# ID: svediakorp-gov476076
# author: García-Margallo y Marfil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 876
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamot av kommissionen, kommissionens meddelande till parlamentet och det betänkande som jag har äran att presentera utgår från ett ganska uppenbart faktum: den europeiska industrin är just nu mindre konkurrenskraftig än den amerikanska och japanska industrin.
Som bevis för detta påstående anför kommissionen i sitt meddelande att den europeiska industrin har tappat marknadsandelar, särskilt på de framväxande marknaderna, de kraftigaste marknaderna, medan våra främsta konkurrenter, de amerikanska och japanska industrierna, håller sina ställningar.
Meddelandet från kommissionen försöker besvara följande fråga: Varför förlorar man konkurrenskraft?
Svaret får man genom att använda sig av en metod som baserar sig på en jämförelse - eller benchmarking - mellan den europeiska industrin och dess konkurrenter.
Benchmarking, eller jämförelsemetoden, kan användas på olika nivåer.
Den kan användas för att jämföra de olika systemen, ramvillkoren, de strukturella faktorerna och myndigheternas ansvar eller för att jämföra effektiviteten hos industrin i dess helhet eller av de undersektorer som industrisektorn består av, och slutligen kan den användas för att jämföra några av eller alla de företag som ingår i industrisektorn.
Det är uppenbart att parlamentet och de offentliga myndigheterna, även om man oroar sig för alla de olika jämförelsenivåerna, bör koncentrera analysen på ramvillkoren och myndigheternas ansvar.
För att avsluta den här " metodologiska " fasen eller inledningsfasen, och jag menar att kommissionen träffande utgår från att konkurrenskraften inte är ett självändamål, utan ett medel att uppnå högre levnadsstandard och social välfärd.
Den här åsikten, som överensstämmer med det som vi kan kalla " Rhenkapitalismen ", försöker fastställa levnadsstandarden genom att använda sig av icke kvantifierbara kriterier, icke mätbara, men som inverkar på medborgarnas sociala välfärd, varav en är den fortsatta utvecklingen som en del grupper vill framhäva.
De områden som kommissionen skall undersöka och som betänkandet har centrerats på berör i huvudsak fyra områden: infrastruktur och tjänster när det gäller konkurrenskraften, arbetsmarknad, social lagstiftning och utbildning av arbetskraften, kapitalmarknaderna samt den europeiska industrins forskning och utveckling jämfört med konkurrenternas.
Beträffande tjänsterna kan följande konstateras: att priset på tjänster uppgår till 20 % av balansräkningen för ett europeiskt industriellt företag, att tjänsterna i Europa är dyrare än tjänsterna i Förenta staterna och Japan, vilket påverkar konkurrenskraften, och att det fortfarande finns sektorer med begränsat tillträde och som därför är mindre effektiva.
Om vi utgår från detta, vilket jag menar att vi bör göra, kan vi för det första uttala oss till förmån för en avreglering av tjänstesektorn, och att den avregleringsprocess som redan är igångsatt skall påskyndas, och för det andra en öppning till konkurrensen, att öppna marknaderna i de sektorer som fortfarande har restriktioner.
Beträffande infrastrukturen kan följande konstateras: för det första, att infrastrukturen uppenbart påverkar industrins konkurrenskraft och, för det andra, att det vore önskvärt att skillnaderna minskade mellan olika regioner inom EU för att gynna konkurrenskraften och accessen till mer privilegierade områden.
Om vi utgår från vad som hitintills har nämnts, ställer sig såväl betänkandet som meddelandet välvilliga till benchmarking - jämförelsemetoden, för att jämföra skillnaderna mellan vår investeringsnivå och den amerikanska investeringsnivån.
Man söker också finna metoder för samverkan och samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn, så att investeringarna kan finansieras i denna svåra tid, och man anmodar unionens institutioner att minska skillnaderna mellan de olika regionerna när det gäller infrastruktur, så att principerna om samhörighet och solidaritet kan fullbordas.
Beträffande arbetsmarknaden kan följande konstateras: vår sysselsättningsnivå och vår produktivitet är lägre än våra konkurrenters, vilket har föranlett att vi inte kan skapa lika många arbetstillfällen.
Därför kräver man hellre en förstärkning av de aktiva sysselsättningsåtgärderna (utbildning och rörlighet) än av de passiva, som går ut på att lindra konsekvenserna av arbetslösheten.
Man kräver också en granskning av beskattningen av arbetskraften, som särskilt för de löner som ligger lägst på löneskalan, sätter stopp för nyanställning.
Man konstaterar också att stabilitet och flexibilitet inte är två motsatta begrepp och att arbetstagarnas utbildning skall tillmätas större betydelse, så att de kan uppnå rörlighet i arbetslivet, vilket är ett sätt att göra front mot den osymmetriska krisen som man just talade om.
Avslutningsvis skall jag nämna något om kapitalmarknaderna.
Det är absolut nödvändigt att sätta punkt för begränsningarna på den marknaden, främst hypotekslån, pensionsfonder etc.
Beträffande forskning och utveckling kan man konstatera att våra ekonomiska resurser är mindre än Förenta nationernas resurser, att den privata sektorns satsningar är lägre hos oss och att skattelättnader ger bättre resultat än bidrag, vilket är den taktik som Förenta staterna använder sig av.
Jag tackar härmed alla som deltagit i utformningen av de betänkanden vars förslag vi i stort sett har antagit i sin helhet.
Jag tackar också de utskott som medverkat till detta betänkande, som jag tror kommer att komma kommissionen till nytta när det gäller att följa den metod som vi alla önskar skall stimuleras på alla nivåer.
