# ID: svediakorp-gov475956
# author: Le Gallou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, i den här delen av vår kammare följer vi med visst nöje splittringen mellan vänster och höger beträffande den mer eller mindre tänjbara definitionen av de mänskliga rättigheterna.
Men vi anser att innan man skapar nya rättigheter måste man först se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, det vill säga för det första rätten till yttrandefrihet, inbegripet för dem som inte tycker som vi, och för dem som inte tycker som den kulturella makten eller den dominerande politiska makten.
För det är egentligen till att börja med för de politiska minoriteterna som man måste bevilja friheterna och försvara dem.
Rätt till yttrandefrihet, också rätt till mötesfrihet, också för motståndarna till makten, också för de människor som samlas för att säga saker som ni ogillar eller som den dominerande majoriteten ogillar.
De mänskliga rättigheterna är också rätten att vara valbar och rätten att fritt ansluta sig till fackföreningar.
Ur den synvinkeln förekommer det i Frankrike mycket missbruk när det gäller fackliga rättigheter, eftersom det för arbetstagare endast är möjligt att ställa upp i förtroendeval om de tillhör fackföreningar som är vederbörligen godkända och vederbörligen begränsade av lagen.
Det är inte möjligt att skapa nya fackföreningar, det är inte möjligt att i Frankrike ställa upp fritt i val till fackföreningar och vid förtroendeval och detta är naturligtvis ett allvarligt angrepp på de mänskliga rättigheterna.
Detta angrepp har nyligen förstärkts genom Perbenlagen som begränsar de friheter som fortfarande fanns inom statlig och kommunal tjänst på detta område.
Denna frihet begränsas också av flera rättsliga beslut som fattats av fega domare, efter order från makten, och som resulterat i att ett antal nationella fackföreningar förbjudits, bl. a. fackföreningen Nationella kraften-kollektivtrafik, som ville ge egenföretagare möjlighet att bli representerade inom transportområdet.
Ja, man måste försvara de mänskliga rättigheterna i Europa, men man måste först försvara de grundläggande friheterna: rätten till valbarhet, fackföreningsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet.
