# ID: svediakorp-gov475958
# author: Pirker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det betänkande över mänskliga rättigheter som ligger framför oss följer egentligen traditionen från gångna år.
Det är säkerligen inget betänkande över respekten för mänskliga rättigheter i unionen, vilket betänkandets titel föreger, utan det är - om man jämför med andra betänkanden - ännu ett försök från t ex socialister, gröna, vänsterpartister och liberala att under täckmanteln för de mänskliga rättigheternas ideologiska positioner göra detta tillgängligt för en bred allmänhet, vilket man i annat fall inte kan diskutera lika utförligt.
För oss är ett betänkande över mänskliga rättigheter helt enkelt för värdefullt, eftersom mänskliga rättigheter helt enkelt är för värdefulla för att här missbrukas som lekplats för ideologiska debatter.
Därför arbetar vi ur Europeiska folkpartiets grupp för att hitta tillbaka till en diskussion om verkliga kränkningar av mänskliga rättigheter, så att vi demonstrerar detta klart och tydligt, skarpt kritiserar missbruket och åtar oss att göra allt, för att det i unionen - såvida det existerar kränkningar av mänskliga rättigheter - inte kan förekomma några sådana i framtiden.
I Roths betänkande diskuteras - precis som i de föregående betänkandena - allt som är oss kärt.
På så sätt krävs rätten till hälsa lika mycket som rätten till social säkerhet och en frisk miljö.
Detta måste också diskuteras, men det måste ske i de ansvariga organisationerna, dvs. i de ansvariga utskott och inte under täckmanteln för mänskliga rättigheter.
Om var och en tror att han måste säga något beträffande detta tema, löper vi risken att i allmänhetens ögon någon gång bli stämplade som pratkvarnar!
Jag är för att man diskuterar kompetent där det finns kompetens.
Annars löper vi risken att parlamentet misskrediteras.
När man ser att människor är oroliga för tungt vägande och otillåtliga kränkningar av mänskliga rättigheter, över dåliga häktesvillkor, över demonteringen av grundläggande rättigheter och friheter, att de är förfärade över tortyr och fruktansvärda, omänskliga behandlingar, som till och med leder till döden, då tror man verkligen att man inte befinner sig i Europeiska unionen, utan i Burundi eller Zaire.
Man borde återvända till verklighetens fasta mark, när man diskuterar mänskliga rättigheter och man borde inte behöva fråga sig var man egentligen lever.
Vad jag och det europeiska folkpartiets grupp önskar oss är en återgång till rättigheter som är möjliga att indriva, till en diskussion om verkliga kränkningar av mänskliga rättigheter och till ett inkrävande av mänskliga rättigheter i de fall då man har lämnat den fasta grunden för mänskliga rättigheter.
