# ID: svediakorp-gov475967
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 951
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Ärade ledamöter!
Det var inte så konstigt att den ärade ledamoten Dell ' Alba i en liten ordningsfråga i början av denna debatt ställde sig frågan i vilken utsträckning kommissionen måste vara med i denna debatt, med tanke på att underutskottet för de mänskliga rättigheterna inom unionen inte har någon formell behörighet.
Jag har full förståelse för den kommentaren.
Inte desto mindre är jag tacksam över att få möjlighet att lyssna till de olika inläggen, av vilka det framgår hur otroligt komplicerat och hur mödosamt det är att komma fram till samstämmiga uttalanden om situationen för de mänskliga rättigheterna inom unionen.
Därvid är särskilt avgränsningen av området och uppnåendet av överensstämmelse i frågan om i vilken mån man i samband med bestämda önskemål har att göra med önskemål eller med faktiska missförhållanden, som är åtalbara på grundval av de grundläggande fri- och rättigheterna enligt internationella avtal.
Herr ordförande!
Kommissionen har all förståelse för att denna skillnad är utomordentligt svår att göra.
Samtidigt tillåter jag mig den anmärkningen att där kommissionen är associerad med medlemsstaterna, med medlemsstaternas regeringar i utrikespolitiken, som även omfattar unionens externa politik för de mänskliga rättigheterna - där sätter vi utomordentligt högt värde på och utgör en del av en intern debatt som i kommissionens ögon ändå är avsedd att i första hand utöva självkritik och självundersökning inom unionen för att öka den externa människorättspolitikens trovärdighet.
En och annan gång förebrås vi på den internationella arenan att vi nog är beredda att starkt kritisera diverse länder för bristande respekt för de mänskliga rättigheterna medan situationen internt, inom medlemsstaterna, faktiskt lämnar mycket övrigt att önska.
I den meningen tror jag att en sådan debatt som visar en viss beredvillighet utåt att utöva självkritik inom unionen har ett mycket stort positivt värde.
Herr ordförande!
Med tanke på den begränsade tid som står till mitt förfogande får jag möjligen göra en enkel anmärkning om i vilken mån kommissionen är aktiv med avseende på skyddet och bidragen till skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna inom unionen.
Jag tänker då till exempel - det har redan nämnts i kväll av några ledamöter - på det ytterst viktiga ämnet lika behandling av män och kvinnor.
Detta är en grundläggande rättsprincip och den likvärdiga bedömningen utgör även en del, anser vi, av det demokratiska medborgarskapet.
Det är även av det skälet som kommissionen, jag menar i dess yttrande som på sin tid uppställdes som förberedelse för regeringskonferensen, framförde förslag på området för lika behandling av män och kvinnor.
Jag tänker på förslaget om rekommendation att uppta principen i unionens uppgifter om jämbördighet mellan man och kvinna.
Jag pekar på principen för att komma till förbudet mot diskriminering på grundval av kön i en ny klausul mot diskriminering, där jämställdhet är en av de grundläggande rättigheterna.
Jag tänker även på det som tidigare uppmärksammades och rekommenderades av kommissionen med avseende på lika lön för lika arbete och lika behandling inom arbets- och yrkesliv.
Jag tänker även på kommissionens roll vid kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
Var det inte kommissionen som föreslog att man skulle utropa 1997 till ett europeiskt år mot rasism?
Vi betraktar det faktiskt som en milstolpe för Europeiska unionen, ty för första gången kom gemenskapens organ överens om att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa rasismen inom unionens existerande institutionella ram.
Det är i våra ögon en positiv signal.
Självfallet är det europeiska året mot rasism endast en del av den allmänna strategin för kampen mot rasism, och sedan toppmötet i Cannes kan man på det området bokföra rejäla framgångar.
Jag hoppas att ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet kan upprättas inom en inte alltför avlägsen framtid.
Till sist har kommissionen i sitt yttrande till regeringskonferensen låtit veta att konferensen borde skriva in bestämmelser i fördraget med den innebörden att varje form av diskriminering förbjuds och där rasism och främlingsfientlighet fördöms.
Ett annat element: Den sociala säkerhetens element som är direkt inriktat på att förebygga fattigdom och marginalisering, faller naturligtvis under medlemsstaternas ansvar.
Sedan 70-talet har olika initiativ tagits på gemenskapsnivå för att hjälpa till att bekämpa fattigdom och social utslagning.
Ett annat viktigt ämne: Åtgärder för bekämpning av handeln med människor och barn och den sexuella exploateringen av barn.
Rådet godkände den 26 januari 1997 ett gemenskapsuppträdande för att göra vissa beteenden straffbara och för att förbättra det rättsliga samarbetet på området.
Under de avsedda beteendena faller bl.a. exploateringen av barn med avseende på framställning, försäljning och distribution eller andra former av handel med den sortens material och även innehavet av sådant material.
Herr ordförande!
Jag avrundar: Skyddet av och stödet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är uppgifter som verkligen i första hand faller under varje medlemsstats ansvar.
Men det är även uppgifter som angår hela den internationella gemenskapen och handlingar skulle alltid vara mer effektiva om alla medlemmar av den internationella gemenskapen, alla organisationer, alla organ, även unionens, engagerar sig för detta.
Jag vill avsluta med att hur som helst uttala mitt tack för Roths betänkande, särskilt för de stora ansträngningar som hon har gjort för att även detta år lägga ett förslag på bordet, även om någon enighet om detta inte har uppnåtts.
Jag hoppas inte desto mindre på nytt grunden har lagts för att ett kommande år åter ha en konstruktiv debatt med varandra om detta ovanligt viktiga ämne.
