# ID: svediakorp-gov475993
# author: Garosci (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vid den årligen återkommande granskningen av den ekonomiska rapporten ser vi hur Europeiska unionen förbereder sig inför överenskommelser av grundläggande betydelse för gemenskapens framtid.
Varje år, när det blir dags att debattera den, är vi skyldiga att hejda oss en stund och tänka igenom vad vi gjort under de senaste tolv månaderna för att skapa en verklig ekonomisk sammanhållning mellan medlemsstaterna.
Om det hela gick rätt till skulle vi faktiskt kunna se hur gemenskapens scenarier blir bättre vad gäller de tre huvudfrågor som betänkandet behandlar: tillväxt, konvergens på vägen till EMU och arbetslöshet.
Men istället är de praktiska resultat som de europeiska medborgarna, och i synnerhet företagarna, små såväl som stora, lyckas ana sig till i dessa tre för den europeiska ekonomins framtid så grundläggande kapitlen fortfarande otillräckliga.
Det är framför allt diskussionen om arbetslösheten som påtalar de bristande resultaten av de ansträngningar som gjorts av gemenskapens institutioner för att lösa problemet, som har varit och fortsätter att vara det viktigaste av alla de problem som de enskilda medlemsstaterna och unionen i dess helhet står inför.
Vi kan inte vara otillräckliga på det ekonomiska området utan att dessa brister leder till oundvikliga återverkningar i socialt avseende.
Vi kan finna ursäkter om vi inte lyckas bilda en europeisk militärkår för att bidra till lösningen av konflikterna i det forna Jugoslavien, men det finns ingen som helst ursäkt om vi inte hjälper företagen att förbli konkurrenskraftiga på marknaden, att växa, utvecklas och följaktligen skapa nya arbetstillfällen.
Utskottet för ekonomiska frågor har utarbetat ett förslag till resolution som å ena sidan lovordar det arbete som uträttats av kommissionen, å andra sidan avkräver man densamma ett direkt och omedelbart svar på frågan om hur arbetsmarknaden ska kunna ges nytt liv.
Den främsta lösningen går via de små och medelstora företagen.
Att hjälpa dem i deras tillväxt innebär också att underlätta deras verksamhet, göra den mindre byråkratisk, mindre jagad ur fiskal synpunkt, och omvärdera företagarens roll i så mening att den blir ett exempel och en inspirationskälla för de unga, som annars dras till mer lättvunna alternativ, som oundvikligen leder till sysslolösheten.
Det finns en sista aspekt, närmare bestämt ett instrument som på en och samma gång är medel och ändamål för att hävda en ekonomi som verkligen är gemensam: en enhetlig valuta.
Genom euron kommer de europeiska medborgarna, även i egenskap av konsumenter, att upptäcka hur de lever i en stor inre marknad där man med en enda valuta kan handla, studera och resa i femton olika länder.
Genom euron kommer företagarna, framför allt de små och medelstora, att kunna lansera sina egna produkter eller tjänster på en marknad som omfattar 370 miljoner konsumenter.
När de självklara initiala svårigheterna väl överkommits, kommer, avslutningsvis, alla gemenskapsinstitutioner och medlemsstater att i euron finna det instrument som till sist tvingar dem att tänka som européer.
