# ID: svediakorp-gov476077
# author: Wolf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Benchmarkingmetoden hänger för det första samman med konkurrensfrågan och för det andra med orienteringen efter en ny, tidsenlig och ihållande utvecklingsmodell.
Här måste man exakt se till att konkurrensförmåga verkligen är en marknadsmetod, för att kunna mäta effektivitet, sparsam investering och pålitligt uppnående av uppsatta mål.
Detta är dock faktiskt en indirekt metod, vilket innebär att man inte får låta sig trängas in i den nyliberala feltolkningen att enbart marknadsindikatorn skulle vara en realitet och att konkurrensförmåga yttrar sig mest tillförlitligt i permanenta exportöverskott, utan här krävs ömsesidig användbarhet, vilket Bangemann med säkerhet kommer att hålla med mig om.
Det är inte möjligt med en värld där alla ständigt har exportöverskott, dvs. det handlar just om att på lång sikt vara nyttig för andra.
Såtillvida är denna orientering mot konkurrensförmåga utan samarbete en felorientering.
Det är viktigt att samma kriterier tillämpas även inom den offentliga sektorn och för produktionen av offentliga varor, för även här handlar det om sparsam investering och ett pålitligt uppnående av uppsatta mål.
Det är också viktigt att de moderna metoderna är användbara i bred form i en kvalitativ företagsledning.
Om man nu faktiskt inte förstår benchmarking som en illusion av ekonomins självstyre i stället för politik, utan som ett metodiskt ingripande hur kvalitativa mål kan nås genom organiserat handlande, då kan vi på ett mycket produktivt sätt åter hänföra oss till Delors vitbok, i vilken båda sidorna ju ännu var obalanserade, och vi kan verkligen tillämpa benchmarkingmetoden för en innehållsmässig och metodisk förnyelse av politiken.
I denna bemärkelse kräver Schörling, som jag talar för här, en benchmarkingmetod för sysselsättnings- och miljöpolitiken, såväl som för industrisektorerna med målet att påskynda övervakning och utbredning av den bästa politiken och de bästa metoderna för att förstärka en varaktig utveckling.
