# ID: svediakorp-gov476226
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Jag skulle först vilja tacka kommissionen för detta initiativ.
Jag anser att det som sker på det här området är mycket viktigt.
Detta direktiv är mycket viktigt.
Skillnaderna mellan bestämmelserna i EU utgör ett hinder för den inre marknaden och för likabehandlingen av konstnärerna inom EU.
Det är inte rättvist att en britt som säljer ett verk i Tyskland eller Portugal omfattas av följerätten, medan en tysk eller en portugis som säljer ett verk i Storbritannien inte omfattas av följerätten.
Denna orättvisa måste avskaffas, i synnerhet när det rör ett så känsligt ämne som det här.
Vad handlar det om egentligen?
Om att konstnärerna skall få ta del av vidareförsäljningen av sina verk.
Det är inte för mycket begärt när man tänker på att inkomsten för konstnärer i t.ex.
Tyskland uppgår till 2 000 DEM.
Det kan man inte leva på.
Marknaden är kärv för konstnärerna, marknadsvillkoren likaså.
Hälften av försäljningspriset går till gallerister eller konsthandlare, och då är det inte för mycket begärt om dessa konsthandlare eller gallerister överlåter en del av vinsten när de säljer verken vidare.
I det här sammanhanget är det särskilt viktigt att just andelen för de unga konstnärerna är hög.
De har inte hunnit bli så kända och inte har så många möjligheter.
Därför är vi socialister och socialdemokrater särskilt angelägna om att just de lägsta andelarna i följerättsbestämmelserna utgår från 5 %.
Vi lägger stor vikt vid detta och på att andelarna skall starta redan på 500 ecu.
Ett annat problem finns i ändringsförslag 57.
Här avses de låga prisandelarna.
Det är egentligen bara ett fåtal verk som berörs.
De franska commissaires priseurs har räknat ut att det årligen säljs 120 verk som överstiger 250 000 ecu.
Generellt sett rör det sig alltså inte om stora summor, men för den enskilde konstnären är det naturligtvis mycket pengar.
Jag anser att kommissionens förslag är mycket bra.
Av ett verk som kostar 110 000 ecu skulle konstnären - enligt kommissionens och vårt förslag - få 3 300 ecu; enligt Palacios förslag skulle han få hela 1 100 ecu.
Är det rättvist?
Tror ni att verk kommer att överföras till USA p g a 3 300 ecu, när man tänker på vad försäkringar och transporter kostar?
Det tror inte jag.
Därför skulle jag vilja be er att rösta för dessa generösa bestämmelser, så att de tyska konstnärerna inte drabbas av för många nackdelar - de är ju egentligen vana vid att alltid få 5 %.
