# ID: svediakorp-gov476229
# author: Mouskouri (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot, kära kollegor, jag skulle först av allt vilja gratulera och ge mitt stöd till föredraganden för hennes betänkande.
Harmoniseringen av följerätten till förmån för konstnärerna inom ramen för Europeiska unionen förefaller som ett mycket gott och rättvist initiativ.
Olyckligtvis väcker detta initiativ starka reaktioner.
Reaktionerna framkommer ofta å ena sidan på grund av bristen på kunskap om de verkliga grundläggande anledningarna till denna rätt och å andra sidan på grund av rädslan för en massiv flyttning av försäljningen av konstföremål till främmande länder i vilka denna rätt inte tillämpas.
Den etiologiska grunden till denna rätt är att dämpa en orätt som drabbar vissa upphovsmän till originalkonstföremål som är avsett att bli föremål för en observation.
De sistnämnda har verkligen inte möjlighet, såsom andra konstnärer, att dra fördel av inkomster som kommer från reproduktionsrätten och från nya framföranden av deras verk.
Vi måste bli medvetna om att följerätten verkligen utgör en rättighet för konstnären och inte en skatt såsom de fientligt inställda vill påvisa.
Det är en rätt som uppbärs till förmån för konstnären och inte för någon allmän princip.
Artikel 14 i Bernkonventionen erkänner den för övrigt, som sådan.
Beträffande faran med att försäljningen av konstföremål flyttas till länder som inte erkänner denna rätt, verkar den inte särskilt stor.
I verkligheten bör inte situationen förändras särskilt mycket, då den degressiva skalan av procentsatser för försäljningspriserna kompenserar för utförselkostnaderna som t.ex. transportavgifter och säkerhet medför.
Det måste också noteras att existensen eller inte av följerätten inte är den avgörande faktorn för flyttningen av transaktionerna, utan det bara är en av många faktorer.
Beträffande Förenade kungariket är faran med att marknaden flyttar begränsad av den anledningen att det som folk efterfrågar när de åker till London är den professionella erfarenheten i landet, den traditionella kunskapen om konst, och att de vet att där får de garantier för kvaliteten och säkerheten för sina transaktioner.
Vidare vill jag insistera på att för att den föreslagna harmoniseringen i fråga skall uppfylla sin sanna roll, måste det finnas en garanti för att medlemsstaterna huvudsakligen tillämpar följerätten, något som inte förekommer i många av dem i dag.
Som avslutning skulle jag vilja understryka att man absolut måste ta hänsyn till den internationella dimensionen av konstmarknaden.
Om den europeiska erfarenheten inom detta område accepteras på ett positivt sätt beträffande utvecklingen av konstmarknaden i allmänhet och angående främjandet av den nya konsten i synnerhet, måste vi inrikta oss på att fastställa denna rätt som obligatorisk för alla länderna, då Bernkonventionen enbart förutser möjligheten för medlemsstaterna att introducera den i sin lagstiftning i framtiden.
