# ID: svediakorp-gov476085
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 903
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, först vill jag tacka föredraganden, men även alla parlamentsledamöter som har deltagit i denna debatt, för hur lite ordet måttstock till att börja med än uttrycker, så viktigt kan ett framsteg vara, om vi utvecklar en metod för att konstatera varför någon har framgång vid skapandet av arbetsplatser och därmed vid kampen mot arbetslöshet.
Det är den egentliga bakgrunden till vår proposition och vi är mycket glada över att det nederländska ordförandeskapet direkt har tagit upp denna tanke.
Vad betyder det?
Det betyder naturligtvis inte att benchmarking i sig är något som så att säga kan definieras som vetenskapligt eller ekonomiskt mål.
Det är en metod för att komma till vissa insikter.
En metod, som har den fördelen att man tar sig ur de ideologiska tvister, som Caudron gång på annan vill börja med mig, och att man helt enkelt en gång med praktiska exempel som grund frågar sig vad det är som gör att någon är bättre än vi.
Det finns helt klart skillnader i resultaten - inom unionen, i jämförelse mellan unionen och medlemsländerna och i förhållandet till andra länder - och precis där vill vi börja, närmare bestämt på tre nivåer.
För det första på företagsnivå.
Naturligtvis kan och borde man i första hand även inbegripa små och medelstora företag och självklart deltar parterna på arbetsmarknaden vid alla dessa överläggningar, alltså inte bara själva industrin.
Detta kan verkligen vara till mycken hjälp.
Det finns företag som har träffat bättre avtal med sin personal eller med fackföreningarna, t ex över flexibla arbetstider.
De är mer produktiva och kan därför till och med utlova arbetsplatsgarantier.
Till exempel har den kemiska industrin i förbundsrepubliken Tyskland kommit överens med fackföreningarna om vissa regler för arbetstiden.
På grund av dessa överenskommelser är den i stånd att fram till och med år 2000 inte längre hota med några fler företagsbetingade uppsägningar.
Detta innebär att om man vidtar åtgärder på rätt sätt kan man absolut komma till sådana mål, som vi alla vill uppnå.
För det andra på industrisektorernas nivå.
Det har vi för övrigt redan gjort i det förgångna, när vi funderade på vilken politik vi skulle slå in på beträffande bilindustrin och den inre marknaden.
En av de viktigaste frågorna löd: Är bilindustrin över huvud taget ännu konkurrenskraftig?
Vad måste göras för att eventuellt göra den mer konkurrenskraftig?
Detta undersökte vi först i förhållande till andra industrier.
Vi kom därmed ut med kommunikéer och utarbetade rekommendationer för att bl. a. inte längre skydda denna industri mot utländska industriers andelar.
För protektionism leder nu en gång dithän - detta måste jag tyvärr säga till Caudron, även om frihandel är ett liberalt recept - att de som skyddas blir ännu svagare och att man på grund av detta förlorar konkurrenskraft och antingen måste inskränka sig på sin egen marknad - eller om marknaden ändå öppnas någon dag - att man inte längre kan göra sig gällande gentemot andra konkurrenter.
Det har alltså redan inträffat.
Som jag redan har sagt, tillämpar vi samma metod med den nuvarande kemiska industrin, för övrigt även med målet för arbetarnas kvalifikation.
De kan på detta sätt - naturligtvis om de fortsätter att arbeta inom industrin - bli mer produktiva, och om de på grund av bättre kvalifikationer kan hitta en annan arbetsplats, förbättrar det också deras egna chanser i framtiden.
Till slut på de politiska systemens nivå, inom unionen och utanför.
Vi har medlemsländer - t ex Irland - som utvecklas utomordentligt.
Irland: Ett land som egentligen legat mer i periferin och fortfarande - fysiskt sett - ligger där, men på grund av dess nära förhållanden av ekonomisk art nu har utvecklats mycket bra.
Varför?
Varför utvecklas Irland bättre än något av de större medlemsländerna?
Tyskland har ju redan nämnts.
Det borde vi i lugn och ro ta oss en titt på.
Om ett stort industriland investerar t ex pengar i industrier, som inte på långt när längre är konkurrenskraftiga, ja då Caudron kan jag inte hjälpa detta ...
(Häcklande från Samland) Just nu, Samland, tänkte jag på kolpolitiken, men vi kan även ta jordbrukspolitiken, och där borde Ni kanske själv fråga Er, om de ändringsförslag som Ni inkommer med beträffande kommissionens proposition alltid motsvarar det som Ni tydligen tänker på just det ögonblicket.
Jag ser ibland något annorlunda på detta, men vi kan även underhålla oss över detta.
Caudron: Om man alltså inte placerar pengar väl, om man tillåter svarta hål i den allmänna budgeten, eftersom förstatligade företag producerar vansinniga förluster, skall man inte bli förvånad över att just dessa pengar saknas, när man vill skapa arbetsplatser med framtidsutsikter.
Detta är nu en gång enkla sanningar.
Det har över huvud taget inget att göra med ideologi.
Om Ni och jag tillsammans kastar ut våra pengar genom fönstret, kan man inte använda dessa för vettiga ändamål.
Det är egentligen pudelns kärna.
Det är inget mål i sig, utan ett medel för att skapa mål i intresse för kampen mot arbetslösheten.
