# ID: svediakorp-gov476225
# author: Casini C (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, också jag förenar mig med de berömmande ord som kommit ledamoten Palacio till del, ett beröm som icke blott är en formell hövlighet utan även uppriktigt menat, då jag helt ansluter mig till den framlagda rapporten, och i likhet med ledamoten Barzanti önskar jag att den får bred anslutning här i parlamentet.
Jag tror att allt redan har sagts, särskilt av ledamoten Palacio, och därför skall jag begränsa mig till en enda anmärkning.
Sist och slutligen synes mig motsättningen inte röra detaljer, tröskelvärde, procentsatser: Tvistefrågan gäller ja eller nej till följerätten.
Då jag nu också hör talas om marknad, konkurrens, förskjutning av försäljningsområden från den europeiska till den amerikanska kontinenten, anser jag mig böra säga att detta främst av allt är en fråga om rättvisa.
Här talar vi om en immaterialrättslig förmögenhetsrätt, dvs. äganderätten till en icke berörbar, ovägbar egendom: idén.
Och i den figurativa konsten har konstnärens idé en speciell egenskap: det är en idé som inte kan klonas, för att nu använda dagens språk.
En romanförfattares idé kan i viss mening klonas, eftersom hundratals, tusentals och hundratusentals exemplar av boken kan framställas och spridas.
Även musikaliska verk är mer eller mindre i samma situation: I den bildande konsten produceras däremot ett enda exemplar.
Idén förblir sådan den är, och ägaren, innehavaren av den immaterialrättslig förmögenhetsrätten, förblir alltid densamme, eftersom idén inte är säljbar.
Det uppkommer alltså ett problem rörande användningen av denna idé, som ju bl.a. uppvisar två olika karaktäristika, om vi exempelvis vill hålla fast vid denna jämförelse med romanförfattaren.
Förstagångsförsäljningen av en bok belastas av många former av produktionskostnader, och författaren får en procentuell andel av försäljningsintäkterna, medan upphovsmannen till ett figurativt konstverk däremot säljer sitt verk första gången, och i stort sett hela priset går till honom.
I följande fas gäller däremot att försäljningen av en stor mängd bokexemplar möjliggör ytterligare materiella fördelar.
I fråga om konstverket finns det ett behov av att det går från hand till hand.
Verket har behov att vara känt, att visas upp, vilket betyder att det är själva originalet som måste cirkulera, och värdet är knutet till denna cirkulation.
Därför synes det mig vara en elementär rättviseplikt att ge idéns ägare, dvs. konstnären, en motsvarande ekonomisk fördel, att det är just detta som följerätten är ett uttryck för.
Jag anser att man utöver tröskelvärdets procentsats inte kan frånhända konstnären denna hans rätt.
Vad beträffar några detaljanmärkningar som har framförts kommer jag inte att uppehålla mig vid dem, då de synes mig mindre viktiga: Kärnan är det som jag har belyst, och jag tror det är ett grundläggande argument för att bifalla ledamoten Palacios föredragning.
