# ID: svediakorp-gov476227
# author: Vaz da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Upphovsrätten är ett område där subsidiariteten tvingar - och jag säger inte ger möjlighet för, utan tvingar - gemenskapen att ingripa.
Endast en harmonisering kommer att möjliggöra fri rörlighet för konstverk i alla dess former.
Jag avser såväl ett unikt verk; ett original, t.ex. konstverk som är avsedda att betraktas som vi idag debatterar, som det reproducerade verket; boken, skivan och de audiovisuella medlen.
Vi får inte dock inte glömma att multimedia öppnar nya möjligheter för mångfaldigande av de verk som är avsedda att betraktas.
Följerätten är särskilt viktig för att den tar hänsyn till de konstnärer som ägnar sig åt skapande av sådan konst, vilka skyddas minst bland konstnärerna i fråga om följerätt till följd av den oreproducerbara och unika karaktären i deras konst.
Palacio Vallelersundis betänkande är ett seriöst och balanserat arbete eftersom det söker förena konfronterande intressen; konsthandlarnas intressen och konstnärernas intressen.
Bernkonventionen ger medlemsstaterna frihet att tillämpa följerätten.
På så vis är den, även om det är en rättighet som erkänts i elva medlemsstater, felaktigt tillämpad av nästan alla.
Storbritannien, som tillsammans med USA kontrollerar åttio procent av den internationella konstmarknaden, är ett av de fyra länder som inte integrerat denna rättighet i sin lagstiftning.
Två orsaker gör en harmonisering av lagarna på detta område akut.
Ett: det fullständiga genomförandet av den inre marknaden, som kräver lika villkor för köp och försäljning på hela gemenskapens territorium, också för att undvika att konstmarknaden försvinner bort till tredje land.
Två: Ett skäl som inte är mindre viktigt är erkännandet av den sociala roll som konsten har som motor för utvecklingen som kan översättas till att nya bidragsmöjligheter bör skapas för konstnärerna.
Eftersom lagen i Portugal är bra mycket mer krävande än det diskuterade direktivförslaget, understryker jag den klara fördelen av att beakta följande ändringar som kulturutskottet föreslår, vilka också är konstnärernas gemensamma bekymmer: att den beloppsgräns som avses i artikel 3 skall sänkas, att tabellen med de degressiva procentsatser som föreskrivs i artikel 4 förändras, att den kollektiva förvaltningen av följerätten som föreskrivs i artikel 6 främjas.
Jag skull också vilja påminna, som så många gånger förr, om att detta än en gång visar hur akut det är att förändra artikel 128 för att den skall kunna bli grundläggande för alla texter med betydelse för kulturen.
Endast på detta sätt åstadkommer man sammanhållning och nödvändig horisontalitet i kulturpolitiken inom unionen.
