# ID: svediakorp-gov476324
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, Mettens betänkande, som vårt parlament just har röstat igenom, bekräftar tyvärr farhågorna hos alla de som anser att kostnaderna för förvaltningen av den gemensamma valutan vida kommer att överskrida de besparingar som den kommer att möjliggöra, i termer av förenkling eller minskning av växelavgifter.
Vid första anblick verkar betänkandet behandla en sekundär teknisk fråga: det existerar sedan länge ett system för ömsesidigt ekonomiskt stöd mellan medlemsstaterna i de fall då ett av dem har allvarliga problem med betalningsbalansen.
Denna mekanism fungerar inte särskilt ofta (den användes senast 1993, till förmån för Italien), vilket man kan förstå, eftersom varje land just nu har kvar rätten att föra en egen ekonomisk politik, även om den är mer eller mindre samordnad med de andra.
Den fråga som ställs är att ta reda på om den här mekanismen borde upprätthållas då den gemensamma valutan kommer att vara i kraft.
Mettens betänkande svarar ja.
För det första för att vissa länder tillfälligt kommer att stå utanför den gemensamma valutan.
Sedan och framför allt för att en sådan här typ av mekanism kommer att vara ännu mer nödvändig för deltagarländerna, eftersom deras ekonomiska handlingsprogram kommer att vara sammansvetsade, och för att man behöver finna ett gemensamt system för att hjälpa var och en av dem att dämpa de oregelbundna konjunkturella chocker som de skulle kunna genomgå, och som kommer att påverka alla de andra.
Här kommer vi fram till kärnan i en ytterst viktig debatt.
Det är faktiskt så att det i den framtida monetära unionen, såsom den antogs i Maastricht, inte finns någon europeisk federal budget som skulle kunna tjäna som stötdämpare vid kristillfällen, lokala eller globala.
Det existerar alltså inget gemenskapsmedel för att bekämpa asymmetrisk obalans.
Metten fick alltså idén, och parlamentet följde honom utan förbehåll, att fylla det här tomrummet.
Han föreslår att ett system med en större räckvidd skall ersätta den nuvarande mekanismen med ekonomiskt stöd till betalningsbalansen.
Det nya systemet kallas " systemet för stabilitet och tillväxt ", vilket skulle kunna komplettera den framtida stabilitetspakten.
Men varifrån kommer pengarna som skall finansiera detta nya system?
Vi ser här på resultatet av en pervers ond cirkel som successivt kommer att belasta fakturan för den gemensamma valutan.
Såsom vi hade förutsagt redan från början, kommer man om några år att märka att dess nackdelar är många fler än dess fördelar, och de kostnader som den kommer att medföra långt större än de vinster den kommer att ge.
