# ID: svediakorp-gov475940
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kollegor!
Nu på morgonen kan vi vänta oss att det upprepas som skett i Europaparlamentet under de senaste åren, nämligen att debatten över 1995 års årsberättelse beträffande situationen för mänskliga rättigheter i Europeiska unionen förfaller till en debatt som är präglad av fundamentala motsatser, av helt olika tolkningar av vad man å ena sidan skall se som en debatt om mänskliga rättigheter och vad inte, såväl som av nationella och partitaktiska enskilda strategier å andra sidan.
Det sistnämnda kommer säkert även i dag att prägla röstningsförhållandet från båda sidor av detta parlament och i alla parlamentsgrupper, vilket jag djupt beklagar.
Roth har med rätta utförligt förklarat - och även debatten såväl som omröstningen i utskottet har visat - att det finns tendenser till att vi som Europeisk union tillåter oss den lyxen att upprätta två betänkanden: Ett som hänför sig till situationen för mänskliga rättigheter utanför denna union och ett som berör situationen för mänskliga rättigheter inom denna union.
Som om det skulle kunna finnas två olika slag av mänskliga rättigheter - en europeisk och en icke-europeisk!
Det är fullkomligt absurt att vi vid detta betänkande som vi diskuterar i dag visserligen säger att vi räknar upp allt, men att inget medlemsland nämns vid namn när det kommer till en konkret kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Inget medlemsland i Europeiska unionen får beskyllas för att inte integralt och i tillräcklig omfattning ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna.
Om detta ändå sker, har det i alla parlamentsgrupper, vilka försöker förhindra just det sistnämnda, spritt sig att man säger att mänskliga rättigheter är något odelbart.
Kontrollen av att detta följs har ingenting att göra med att ett land är medlem av någon politisk union eller i någon annan statsgemenskap, utan om politiska aktörer - vare sig det rör sig om regeringar eller administrationer i ett eller annat land - inte bara kan iaktta de grundläggande rättigheter de själva har formulerat, utan också om de kan bevaka att dessa verkligen iakttas och i nödfall även genomföra dem.
Nu har jag kommit till två avgörande kapitel av detta betänkande och jag ber om Er uppmärksamhet.
Har Roth befattat sig med frågan hur det ser ut med de mänskliga rättigheterna för fångar?
Den fråga som har att göra med hur mänskligt ett samhälle är, hur exakt den går fram vid användningen av de mänskliga rättigheterna, kan inte avläsas bättre än vid ett iakttagande av rättigheterna för de personer som har brutit mot grundreglerna i detta samhälle.
Icke desto mindre har de rätt att kräva att de grundläggande beståndsdelarna iakttas vad gäller människovärdig behandling, rättvis tillgång till rättvist strafförfarande, eller de berördas grundläggande principer för mänsklig värdighet i häktet.
En demokratisk stat eller en demokratisk statsbildning, som Europeiska unionen, vilken - jag upprepar här Roths ord - höjer pekpinnen mot andra delar av världen - och vi som Europaparlament sparar ju här inte direkt på orden, utan bemödar oss snarare om att förstärka detta - måste låta sig själv mätas, om den med hänsyn till ett iakttagande av kriterierna i det egna landet är berättigad att kritisera andra.
Vad beträffar häktet visar detta betänkande över mänskliga rättigheter att situationen i nästan alla medlemsstater i Europeiska unionen är ganska dålig.
Det borde alltså räcka med detta enda kapitel för att säga att om vi på sikt vill behålla minsta gnista av trovärdighet har vi inte längre råd med denna debatt, som är präglad av enskilda intressen, taktik och finter över hur en majoritet skall åstadkommas för att förhindra tråkigheter.
Jag vill också ge Er något annat att tänka på.
Under de gångna åren har vi varit tvungna att tåligt finna oss i delvis eländiga omröstningsförhållanden och omröstningsprocedurer, eftersom just denna taktik har lett till att betänkandet över mänskliga rättigheter förfars till en ideologisk principslakt.
Detta har vi på sikt inte längre råd med.
Jag ber Er därför också fundera på varför vi behöver två betänkanden, när vi nu i betänkandena över mänskliga rättigheter kräver att mänskliga rättigheter är något odelbart och skall gälla integralt överallt i världen.
Varför då inte ett betänkande över mänskliga rättigheter, som gäller för alla - i Europeiska unionen och i alla andra länder - som debatteras och skall antas här i parlamentet?
Jag tror att det skulle slå undan grundvalarna för taktiken.
