# ID: svediakorp-gov476188
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,320
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter, jag skulle vilja uttrycka min tacksamhet och uppskattning inför utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, framför allt till den föredragande ledamoten Lehne, och inför utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, framför allt till den föredragande ledamoten Katiforis, för det värdefulla bidrag som de har lämnat vid granskningen av detta förslag: ett mycket tekniskt förslag, svårt men viktigt.
Förslaget utgör i själva verket ett stort steg mot en ytterligare liberalisering av kapitalrörelserna i Europeiska unionen.
Även om kapitalens rörelsefrihet i princip är till fullo garanterad, finns det faktiskt fortfarande åtskilliga hinder: Jag syftar på betalningssystemen och systemen för reglering av transaktioner i värdepapper, som är otillräckliga för att garantera en verklig rörelsefrihet på mellanstatlig nivå, just på grund av att det råder olika rättsliga system i flera medlemsstater.
Denna minimala harmonisering av lagstiftningarna, som föreliggande direktiv syftar till, kommer att eliminera de största hindren genom att det gör det möjligt att skapa verkliga och riktiga gränsöverskridande motorvägar för kapitalen inom hela EU.
Särskilt glädjer jag mig åt förslaget från de behöriga utskotten att låta direktivet också omfatta systemen för reglering av transaktionerna i värdepapper, om ett positivt utlåtande erhålls antingen från EMI eller från Ekonomiska och sociala kommittén.
Vid granskningen av de enskilda ändringsförslagen har vi observerat att de föreslagna ändringsförslagen nr 4, 5, 7, 8, 9, 11, 14, 15, 16 och 17 går i den riktningen.
I ändringsförslag nr 1 föreslås en ändring av direktivets rubrik.
Även om en sådan ändring är godtagbar för kommissionen, resulterar den i att rubriken ger intrycket av att direktivet äger tillämpning på ifrågavarande system i det fall då dess deltagare är engagerade i konkursförfaranden.
Ifrågavarande regelverk är emellertid inte ett direktiv som rör konkursärenden, utan behandlar detta ämnesområde endast i den mån som den fäster uppmärksamheten vid systemrisken.
Man skulle kanske välja följande rubrik: " Förslag till direktiv från Europaparlamentet och rådet om systemrisken i betalningssystemen och i systemen för reglering av transaktioner i värdepapper ".
Ändringsförslagen nr 2 och 3 - som kommissionen godtar - ger nyttiga informationer om direktivet: tillägget av en bestämmelse om det delgivningsförfarande som avses i ändringsförslaget 6 och en annan ändring som syftar till att förbättra rättssäkerheten, vilket sålunda bidrar till förverkligandet av direktivets mål, som är att undvika systemriskerna.
Att föreskriva att det avtal på vilket systemet bygger skall inges till de myndigheter som är behöriga att övervaka de deltagande företagen och att ett meddelande om denna händelse därpå skall offentliggöras förefaller oss dock onödigt komplicerat.
I flera medlemsstater är den myndighet som ansvarar för tillsynen över sagda företag en annan än den som ansvarar för tillsynen över systemet som sådant, något som skulle leda till en konstlad fördelning av kompetenserna och vålla förvirring.
Därför finner kommissionen det svårt att acceptera detta ändringsförslag.
Samma gäller tillägget av orden " som föreskriver regler för obalanserna i samband med förordningen, " som avses i ändringsförslag 10, eftersom sådana ord skulle kunna göra vår definition av betalningssystemet mindre tydlig.
I förslaget kallas ett system för gemenskapssystem, om den rätt på vilken avtalet bygger är en medlemsstats rättssystem.
Detta är det kriterium som valts i kommissionens förslag.
Att använda ett geografiskt kriterium förefaller ej möjligt.
I tillägg nr 11 görs icke desto mindre ett försök att införa ett sådant geografiskt begrepp, enligt vilket hänsyn tas till att ett system är beläget i den medlemsstat där den redovisningsmässiga registreringen sker.
För en och samma organisation kan det emellertid bli aktuellt med flera redovisningsregistreringar inför olika organ, t.ex. clearinghuset och betalningsagenten.
Därför vore det påkallat att åtminstone förtydliga vilken redovisningsregistrering som avses: Utan en sådan precisering är det svårt för oss att godta detta tillägg.
I tillägg nr 12 utvidgas den ursprungliga definitionen av ett tredje lands betalningssystem genom att man använder det allmännare uttrycket " ett tredje lands system " för att i detta även inkludera systemen för reglering av transaktioner i värdepapper.
Principiellt kan vi acceptera denna ändring, men bör komplettera den genom att lägga till orden " system för reglering av transaktioner i värdepapper ".
Eftersom centralbankerna genomför transaktioner i derivatinstrument, bör de sistnämnda tas med i definitionen av valutapolitiska transaktioner, så som föreslagits i tillägg nr 23.
Tillägg nr 16 består av tre stycken, av vilka det första inte vållar något bekymmer.
I andra stycket är orden " ingångna avtal " (contracts entered into) utbytta mot " avtal registrerade i gemenskapssystemet " (contracts entered into the EC system).
Uttrycket entered into används emellertid av kommissionen just i betydelsen " slutna " och syftar inte på registreringen av registreringen av avtalen i betalningssystemen.
Beträffande avvecklingsomberäkningen regleringen och av transaktionerna i värdepapper förefaller det föreslagna tillägget säga att betalningarna eller transaktionerna i värdepapper inte kan omberäknas när de väl en gång har reglerats.
Direktivet syftar emellertid till att skydda gireringsorderna mot risken för omberäkning endast när de befinner sig inom systemets verkningsområde, eftersom det är i det skedet som systemrisken föreligger: Så snart som regleringen skett, finns det inte längre någon systemrisk och därmed ingen anledning för oss att förbjuda omberäkningen av de belopp som avser redan effektuerade betalningar.
Det tredje stycket av tillägg nr 16 gör att effekten på en systemdeltagare av öppnandet av ett konkursförfarande fördröjs fram till det ögonblick då den behöriga myndigheten formellt underrättar de övriga deltagarna om konkursförfarandets öppnande.
Detta förefaller vara ett alltför omständligt förfarande, eftersom informationerna om en systemdeltagares insolvens brukar sprida sig mycket snabbt på finansmarknaderna.
Därutöver skulle detta förfarande förlänga den i direktivet förutsedda privilegieeffekten, även efter den tidpunkt då systemdeltagarna verkligen får kännedom om ifrågavarande obestånd, något som inte är försvarbart mot bakgrund av målsättningen att undvika systemrisken: Därför är det svårt för oss att acceptera tillägg nr 16, på samma sätt som det är svårt att acceptera tillägg nr 21.
Tillägg nr 17 förbjuder återkallandet av betalningsorder eller order avseende transaktioner i värdepapper efter konkursförfarandets öppnande.
Det förefaller dock uppenbart att en deltagares tillgångar fryses om han blir insolvent och att ett återkallande därför inte är möjligt.
Jag anser inte att det är nödvändigt förtydliga detta ytterligare.
Med sitt förslag hade kommissionen ett annat syfte, nämligen att hindra tredje man att återkalla en gireringsorder som gått in i systemet, emedan ifrågavarande tredje parters organisationer inte kan göra det med stöd av den andra berörda statens rättsordning.
I själva verket står det klart att om detta skulle hända med ett större belopp, skulle en systemrisk kunna uppstå: Därför är det påkallat att bibehålla hänvisningen till tredje man.
Tillägg nr 18 är godtagbart, eftersom det gör texten tydligare.
I tillägg nr 19 föreslås strykning av den artikel som säger att om en av systemdeltagarna blir insolvent skall den konkurslagstiftning tillämpas som råder i den medlemsstat där systemet är beläget.
En sådan strykning skulle dock strida mot direktivets målsättning att minska systemrisken, och detta särskilt av två skäl: nödvändigheten att garantera rättssäkerheten och nödvändigheten att undvika lagkonflikter.
Allt detta stöder uppfattningen att direktivet kan fylla sitt syfte, att skydda systemen mot systemrisken, endast om tillägg nr 19 avslås.
Däremot ser kommissionen positivt på tillägg nr 20, som förtydligar textens innebörd.
Herr ordförande, ärade ledamöter, jag hoppas att ni i ljuset av det som jag har försökt klarlägga kan ta lämpligheten av dessa tillägg under omprövning, vilket i synnerhet gäller nr 17 och nr 19, som kommissionen ej anser godtagbara.
