# ID: svediakorp-gov475963
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Ett betänkande, som går in för en aktning av mänskliga rättigheter, borde egentligen vara oproblematiskt.
Dock är det föreliggande betänkandet på grund av sin omfattning egentligen inte tillgänglig för en detaljerad diskussion.
Därför måste jag förutom en allmän kritik beträffande de oklara konturerna i betänkandet över mänskliga rättigheter och den redan framförda kritiken koncentrera mig på ett speciellt ärende, närmare bestämt ärende nr.
146, som angriper Österrikes rättsliga läge beträffande straffmyndighet.
I detta ser jag oavsett folksrättsliga överväganden ett orättmätigt ingripande i den österrikiska legislativa förmågan.
Kanske är vi österrikare när det gäller detta över huvud taget något känsligare gentemot tyska propositioner.
Emellertid kan kritiken inte heller sakligt rättfärdigas.
De österrikiska parlamentarikerna har efter mycket utförliga och kontroversiella överläggningar beträffande 1996 års ändring av straffrättslagen, efter utfrågningar av experter och med hänsyn till alla argument kommit till den slutsatsen att skyddet av omyndiga har ett högt värde.
När det i ärende nr.
54 i betänkandet utförligt förklaras att den bristande omsättningen av friheten att bosätta sig var man vill har lett till att medborgaren har förlorat förtroendet för unionen, vill jag säga Er att förtroendeförlusten skulle vara mycket större, om medborgaren får det intrycket att de där uppe i Bryssel - så kallas de alltid - helt enkelt vill torka bort de lagar från bordet, som kommit till stånd på demokratisk väg.
Det är medborgarens sanna obehag.
Därigenom blir även bekännelsen till subsidariteten inte trovärdig.
Jag var under flera årtionden brottmålsdomare och jag är dessutom far till en fjortonårig pojke.
Sett från dessa båda ställningar vill jag säga Er att jag är övertygad om att det gång på annan upprepade påståendet att en homosexuell läggning skulle vara genetiskt förprogrammerad inte stämmer överens med verkligheten.
Hur mycket tonårspojkar påverkas av omgivningen, hur omogna de är, det vet väl alla som har en tonårspojke hemma.
Den i betänkandet krävda toleransen gentemot homosexuella ifrågasätts över huvud taget inte, men tolerans måste även innefatta en förståelse för de medborgare som vill skydda sina uppväxande söner.
