# ID: svediakorp-gov476342
# author: Pettinari (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, till skillnad från vad min grupp har gjort, har jag undertecknat och kommer personligen att rösta för kompromissresolutionen om Albanien, därför att jag ansluter mig till dess innehåll och framför allt för att jag delar uppfattningen att det brådskar att sända en internationell humanitär insatsstyrka.
Enligt min mening har Europeiska unionen och i synnerhet Italien en politisk och moralisk plikt att hjälpa den nationella försoningens regering att återupprätta ett klimat av fredlig samlevnad och demokratisk normalitet i Albanien, och samtliga albanska politiska krafter, inom majoriteten och oppositionen, däribland söderns kommittéer, ber att Förenta nationerna fullföljer den internationella insats som skall samordnas av mitt land.
Att i dag inte göra någonting i Albanien skulle vara att göra sig skyldig till underlåtelse att komma till undsättning, medan det däremot är Europas rättighet och skyldighet att tänka på demokratins öde i ett land som hör till den europeiska geografin och politiken.
De röster som höjts även härifrån, från min egen grupp, mot insatsen, har f.ö. inga andra omedelbara riktiga alternativ att erbjuda än allmänna politiska planer som inte på kort sikt löser den kris som detta land genomlever.
Enligt min mening är det nödvändigt att stödja premiärministern Finos koalitionsregering i alla hans politiska krav, eftersom denna regering i dag är den enda part som har möjlighet att administrera Albanien, och i det syftet skulle president Berisha enligt min åsikt göra klokt i att ta sitt ansvar och effektivt bidra till en politisk lösning av den albanska krisen, framför allt genom att ställa sitt förtroendeuppdrag i den nationella försoningens tjänst för att bana vägen för nyval.
Nu vill jag rikta kritik mot rådet och kommissionen för den frånvaro med vilken de har lyst i denna kris genom att överlåta hanteringen av frågan enbart på Italien och inskränka sig till att närvara vid utbrottet av en kris och människors flykt utan att röra ett finger.
Kommissionären själv, fru Bonino, har hållit sig helt undan just på det fält som tillkommer henne, nämligen hjälpen till flyktingar.
Jag anklagar alltså de europeiska institutionerna för att ha förblivit inaktiva och sålunda förrått sin plikt att stödja den italienska regeringen i den svåra kris som denna är inblandad i.
Jag önskar att en ny gemensam utrikes- och säkerhetspolitik kan hindra nya kriser, även genom beslut med enkel majoritet.
I Albaniens fall läggs grunden till lösningen genom att denna internationella styrka sänds ut omedelbart, varför jag röstar för resolutionen mot min egen grupps ståndpunkt.
