# ID: svediakorp-gov476084
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger, herr kommissionsledamot, en sak är säker, för att förbättra den ekonomiska prestandan och alltså få möjlighet att minska arbetslösheten behöver vi konkurrenskraftiga ekonomier och företag.
Vem skulle kunna påstå motsatsen?
En annan sak är också säker: man måste ha möjlighet att mäta denna konkurrenskraft och agera utifrån dess eventuella orsaker och det som bromsar den.
Jag har alltså inget emot standardisering av prestanda som verktyg, inte heller mot jämförelser avsedda att välja de bästa lösningarna.
Men är det nödvändigt att för den skull utnyttja det för att på nytt plocka fram alla gamla recept för den liberala ekonomin och för att tillskriva den alltför svaga liberalismen alla våra svårigheter: offentligt underskott, statligt stöd, flexibilitet, kostnaden för arbetskraft ... jag slutar klagovisan här.
Naturligtvis anser jag inte det, herr kommissionsledamot, det vet ni!
Och liksom många av mina kolleger här säger jag att konkurrenskraften inte är ett mål i sig.
Målet i sig är att sänka arbetslösheten, ge service till befolkningen, social soliditet, ett bättre liv för den största allmänheten och självfallet ingen ökning av arbetslösheten, inte ens när man säger att målsättningen är att förbättra produktiviteten.
Det krävs alltså ytterligare solidaritet, framförallt ekonomisk och skattemässig, och om benchmarking fyller sin funktion som förvaltningsverktyg måste man kanske även tillämpa det vid jämförelse och standardisering av de femton medlemsländernas sysselsättningspolitik, inför ett verkligt partnerskap mellan dessa medlemsstater.
Avslutningsvis, herr ordförande, den ekonomiska vetenskapen behöver säkert verktyg - det tillstår jag - men låt oss se upp så att inte verktyget ersätter målsättningen: det är målsättningen vi måste uppnå med hjälp av verktyget.
Annars kommer harmoniseringen att fortsätta att minska, och då återkommer vi till den tidigare diskussionen om unionens ekonomiska situation.
