# ID: svediakorp-gov475990
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, sedan undertecknandet av Romfördraget, vars fyrtioårsjubileum vi just har firat, har den integrationsprocess som kontinenten genomlever inte varit inne i ett så pass avgörande skede som nu när kommissionens ekonomiska årsrapport för 1997 läggs fram av.
De som undertecknade detta historiska fördrag anade säkerligen inte att arbetslösheten fyrtio år senare skulle utgöra det största hotet mot deras planer på att uppnå ett enat, blomstrande och solidariskt Europa.
Alla åtgärder som gemenskapsinstitutionerna vidtager just nu görs med tanke på valutaunionen.
Ett nytt steg i riktning mot en fördjupad integration kommer utan tvekan att få positiva konsekvenser för att komma tillrätta med arbetslösheten.
Därför menar jag att parlamentets ansvar vad valutaunionen anbelangar består i att så effektivt som möjligt samarbeta för att till den tidpunkt som fastställts i fördraget uppnå en valutaunion med så många deltagande länder som möjligt.
Därför anser jag att utskottets betänkande i det stora hela är positivt, eftersom det visar hur medlemsstaterna bemödar sig om att så väl rustade som möjligt komma till det historiska mötet.
Som till exempel mitt eget land, Spanien, som med den högsta arbetslöshetssiffran inom Europeiska unionen hoppas få visa att man enbart med rigorösa ekonomiska åtgärder, uppbackad av det snart slutförda föredömliga sociala avtalet om reformen av arbetsmarknaden, kan ge de arbetssökande optimism och tillförsikt inför framtiden.
Betänkandet som utskottet för ekonomi godkände innehåller några punkter som försvårar ett bifall från min grupp.
Inte desto mindre vill jag tacka Randzio-Plath för att hon ställde sig välvillig till att införliva några av utskottets slutsatser i hennes betänkande.
Men eftersom jag uttalar mig i egenskap av föredragande av yttrandet för utskottet för socialfrågor och sysselsättning åligger det mig att analysera betänkandet utifrån arbetslöshetsproblematiken.
Vi ska inte resignera, för många är de åtgärder som kan vidtagas.
Man kan till exempel investera i infrastruktur, samordna sysselsättningsfrågorna mellan behöriga myndigheter, införa ett finansieringsstöd för små och medelstora företag, ta bort de administrativa avgifterna eller utnyttja nya arbetstillfällen inom exempelvis miljö, fritid, kultur och äldreomsorg.
Man kan också införliva ett nytt kapitel om arbetslöshet där parlamentet tar ett större ansvar när det gäller planering och utveckling av sysselsättningspolitiken, och man kan använda sig av de nya riktlinjer som utskottet har lagt fram i sitt betänkande
Men problemet kräver att vi handlar skyndsamt.
Kommissionens ekonomiska årsrapport är i det stora hela ett bra dokument som gagnar alla oss som har något som helst ansvar, så att vi kan förändra den bild som utmålas beträffande de få arbetstillfällen som kommer att skapas under nästkommande år.
Den europeiska integrationen, som har medfört den längsta fredsperioden någonsin för de länder som ingår, riskerar att få stå till svars för den rådande arbetslösheten om vi inte gemensamt lyckas klara av det här problemet.
