# ID: svediakorp-gov476184
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 797
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Rubriken till detta direktiv är något svårtolkad.
Kommissionen har lämnat ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om avvecklingens slutgiltighet och säkerheter i betalningssystem.
Vad handlar det då om under denna komplicerade rubrik?
Problemet är att det i Europa idag redan finns en lång rad så kallade betalningssystem mellan banker.
Dessa betalningssystem har till uppgift att avräkna och utjämna alla överföringar som görs mellan bankerna.
Mot bakgrund av införandet av den enhetliga europeiska valutan euro kommer det i framtiden förutom de redan befintliga systemen att finnas ett stort europeiskt betalningssystem, nämligen betalningssystemet Target.
Man kan förmoda att de betalningssystem som finns idag kanske kommer att ha kompletterats med ytterligare en rad liknande system.
Problematiken, som man skall försöka komma till rätta med i detta direktiv, är det ständigt återkommande faktum att en bank faktiskt kan gå i konkurs, vilket i sin tur skulle utgöra en belastning för betalningssystemen mellan bankerna.
Det skulle dessutom kunna minska betalningssystemets funktionalitet och i värsta fall även skada andra banker - en konkurs skulle då följas av flera konkurser.
Det är detta som förslaget till direktivet vill förebygga.
Det är alltså i grund och botten ett förslag till direktiv med en förmånsrätt för betalningssystemet som mål och därmed även för bankerna, i speciella situationer som eventuellt skulle kunna uppstå.
Här blir dock även motsättningarna, som det i huvudsak handlar om i det här fallet, tydliga.
Det handlar å ena sidan om att skydda betalningssystemet och därmed även bankerna.
Å andra sidan handlar det däremot även om hur långt dessa åtgärder kan gå utan att skyddet för borgenärerna i eventuella obeståndsförfaranden inskränks i alltför stor utsträckning.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, där jag var föredragande, anser att ett sådant direktiv i princip är motiverat.
Vi var emellertid av den åsikten att det föreslagna säkerhetssystemet och de föreslagna åtgärderna på det hela taget har inriktats alltför mycket på bankerna och att det vore väsentligt att här som lagstiftare göra inskränkningar med målsättningen att förstärka skyddet för borgenärerna.
Vi har i huvudsak föreslagit följande tillägg.
De slutna betalningssystem som bankerna använder sig av skall inte automatiskt omfattas av skyddet i detta direktiv, utan endast de som deponerats eller anmälts hos kontrollmyndigheten.
Det andra tillägget som vi föreslagit är frågan om preciseringen av den tidpunkt som skall vara avgörande eller utslagsgivande för när skyddseffekterna i betalningssystemet och obeståndsrätten skall träda i kraft.
Här hade kommissionen från början föreslagit att tidpunkten för inledandet av konkursen skulle vara avgörande.
Det ansåg inte vi i rättsutskottet vara någon bra lösning, eftersom beslut om konkurs oftast fattas i det tysta av en domare och att ingen utanför detta rum känner till vid vilken tidpunkt det gjordes; problemet med återgång av redan avslutade affärer går då inte att undvika, utan kommer automatiskt att dyka upp i händelse av konkurs.
Därför har vi i rättsutskottet övervägt att välja en annan tidpunkt, nämligen den tidpunkt som är avgörande för när de andra instituten i betalningssystemet fick information om konkursen.
Vi diskuterade den här frågan i PPEfraktionen i förra veckan och kom fram till att detta kanske inte heller är den mest idealiska tidpunkten, eftersom krav då skulle kunna ställas på att tidpunkten då de olika deltagarna i betalningssystemet meddelades skulle verifieras.
Det kan vara mycket svårt i ett europeiskt betalningssystem där flera tusen banker deltar.
Av denna anledning har vi nu lämnat in ytterligare ett ändringsförslag 21, som vi ber er att rösta för.
Enligt detta skall den avgörande tidpunkten vara den då det ansvariga organet meddelas - det kan vara centralbanken eller en kontrollmyndighet; denna skall sedan omedelbart därefter informera alla deltagare i betalningssystemet.
En annan fråga som fortfarande är obesvarad är vilken rätt som skall tillämpas i tvistefrågor, alltså i de fall då olika rättssystem kolliderar.
Kommissionen föreslog från början att betalningssystemets rätt alltid skall gälla, inte rätten i det land där konkursen ägde rum.
Vi i rättsutskottet anser att sannolikheten för en rättslig kollision är högre i den här sortens konstellationer och anser därför att det i händelse av kollisioner alltid bör vara rätten i det land konkursen ägt rum som skall gälla.
Det är i huvudsak dessa tre element som behandlas i det bifogade ändringsförslaget.
En sista aspekt som är av betydelse är att vi här inte endast talar om de verkliga betalningssystemen, utan har föreslagit att även alla system för avräkning av värdepapper skall omfattas av direktivets skyddseffekter.
Det var allt jag som föredragande hade att framföra.
