# ID: svediakorp-gov475949
# author: Lindeperg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag för min del beklagar att detta viktiga betänkande om mänskliga rättigheter liksom tidigare år givit upphov till samma oändliga undanflykter i syfte att begränsa området för de ämnen som skall behandlas: statisk uppfattning om de mänskliga rättigheterna kontra utvecklande och dynamisk betydelse.
Roths betänkande, som är av utmärkt kvalitet, har inte undgått polemik, vilket jag beklagar.
Inte för att konfrontationen mellan höger och vänster förefaller mig systematiskt skadlig, tvärtom, men jag fruktar att detta motstånd mot ett så viktigt betänkande gör att den verkliga splittringen mellan den stora majoriteten i den här kammaren, som är medveten om att respekten för de mänskliga rättigheterna är ett av de grundläggande värdena för Europeiska unionen, och den minoritet som fortsatt att misskreditera denna uppfattning, kommer i andra hand.
Endast yttrandefriheten finner nåd i extremhögerns ögon.
Denna frihet åberopas för att bättre låta de lagstiftningar schavottera som, framförallt i Frankrike, gör det möjligt att godkänna anstiftan till rasism och förnekande av brott mot mänskligheten.
Därför vill jag erinra om att Förenta nationernas kommitté, som har till uppgift att kontrollera tillämpningen av den internationella pakten om civila och politiska rättigheter i de 133 länder som undertecknat pakten, i november förra året fattade ett viktigt beslut.
Den avvisade förnekaren Robert Faurissons yrkande, när han hävdade att Gayssotlagen kränkte hans yttrande- och undervisningsfrihet.
Kommittén anser att så inte är fallet och att yttrandefriheten kan beläggas med restriktioner som är nödvändiga för att respektera rättigheter eller någon annans rykte.
Man kan tycka att det inte skall behöva sägas.
Det blir säkerligen bättre om man säger det.
