# ID: svediakorp-gov475941
# author: De Esteban Martín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, i år, precis som tidigare, har Europeiska folkpartiets grupp eftersträvat samstämmighet här i parlamentet i syfte att det årliga betänkandet om respekten för de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen skulle bli ett enhetligt, väl utformat och juridiskt korrekt dokument, som opartiskt skildrar den faktiska situationen vad anbelangar de mänskliga rättigheterna inom unionen.
Tyvärr är resultatet inte det förväntade.
Det är väl känt, vilket har bevisats inte bara med ord utan också med handling, att Europeiska folkpartiets grupp främjar och stöder respekten för de mänskliga rättigheterna och att man utan tvekan aktivt bidrar till dess försvar, oavsett var och på vilket sätt kränkningen sker.
Efter ledamot Schulz inlägg, är det emellertid nödvändigt att påminna om att medlemsstaterna i unionen tillhör en grupp av länder som helt och fullt garanterar de mänskliga rättigheterna medelst politiska, demokratiska och pluralistiska system med effektiva parlamentariska institutioner och rättsväsendets oavhängighet.
Mycket riktigt kan det fortfarande hända att mänskliga rättigheter kränks inom unionen.
Sådana kränkningar bör anmälas inför kammaren, men klart och tydligt, och varje fall bör studeras i detalj så att man kan fastställa om de mänskliga rättigheterna verkligen har kränkts och om staternas administrativa myndigheter och rättsväsende har tillämpat ett ändamålsenligt påföljdssystem.
Det är uppenbart att Europaparlamentet, som ett gemensamt lagstiftande organ, bör försöka vidareutveckla gemenskapsrätten inom ramen för respekten för individens grundläggande rättigheter, eftersom alla verkligt demokratiska projekt i ett samhälle bör sätta individens personliga frihet och fysisk integritet främst.
Det bör emellertid påpekas att man, för att kunna utforma ett betänkande om respekten för de mänskliga rättigheterna inom unionen, måste känna till såväl den nationella som den internationella lagstiftningen om de mänskliga rättigheterna.
Man måste också vara väl bevandrad i det juridiska begreppssystem som tillämpas och använda sig av en strikt terminologisk exakthet.
Det är också viktigt att man baserar sig på rättsliga källor och inte på rättsligt grundlösa rapporter enbart baserade på principdeklarationer eller på beskyllningar som också de ibland är obefogade.
Om de här premisserna, som är grundläggande för betänkandets tillblivelse och utformning, inte tas i beaktande, kommer vi att få en uppsjö av obefogade programmatiska deklarationer, en påtaglig godtycklighet i klassificering och handläggning av rättigheterna, otillförlitlighet i det juridiska begreppssystem som tillämpas och en överdriven uppmärksamhet på isolerade fall som enbart beaktar ovanliga händelser.
Därför bör betänkandet om respekten för de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen hålla sig till det som är vårt främsta rättesnöre i den europeiska uppbyggnaden: en rätt som har sin grund i unionsfördraget.
Fördraget fastställer klart och tydligt innebörden av de mänskliga rättigheter som ska respekteras inom unionen och vid dess institutioner.
För som ni väl känner till kan varken Europeiska unionens eller medlemsstaternas lagstiftning gå emot unionsrätten, det vill säga dess konstitutiva fördrag.
Därför bör betänkandet om de mänskliga rättigheterna utformas med hänsyn till de principer som tas upp i Romfördraget.
Det är förvisso sant att med rättssystemets, politikens och ekonomins utveckling har länderna anammat andra garantier förknippade med välfärdsstaten.
Därför har Europeiska folkpartiets grupp lagt fram två ändringsförslag varvid man anmodar utskottet för socialfrågor och utskottet för miljö om att, utifrån deras behörighet, med största noggrannhet och utförlighet utarbeta var sitt betänkande om situationen och respekten för de här garantierna.
Avslutningsvis vill jag än en gång beklaga att Europeiska folkpartiets grupp inte har ansett det vara möjligt att stödja detta betänkande, då vi menar att förslaget inte respekterar den fundamentala och nödvändiga rättsliga grund som krävs för dess utformning: Romfördraget.
När parlamentet nästa gång lägger fram ett betänkande om respekten för de mänskliga rättigheterna inom unionen, hoppas jag att den kommer att vara väl genomtänkt och utformad, ett samstämmigt betänkande och inte en programmatisk, inte ett betänkande som på grund av politisering är en förvrängd bild av verkligheten.
