# ID: svediakorp-gov476079
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det har redan gått några veckor sedan kvällstidningen öppnade med rubriken " Europa kommer långt efter Amerika och Japan ".
I en vecka höll den rapporten känslorna vid liv, men Europas dåliga konkurrenssituation jämfört med alla andra OECD-länder och ett antal uppåtgående asiatiska länder verkar på nytt ha hamnat i bakgrunden.
Men faktum kvarstår: Till och med vår export till OECD-länderna har sjunkit sedan 1985.
Men i Europa har vi åter slutit leden.
Vi arbetar hårt, men framför allt med oss själva.
Och därmed utgör vi ett undantag, för därutöver bryr sig ingen om oss.
Investerarnas värld ser inte åt Europa.
För många regler, för mycket oro på arbetsmarknaden, inte tillräckligt flexibel, för långa beslutsprocedurer, kort sagt, prat, prat och inget blir gjort.
I Nederländerna varar ett investeringsprojekt från ritbordet till högtidlig invigning 26 år.
Vilket företag börjar med något sådant?
På sammankomster i den internationella företagsvärlden nämns namnet Europa endast för att peka på hur det inte får vara.
Vi höll oss under tiden sysselsatta med konvergenskriterier, tiondels procent över eller under strecket.
Vad pratar vi om egentligen?
Den tyska marken har nu blivit ankarvalutan, även om underskottet skulle vara 3, 5 % och euron inte skulle gå igenom, då blir den tyska marken även tills vidare ankarvalutan.
Vi håller varandra sysselsatta utan nåd och skakar varje dag förtroendet hos viktiga finansiella marknader.
Jag säger med avsikt att marken tills vidare blir ankarvalutan.
Tyskland betraktas internationellt som en kris.
En hög tjänsteman i Deutsche Bank gav vid ett viktigt sammanträde i Global Forum sitt land tre år att genomföra reformen, annars skulle Tyskland tappa kontakten.
Arbetstagare och fackförbund skulle behöva lägga den tyska produktiviteten, flexibiliteten och arbetslösheten bredvid konkurrenternas: alltså benchmarking.
Träden växer inte längre till himlen i Tyskland.
Ännu värre.
De växer inte alls längre.
Det är uppenbart att ett stort misstag att på en föråldrad inrättning med social marknadsekonomi från en tid då Europa och USA var tongivande i världen klistra på etiketten " social ".
Den tiden är förbi.
Politik som fortfarande grundar sig på den är inte varaktigt hållbar.
Inte lämplig för alla väderlekstyper och därmed en asocial politik, vilket 4 miljoner arbetslösa i Tyskland vittnar om och nästan 18 miljoner i hela Europa.
Och Nederländerna som får väl godkänt av alla observatörer, har enligt OECD även ett gigantiskt problem med arbetslösheten.
Skillnaden är att den nederländska ekonomin växer och att Nederländerna så småningom har inrättat sitt system lite varaktigare, men det är den enda skillnaden.
Betänkandet från García-Margallo y Marfil är ett utmärkt betänkande.
Men relevanta jämförelser kan få de europeiska fjällen att falla från våra ögon.
Inte för att vår marknadsandel minskar, naturligtvis minskar den.
Även den amerikanska andelen avtar.
Vår del av världskakan kan aldrig växa så snabbt som kocken själv.
De nya industriländerna är för stora för att obemärkt kunna träda fram på världens ekonomiska scen.
Vi är en mogen ekonomi och måste alltså jämföra oss med andra mogna ekonomier som t. ex.
Förenta staternas.
Det handlar benchmarking om.
Att göra jämförelser mellan storheter som man kan jämföra.
För att därefter se varför en klarar sig bättre än den andra.
Och vi kan mycket väl mäta oss med Förenta staternas ekonomi när det gäller mogenhet.
Frågan är då: varför ökar de amerikanska arbetstillfällena medan våra inte bara stagnerar utan t.o.m. kan beskrivas som katastrofal?
Naturligtvis finns det demografiska faktorer till nackdel för Europa, men för att ge ett exempel, varför pratar vi fortfarande bara om permanent utbildning för arbetstagare medan amerikanerna åter genomför den i praktiken?
Kanske måste vi sätta oss inför de verkliga resultaten av benchmarking för att inte behöva falla omkull av skräck.
