# ID: svediakorp-gov475951
# author: Caccavale (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kollegor, även jag vill tacka Claudia Roth för det omsorgsfulla och noggranna arbete hon gjort i detta betänkande, vars innehåll även jag till mycket stora delar stöder men som också har punkter som jag ärligt talat finner mer diskutabla.
Det råder inga tvivel om att diskussionen här i parlamentet - och det gäller även dagens debatt - har kommit att fastna i en tvist mellan den statiska respektive den dynamiska uppfattningen om vad de mänskliga rättigheterna innebär.
På den här punkten har jag ett svar, även om jag inte vet om det motsvarar den ena eller den andra av de två uppfattningarna: sant är emellertid att vi alla står inför en föränderlig verklighet.
Uppfattningen om de mänskliga rättigheterna utvecklas därför att rättigheterna i sig själva utvecklas, också vad beträffar de så kallade sociala rättigheterna.
Visst, när det gäller de sociala rättigheterna och i än högre grad rätten till social trygghet är många av de, så att säga, recept som erbjuds i detta betänkande inte förenliga med varandra: när man vidgar rätten till social trygghet och yrkar på tydliga riktlinjer för socialt och ekonomiskt skydd med rätt till bostad, rätt till hälsa, rätt att bilda familj, rätt till skönhet, rätt till en hustru, rätt att älska, rätt att göra allt möjligt, ja, då är det uppenbart att det handlar om ett sätt att i praktiken förringa den syn på de mänskliga rättigheterna som presenteras i föreliggande betänkande.
Jag betraktar tvärtom de ekonomiska fri- och rättigheterna som grundläggande, men av skäl som är helt motsatta de som Roth använt sig av: i själva verket är det just på grund av välfärdsstatens överdrifter som det idag finns skriande fall av fattigdom, marginalisering och arbetslöshet.
Naturligtvis bör Europa vara en förebild, och på den här punkten har Roth rätt: fängelset får inte ses som ett straff, eller ännu värre som tortyr, utan som rehabilitering; rättegången måste vara opartisk och följaktligen måste det råda likställdhet mellan åklagare och försvar; rättsstaten måste alltid respekteras, även när man bekämpar terrorismen eller maffian; man kan inte fostra medborgarna till angivare; rättegången måste vara opartisk även för den som söker asyl, även för den som flyr undan krig eller svält och som ber oss visa gästfrihet.
Detta innebär självklart att man släpper invandringen helt fri.
Ifråga om allt detta kommer vi naturligtvis att rösta ja till Roths betänkande; den italienska delegationen kommer att rösta ja till betänkandet även om vi ställer oss frågande till ett flertal artiklar, som artikel 18 om aktiv dödshjälp, som vi inte förstår, artikel 26 om ett fråntagande av religionsfriheten från sekter, utan att man ännu vet vad en sekt är, samt till artikel 142 om bland annat homosexuellas rätt att adoptera barn.
