# ID: svediakorp-gov475989
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 987
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Med konjunkturutvecklingen i Europeiska unionen är det detsamma som med årstiden: Det har blivit vår, men luften är ännu kall.
Trots mycket gott utgångsläge hackar konjunkturen och får ingen fart.
Hästarna står upp till magen i vatten, men de dricker ändå inte.
Denna realitet av vardagen i Europeiska unionen gör inte rättvisa åt näringslivets årsberättelse.
Den är för starkt förskönad och för optimistisk, trots sin i jämförelse med fjolåret förbättrade närhet till realiteterna och trots de nya ansatserna vad beträffar inflytandet på globaliseringen av de tekniska landvinningarna och penning- och valutapolitikens roll.
Det förtroende som näringslivets aktörer har för den europeiska utvecklingen - och detta måste här understrykas - stagnerar tyvärr fortfarande.
Att investeringar uteblir trots höga företagsvinster, trots låga räntor och trots minskad företagsskatt kan man bara förklara med ett bristande förtroende, framför allt inom den privata sektorn, och detta uppmuntrar inte att investeringskvoten även inom den offentliga sektorn har sjunkit från 3, 5 % till under 2, 5 % i förhållande till bruttonationalprodukten.
Jag saknar - och det är en svaghet i den totala europeiska näringslivspolitiken - klara riktlinjer och säkra, tillförlitliga beslut i den europeiska näringslivs- och finanspolitiken.
Medlemsstaterna arbetar sedan mer än två år med de så kallade näringslivspolitiska riktlinjerna, utan att det har lett till en gemensam omröstad näringslivspolitik.
Det är också en förklaring till svagheten med vår europeiska utveckling.
Fortfarande är Europeiska unionen alltför långt i från att på gemenskapsnivå göra avspark för sina moderniserings- och innovationsprogram.
Europeiska unionen kommer att fortsätta att förlora konkurrenskraft och sysselsättning, om krafterna inte en gång för alla slås ihop och vi till slut kan mobilisera europeiska metoder att finansiera denna innovationsrevolution.
I Europeiska unionen måste vi genomföra innovationsgeist, investeringsstyrka och arbetsplatser.
För detta krävs det ett starkare handlande på gemenskapsnivå.
Då skulle näringslivets årsberättelse säkert också visa andra resultat.
Man kan hoppas att ekonomin nu har tagit ny fart och att arbetsmarknaden äntligen avlastas.
Det är dock viktigt att få till stånd en ny politisk ansats, som tydliggör att sysselsättningspolitik verkligen måste vara en beståndsdel av all politik, från struktur- till regionalpolitiken, över innovationspolitiken och industripolitiken till just näringslivsoch finanspolitiken och lönepolitiken.
Säkert kan utbudsvillkoren förbättras även i Europeiska unionen, från det tröga tillståndsförfarandet till den mycket viktiga och nödvändiga skatteavlastningen av faktorn arbete.
Men än viktigare är det att övervinna den svaga benägenheten att investera och att stimulera den inhemska efterfrågan inom Europeiska unionen och att stärka massköpkraften.
Dock vet vi att konjunkturprogram inom den nationella ramen naturligtvis bara har en svag effekt.
När upp till två tredjedelar av nationalinkomsten i Europa importeras, sipprar naturligtvis de impulser till efterfrågan ut, som bara kan lösas upp på regional eller nationell nivå.
Därför är det så viktigt att verkligen utforma den europeiska näringslivspolitiken på så sätt att den förtjänar sitt namn.
Med en enhetlig valuta för den inre marknaden, som täcker 90 % av EU: s produktion, kommer det säkert att vara möjligt att med framgång driva en efterfrågepolitik.
Det bristande förtroendet hos näringslivets aktörer är ett hinder för tillväxt och investeringar.
När det kommer till kritan håller sig inte bara de privata investerarna tillbaka.
Dessutom måste vi konstatera att där man investerar, sker detta i form av rationaliseringar och inte i form av expansion och just därför leder dessa investeringar inte till nya arbetsplatser.
Dessa svaga punkter betonar inte näringslivets årsberättelse.
Det är i högsta grad en skandal att man i förberedelse av regeringskonferensen visserligen utformar ett sysselsättningskapitel, men när ett sysselsättningsavtal ännu är långt i från någon form av realisering, betraktar ju detta Europaparlament just denna årsberättelse från näringslivet som det enda skälet för att genomföra besluten från Europatoppmötena från Essen till Dublin, även när det gäller själva sysselsättningsavtalet.
Den ekonomiska utvecklingen i Europeiska unionen kräver följande ansatser till handling: För det första måste det permanent klargöras att valutaunionen kommer att genomföras.
Befolkningens och marknadernas konstanta osäkerhet som det politiska toppskiktet har skapat är kontraproduktivt för investeringsbeslut.
Den europeiska valutaoron är ett hinder på vägen till mer ekonomisk makt för EU.
För det andra behövs det en lämplig och välbalanserad policy mix i gemenskapen, eftersom en politik på enbart nationell nivå inom världsekonomin kan bedrivas med mindre och mindre framgång.
Här behövs det en finanspolitik som understödjer och inte försvagar den labila ekonomiska författningen.
För det tredje måste hushållen visserligen fortsätta att konsolideras, men detta måste ske medelfristigt och på ett sådant sätt att det inte uppstår mer problem för det gemensamma ekonomiska läget, utan att man kan fortsätta att driva en vettig investeringspolitik.
Det har ännu inte lyckats att omsätta Delors vitbok, men detta beror dock inte på Europaparlamentets beslutsfattande.
Europaparlamentet har därför alltid med rätta hänvisat till finansieringsformerna på europeisk nivå.
Varför skulle man inte innovativt kunna sätta in 10 miljarder ECU årligen över Europeiska investeringsbanken i moderniseringsprogrammen för infrastrukturområdena i Europeiska unionen?
Det vore hög tid.
Europaparlamentet har sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft sett de näringslivspolitiska riktlinjerna som medel att konkretisera artikel 103 och att övervinna snedvridningen mellan ekonomisk union och valutaunion.
Fram tills nu kunde inget rådsordförandeskap bidra till ett övervinnande, eftersom man alltid enades om minsta politiska nämnare.
Kanske kan den kritiska analysen av näringslivets årsberättelse slutligen bidra till ett politiskt agerande på gemenskapsnivå och äntligen få gemenskapens marknadsekonomi att se dagens ljus, vilken är inbäddad i ett socialt bundet ekonomiskt system med sysselsättningseffektiv tillväxt.
Utan produktivitetsfaktorn välfärdsstat finns det ingen stabil ekonomi och därför har Europeiska unionen ett utformningsuppdrag, som den måste bekänna sig till.
