# ID: svediakorp-gov476248
# author: Blak (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,051
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag vill verkligen gratulera Liikanen.
Jag har varit föredragande för kol- och stålunionen i fem år, och varje år har jag haft en stående text i min dator om Bagnoli-ärendet.
Det är avslutat.
Tänk, att vi har avslutat ett ärende, som bara har tagit tio år.
Det är verkligen storartat.
Jag saknar nästan ärendet och jag hoppas att vi snart kan få ett annat, så vi har något, som vi kan lägga in varaktigt i datorn.
Så tycker jag också, att Liikanen är en otroligt skicklig herre, eftersom han administrerar kol- och stålunionen gratis.
Det är ju småpengar vi ger.
Det är bara 5 miljoner kronor, och det kostar kanske 10 gånger eller 50 gånger så mycket att administrera den.
Men okej, jag inser väl, att när vi skall använda pengarna till andra saker, där vi kan hamna i svårigheter, är det klart, att vi skall sköta administrationen billigt.
Det jag vill tala om är två speciella frågor.
Den ena är tunneln mellan England och Frankrike.
Här har vi verkligen hamnat i svårigheter.
Jag har fått några mycket snygga papper om vad vi gör, och vad vi kanske kan få ut av det.
Jag är faktiskt spänd på att höra om Liikanen vill ge mig det svar, som nog är det mest korrekta, nämligen att vi satsar alla pengarna.
Tills vidare har vi varit tvungna att byta ut 10 % av vårt kapital mot aktier, som en gång om kanske 70 år kommer att lösas in, och vi vet ju alla, att de pengarna är förlorade.
Det är 25 miljoner ecu.
Men det kan ju hända att det hela vänder, och att situationen blir bättre, eftersom ett av problemen med Eurotunneln ju är, att den engelska regeringen inte vill ge koncession i 99 år.
Men nu kommer det ju en ny och förhoppningsvis bättre regering, som kan ändra dessa frågor, och kanske vara med på att se till, att Europas skattebetalare får lite ut av de pengar, som vi har stoppat i jorden.
Jag skulle gott kunna tänka mig att fråga hur det går i ledningsgruppen.
Den deltar ju också vi i.
Där finns fyra banker, Europeiska investeringsbanken och kol- och stålunionen.
Jag vill gärna som föredragande ha en redogörelse för, hur det går, eftersom vi får mer information genom tidningarna, än vi får från kommissionen.
Jag vill gärna få ett svar på detta.
När vi ser på den andra frågan, så har den särskilt intresse för mig som dansk.
Vi har nämligen byggt en stor flott förbindelse, Stora Bält-förbindelsen, som vi är mycket stolta över.
Den blir en riktig turistattraktion, och det kan också bli så, att vi kan komma lite fortare över vattnet, men kanske inte billigare.
Men Danmark fick ett lån.
Vi fick ett lån på 353 miljoner ecu.
När sedan revisionsrätten tittade på dessa frågor, gjorde den kommissionen uppmärksam på, att man faktiskt hade gett dubbelt så mycket i lån, som det fanns grund för.
Det fanns faktiskt bara grund för 170 miljoner ecu.
Jag vet inte, om det är en osedvanligt flott gest mot Danmark, att man ger det dubbla.
Men jag är lite irriterad på det här lånet, eftersom det har använts till montering och transport, vilket enligt bestämmelserna absolut inte kan komma i fråga i samband med den här typen av EKSG-lån.
Det har betytt, att ett italienskt företag fick ordern, utförde arbetet billigt i Portugal, transporterade det till Danmark, betalt med koloch stålpengar, med det resultatet, att vi i min valkrets gick miste om en arbetsplats med 300 anställda, bara för att man tricksade med detta.
Det är bittert.
Det är särskilt bittert i ett område av Danmark, där man har den högsta arbetslösheten, men det kan ju hända, att vi får kompensation på ett eller annat sätt vid någon lämplig tidpunkt.
Kommissionen har klantat sig beträffade det här ärendet.
Det har vi alla erkänt, också då vi gjorde betänkandet.
I Danmark skulle man normalt säga till människor, som har gjort bort sig i sådan grad, som man gjort här, att man är tvungen att ge dem sparken.
Vi har också sparkat den, som var ledare för kol- och stålunionen.
Han har fått en ännu större ställning i kommissionen.
Men jag hade ju faktiskt hellre sett, att man skulle ha sagt: Du har inte klarat detta särskilt bra, så tack för den tid du varit här.
Men nu är vi i gång med en ny förbindelse, som går från Danmark till Sverige - Öresundsförbindelsen.
I det sammanhanget vill jag gärna, att man gör en total undersökning av alla de lån som Danmark fått till förbindelsen, så att vi undgår en upprepning av Stora Bält-projektet.
Jag hoppas verkligen, att jag som föredragande kan få ett svar antingen från er, Liikanen, eller från er, Friedmann, från revisionsrätten.
En annan sak som intresserar oss mycket, är räntesubventionen.
Vi har funnit, att det system, som finns i kol- och stålunionen, fungerar otroligt dåligt.
Vi har konstaterat, att man skapat 8 000 arbetsplatser, men vi vet inte, om de är reella.
Tvärtom kan det vara tal om, att man har fifflat med det här, eftersom det är bankerna och företagen själva som rapporterar.
Vi borde hellre se på EIB-faciliteterna och Köpenhamns-faciliteterna, de har nämligen skapat 45 000 nya arbetsplatser i Europa, eftersom man kontrollerar och administrerar dem ordentligt.
Så här är alltså ett par frågor till er, Liikanen, men jag är helt säker på, att ni ger mig ett bra svar på dem.
Vi rekommenderar ansvarsfrihet trots dessa tråkiga omständigheter.
