# ID: svediakorp-gov476249
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Att beviljandet av ansvarsfrihet för den sjätte och den sjunde utvecklingsfonden 1995 mött så starkt motstånd beror säkerligen på att parlamentet i fjol nekade kommissionen ansvarsfrihet för 1994 inom samma område.
Jag skulle idag - med stöd av ett betänkande som budgetkontrollutskottet antagit enhälligt - vilja rekommendera parlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för utvecklingsfonderna, och motiverar min ståndpunkt på följande sätt.
För det första: Den rättsliga ramen för utvecklingsfonderna har visserligen inte ändrats under det senaste året, men kommissionen har vid ett flertal tillfällen försäkrat att man i fortsättningen stödjer principen med en budgetering.
Kommissionen har lagt fram ett formellt förslag till regeringskonferensen att stryka förklaring nr 12 i bilagan till EG-fördraget.
Med denna strykning skulle det rättsliga hindret mot en budgetering försvinna och vägen dit skulle åtminstone formellt sett kunna friläggas.
För det andra: Ytterligare en orsak till att man nekade kommissionen ansvarsfrihet för 1994 var fallet med AVSkulturstiftelsen.
Den frågan verkar nu vara löst.
För det tredje: Revisionsrättens klart positiva revisionsförklaring innebär ett betydande framsteg jämfört med situationen 1994.
Revisionsrätten konstaterade att en del förbättringar gjorts sedan 1994, t.ex.: framställning av tillämpliga revisionsprinciper samt stärkt inventering och bokslutsförfarande, stärkande av det analytiska bokföringssystemet för övervakning av medlen, förstärkning av förklaringarna i finansredovisningarna, så att nivån för det faktiska genomförandet av gemenskapsstödet skall kunna utvärderas bättre.
Då ansvarsfrihet för 1994 nekades kommissionen handlade det om att energiskt klargöra parlamentets politiska ståndpunkt att förlusten av demokratisk kontroll inte längre tolererades.
Parlamentets beslut ignorerades uppenbarligen inte av kommissionen.
I debatten diskuteras säkerligen ytterligare punkter.
Jag koncentrerar mig emellertid på ett par anmärkningar.
I princip är det, om man för första gången befattar sig med det här ämnet, även som föredragande för budgetkontrollutskottet, mycket svårt att förstå hur vi fortfarande kan arbeta med så slitna instrument som utvecklingsfonderna när vi samtidigt måste arbeta med dem parallellt.
Det är uppenbarligen en alldeles egen vetenskap, och det kan inte vara bra för det medborgarnas Europa som alla institutioner inom EU eftersträvar.
Jag anser att kommissionen borde utarbeta en intelligentare lösning för framtida utvecklingsfonder än det system vi har idag.
Tyvärr måste vi även i år konstatera att medelutflödet inte är tillfredsställande.
Eftersom vår institution har en politisk ansvarsfrihetsfunktion är jag naturligtvis medveten om att vi måste ta hänsyn till den speciella situationen i de enskilda mottagarländerna.
Politiken för strukturanpassningsstödet skall välkomnas.
Att kommissionen valt att lägga tonvikten vid utbildningsväsendet och den medicinska grundforskningen tycks vittna om en politik som sträcker sig längre än andra finansinstitutioners utvecklingsstödspolitik.
Trots att vi konstaterat att medlen inte alltid används på ett tillfredsställande sätt borde vi hålla fast vid denna politik och utvidga den ytterligare.
Den makroekonomiska politiken som är förankrad i stödprogrammen för strukturanpassning skall inriktas på att säkra grundläggande socialtjänster för stöd till fattiga människor.
Kommissionen uppmanas att i större utsträckning se till att medlen kommer de mest förfördelade befolkningsgrupperna och de sektorer som skall stödjas till nytta, så att en effektivare fördelning kan uppnås.
Jag skulle vilja understryka vikten av att kommissionen drar klarare gränser mellan de mottagarländer som öppet redovisar användningen av medlen och de mottagarländer där man inte med säkerhet vet hur pengarna har använts.
Vi kan väl inte begära att de europeiska skattebetalarna skall acceptera att deras skattepengar går till olika partnerländer där vi inte vet hur pengarna används.
En sista anmärkning när det gäller personalen.
Jag har tagit upp denna fråga speciellt i resolutionsförslaget.
Jag uppskattar inte att man från kommissionens sida ibland lägger skulden på parlamentet när personalnedskärningar måste göras i ACP-länderna.
Vi vet att man i vissa länder måste arbeta med en mycket stor personalstyrka och vi hoppas att kommissionen lägger fram en utförlig personalplanering även för delegationerna i mottagarländerna.
