiska uppgörelser med upprorskommittéerna och de beväpnade banden.
