# ID: svediakorp-gov476058
# author: de Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,676
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar, låt mig först vända mig till Randzio-Plath som i sin fullständigt briljanta framställning visat, eller försökt visa, att våren fortfarande dröjer.
Sannolikt syftade hon på temperaturen i morse, på Strasbourgs gator.
Kanske märkte hon liksom jag att temperaturen på eftermiddagen hade stigit.
Det får mig att tänka på att även om våren dröjer finns det inget som hindrar att den följs av en vacker sommar och en rik skörd på hösten.
Men för att få en god skörd, Randzio-Plath måste man också plöja.
De meteorologiska förhållandena förklarar inte allt.
Det är slutligen vad vi försökt göra med den ekonomiska årsrapporten eftersom denna innehåller alla beståndsdelar som krävs för en strategi om en gemensam ekonomisk politik, inte bara om konvergens och den ekonomiska och monetära unionen utan även om tillväxt och sysselsättning, som är de två ämnen jag nu skulle vilja ta upp.
Låt mig emellertid göra en parentes, med adress till Donnelly - som tyvärr inte är här för att höra mitt svar, men jag hoppas ni kan vidarebefordra det till honom.
Han begärde att den ekonomiska årsrapporten skulle publiceras, och ges en större offentlig förklaring.
Personligen finner jag idén intressant.
Vi skall överväga saken och jag tror att det finns flera sätt att arbeta.
För det första kan man föreställa sig att nästa föredragande för den ekonomiska årsrapporten utses snabbare och att vi med några parlamentsledamöter kan föra förberedande diskussioner innan den ekonomiska årsrapporten publiceras.
Man kan även tänka sig en offentlig debatt med ekonomer, forskningsinstitut, journalister och parlamentsledamöter.
Jag är beredd att överväga samtliga dessa lösningar och arbeta på dem.
Det är svaret till Donnelly.
Jag återkommer alltså till mina två ämnen - som jag skulle vilja betona - för att inte missbruka er tid.
Till att börja med tillväxten.
Jag tror att många frågor i denna kammare har rört sig kring följande problem: Hur skall vi öka tillväxten?
Till att börja med, skulle jag vilja säga att det - tyvärr kanske - inte går att utfärda dekret om tillväxten.
Den är huvudsakligen resultatet av sunda ekonomiska principer.
Willockx, jag beklagar, det offentliga underskottet har aldrig skapat några arbetstillfällen.
Om det gjorde det skulle vi ha alltför många arbetstillfällen.
Ni har anklagat oss för att i första hand eftersträva en överdriven stabilitet, på bekostnad av sysselsättningspolitiken.
Det jag säger, det jag anser, är att den sunda ekonomiska politiken föregår inrättandet av ett ekonomiskt sammanhang som är gynnsamt för tillväxten, även om - och där är jag överens med er - det inte kan lösa hela arbetslöshetsproblemet, och att denna politik måste kompletteras med annan politik.
Varför krävs en politik inriktad på ekonomisk stabilitet?
Eftersom den gör det möjligt att garantera tillväxt på medellång sikt, som styrs av efterfrågan och stöds av investeringar.
Till att börja med måste tillväxten stödjas av efterfrågan och i det sammanhanget skulle jag vilja betona följande: kommissionen bestrider inte det faktum att efterfrågan måste åtfölja tillväxten och att den nuvarande otillräckliga inre efterfrågan delvis förklarar den försiktiga återhämtningen för närvarande.
Jag erinrar om att tillväxten var 1, 6 % under 1996 och att den kommer att vara mellan 2 1 / 4 och 2 1 / 2 % under 1997.
Men ett artificiellt stöd till efterfrågan, som skulle hota den grundläggande situationen genom budgetexpansion eller en alltför snabb löneutveckling skulle vara negativ för produktionen och därmed föga varaktig.
Varför?
För att en viktig drivkraft för tillväxten ligger i produktivitetsvinsterna och att sänkningen av de relativa priserna, inom de sektorer där produktiviteten ökar starkt, faktiskt gör det möjligt att öka efterfrågan på produkter och tjänster inom de sektorer där produktiviteten ökar långsammare, och där sysselsättning ändå skapas.
Det är det man försöker visa på sidan 34 i den ekonomiska årsrapporten.
Såsom er kammare föreskriver förenklas detta förfarande av att hinder mot innovation avskaffas och av att en bättre inriktad politik för forskning och utveckling bedrivs.
Men jag tillägger att efterfrågan ökar på nytt i Europa i dag, och på en sund bas dessutom.
Exporten var det första stödet.
Den borde nu avlösas av den privata konsumtionen som borde öka med 2 % under 1997 och med 2, 5 % under 1998.
Dessa ökade förutsättningar för efterfrågan borde också stimulera investeringarna.
Jag kommer nu till min andra punkt, nämligen tillväxt som stöds av investeringar.
Kommissionen delar er kammares oro, Randzio-Plath, beträffande investeringarnas relativa stagnation i Europa.
Det är sant att hittills är uppsvinget för de globala investeringarna fortfarande blygsamt.
Vi konstaterar emellertid redan nu en bättre prestanda för investeringar inom producentkapitalvaror, även om byggbranschen fortfarande reagerar mycket lite.
Jag tror, och det är inte att visa prov på en överdriven optimism Ribeiro, att det finns alla förutsättningar i dag för ett större uppsving för företagens investeringar, som ändå utgör 85 % av samtliga investeringar.
Framförallt tack vare en lämplig lönsamhet för investerat kapital och en mjukare policy mix.
Emellertid vill jag när det gäller de offentliga investeringarna närmare bestämt erinra om att kommissionen alltid, inbegripet i årsrapporten för 1997, betonat att de offentliga investeringarna skall bibehållas.
De utgör en viktig tillväxtfaktor på lång sikt.
Kommissionen har också hela tiden lämnat sitt stöd till gemenskapens investeringsprojekt, till att börja med de transeuropeiska näten.
Det var vad jag mycket snabbt ville säga om tillväxten, ett nödvändigt villkor för att skapa sysselsättning.
Och nu mycket kort, eftersom tiden är begränsad, skall jag säga några ord om den andra frågan, nämligen skapande av sysselsättning: Hur skall vi göra det enklare att skapa sysselsättning i Europa?
Även på denna punkt ger den ekonomiska årsrapporten viktiga analyser och rekommendationer om arbetsmarknaden.
Åtgärderna, vill jag erinra om, är på detta område huvudsakligen en nationell befogenhet.
Langen underströk det också mycket riktigt.
Kommissionen uppmanar även medlemsstaterna att ta sitt ansvar på området.
Jag skulle mycket kort vilja ta upp två problem - arbetsmarknaden och lönepolitiken - som tagits upp här i kammaren, både på för- och eftermiddagen.
Arbetsmarknaden, till att börja med.
Vi måste bedriva en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.
Under den period som följde på den första oljekrisen gjorde den höga kostnadsnivån, för både lönekostnader och andra kostnader, arbete och, i vissa fall, förekomsten av hårda regler beträffande anställningstrygghet att intresset för arbetet som produktionsfaktor minskade.
För att förbli konkurrenskraftiga fortsatte företagen alltså att ersätta arbetet med kapital.
Emellertid anpassade sig arbetsmarknaderna inom Europeiska unionen successivt och detta ledde till att lönsamheten avsevärt förbättrades.
Berthu, Lukas och i viss mån även Randzio-Plath tog upp frågan om rationaliseringsinvesteringar - dessa är nödvändiga för att bevara konkurrenskraften, men kan även skada sysselsättningen - i motsats till investeringar för utvidgning, som å sin sida ökar våra tillväxtmöjligheter och, därmed, sysselsättningen.
Den ekonomiska årsrapporten analyserar dessa problem i förhållande till att kapitalet ersätter arbetet.
Vad vi behöver, utöver rationaliseringsinvesteringarna, är avsevärt större investeringar för utvidgning, vilket i sin tur skapar arbetstillfällen.
Utvecklingsvillkoren blir då betydligt gynnsammare.
Men effekterna av denna process som leder till ökad sysselsättning tack vare tillväxten är inte omedelbara.
Kommissionen rekommenderar därför att man förbättrar arbetsmarknadernas kapacitet, som måste anpassas till de ekonomiska förändringarna, framförallt genom att modernisera organisationen av arbetet och genom att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten.
Kommissionen är övertygad om att det skulle vara önskvärt att genomföra pragmatiska lösningar för att bredda skalan vad gäller arbetskostnader, beroende på kvalifikationer och regioner och, i viss mån beroende på sektorer.
Detta skulle t.ex. kunna genomföras genom att de icke löneanknutna kostnaderna sänks, med en sänkning av skatten på löner till okvalificerad arbetskraft - jag återknyter till vad Fourçans sade i det sammanhanget - genom att införa löner för den första anställningen för mindre gynnade arbetstagare.
Men denna anpassning av arbetsmarknaden går också via en viss differentiering av lönerna, vilket arbetsmarknadens parter måste komma överens om.
Om jag har förstått ert resolutionsförslag rätt kan en viss differentiering av lönerna mellan regioner bara gynna översynen av de sjunkande lönerna som resulterar i nya utlokaliseringar.
Nej, kommissionen delar inte denna uppfattning, det kan jag försäkra Lis Jensen och Wim van Velzen.
Det är tvärtom!
Under förutsättning att differentieringarna grundas på de olika produktivitetsnivåerna i regionerna medför de ingen förflyttning av verksamhet från en region till en annan.
Däremot kan de göra det möjligt att skapa ny verksamhet och ny sysselsättning i regioner med hög arbetslöshet.
Tillåt mig, herr ordförande, mina damer och herrar, att som slutsats betona och erinra om att den ekonomiska årsrapporten motsvarar en allmän och samstämmig strategi för tillväxt, sysselsättning och konvergens som utvecklas i Europa.
Ett exempel på detta är sänkningen av den korta realräntenivån i Europa, nära 500 punkter sedan 1993, dvs. en historisk minskning med 70 % - ett annat exempel är en omfattande sänkning, som förmodligen är mer utmärkande i ekonomiska termer, av den långa räntan.
Den debatt vi i dag deltagit i kommer att göra det möjligt för oss, herr ordförande, mina damer och herrar, att förfina vår analys för att utarbeta huvudinriktningarna för den ekonomiska politiken, som jag kommer att lägga fram för er den 23 april, dvs. samma dag som kommissionen skall anta dem.
Ni kommer att informeras i realtid och vi kan således, utifrån denna analys, tillsammans återuppta debatten om den europeiska ekonomiska politiken.
