# ID: svediakorp-gov476272
# author: Alavanos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, under normala förhållanden skulle denna debatt angående Europa-Medelhavsinterimsavtalet för handel och samarbete mellan Europeiska unionen och PLO vara av formell karaktär.
Det har för övrigt enhälligt stöd från alla grupper i Europaparlamentet, såsom framgick av debatten i utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor, som ägde rum för några dagar sedan, samt efter omröstningen som hänför sig till den.
Men i dag, mitt i denna storm som har utlösts i Mellanöstern efter det oansvariga beslut som fattats av Israels regering Netanyahu att gå vidare med koloniseringen av de östra områdena i Palestina, får diskussionen om detta avtal en speciell karaktär och stor tyngd och det måste resultera i en klar signal från Europaparlamentet och gentemot Europeiska unionens ministerråd att skrida fram till en avgörande aktion, även gentemot protagonisterna i krisen i Mellersta östern.
Angående detta avtal skulle jag vilja säga följande:
För det första handlar det om ett originalavtal.
Det är inte ett avtal mellan Europeiska unionen och ett land, en stat.
Det är heller inte ett avtal mellan Europeiska unionen och den palestinska myndigheten, vars rättsliga ställning inte tillåter slutandet av internationella avtal.
Det är ett avtal mellan Europeiska unionen och PLO, ett originalavtal som naturligtvis, stödjer sig på det israelo-palestinska interimsavtalet, och på vars grund PLO kan sluta internationella avtal.
De palestinska territorierna tillhör på detta sätt för övrigt de områden som täcks av MEDAprogrammet och Europeiska unionens medelhavspolitik.
För det andra, är det ett interimsavtal av begränsad tidskaraktär, som varar fram till 1999, i enlighet med de tillfälliga regleringarna, som även Osloavtalet innefattar.
För det tredje är det inte ett blandat avtal.
Det förutsätter inte något samtycke från medlemsstaterna, och därför kräver det inte något godkännande från de nationella parlamenten.
För det fjärde, är det ett avtal som bokstavligen har skridit fram på rekordtid.
Det är karakteristiskt att rådet den första oktober 1996 godkände direktiven angående slutandet av avtalet och redan den 10 december 1996 hade paraferat avtalet, som slutligen undertecknades den 24 februari 1997.
Naturligtvis var förhållandena helt annorlunda när diskussionsprocessen kring detta avtal påbörjades, jämfört med förhållandena då den avslutades och framför allt det ögonblick då Europaparlamentet kom fram till ett godkännande.
Beträffande innehållet i avtalet är det analogt - med de specifika karaktärsdragen - med innehållet i andra EuropaMedelhavsavtal, och därför är det inte nödvändigt att referera till dess innehåll.
Jag nämner bara två punkter:
För det första, efter ett eller två år, kommer kanske kvotnivån gällande vissa känsliga produkter att vara begränsad såsom till exempel för blommor.
För det andra måste vi vara uppmärksamma på klausulerna i artikel 68, som tillåter båda sidor att vidta åtgärder som anses vara väsentliga för säkerheten i händelse av krig eller inre oro.
Denna artikel 68 kan inte gå före artikel 2 utan bör tvärtom underställas denna, vilket förutser att man tillämpar principen för de mänskliga rättigheterna och som är okränkbar under alla förhållanden och särskilt i samband med frågor om tortyr, skyddandet av de demokratiska rättigheterna osv.
Huvudsaken är, tror jag, den politiska betydelsen av detta avtal.
Det stärker den palestinska myndigheten och skulle kunna medverka till stabiliteten i området och i den regionala integrationen och just därför välkomnar Europaparlamentet den och stödjer den.
Men, som det ser ut, beror allt detta på yttre faktorer som skulle kunna förvandla avtalet till ett papper utan väsentlig betydelse.
Utifrån denna synpunkt, tror jag att det kanske är mycket viktigare att det efter Europaparlamentets slutliga godkännande av avtalet, blir stabilt, effektivt, grundläggande och en konkret ståndpunkt för Europeiska unionens ministerråd beträffande dagens kris.
Jag tror inte att vi bör följa Pontius Pilatus politik som vi, olyckligtvis, såg USA: s president Clinton följa.
Det måste finnas ett konkret och tydligt ingripande gentemot Israel i frågan om att frysa byggandet av nya bosättningar i östra Jerusalem, så att vi kan hoppas på att åter få fredsprocessen på fötter i Mellanöstern.
