# ID: svediakorp-gov475907
# author: Ojala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, man har uppskattat att ungefär tio miljoner arbetstagare årligen på unionens territorium insjuknar i yrkessjukdomar eller råkar ut för olyckor i arbetet.
Det är fråga om ett väldigt mänskligt lidande och stora ekonomiska förluster.
År 1992 uppskattades kostnaderna till 27 biljoner ecu.
I artikel 118a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen föreskrivs, att medlemsstaterna skall sträva efter att förbättra arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa.
Detta är en stor utmaning för unionen.
Medborgarna upplever EU: s verksamhet som avlägsen, dess verkningar och fördelar i vardagslivet märks inte.
EU: s åtgärder för att utveckla arbetsmiljön bör vara trovärdiga.
Bland annat genom dem får unionen, om den får det, sitt godkännande och berättigande bland medborgarna.
Människorna måste kunna lita på att främjandet av arbetarskyddet inte är bara en deklaration, utan att det är ett verkligt engagemang för arbetstagarna och deras hälsa.
Förslaget till ändring av carcinodirektivet som nu föreligger för parlamentets andra behandling är i grunden viktigt.
Syftet är att förhindra och minska arbetstagarnas exponering för carcinogener.
Som helhet är arbetsrelaterad cancer fortfarande en stor utmaning och varje arbetsbetingat cancerfall är mänskligt sett ett för mycket.
I förslaget till direktiv fastställs för första gången ett gränsvärde för ett carcinogent ämne, bensen.
Samtidigt utvidgas direktivets tillämpningsområde väsentligt till bland annat läkemedels- och kosmetikaindustrin, livsmedel osv.
Enligt den uppfattning, som nuförtiden vunnit bred acceptans inom expertisen, beror sannolikt ungefär fyra procent av dödsfallen i cancer på arbetsrelaterade faktorer.
I Finlands befolkning på fem miljoner upptäcks årligen artontusen nya cancerfall.
Om man uppskattar att fyra procent av dessa har samband med arbetsförhållandena, innebär det att ungefär sju hundra arbetstagare i Finland årligen insjuknar i arbetsrelaterad cancer.
På hela EU: s nivå skulle uppskattningen innebära tiotusentals arbetsrelaterade cancerfall årligen.
Under den första behandlingen av ändringen av carcinodirektivet gav Europaparlamentet uttryck för sin starka strävan och ansvar för att skydda arbetstagarnas hälsa mot carcinogener.
Det ville för sin del skärpa den utvecklingslinje för arbetsmiljön som framförts i kommissionens förslag.
Parlamentet gjorde sexton ändringar i kommissionens ursprungliga förslag, av vilka kommissionen beaktade de flesta då den framförde sitt ändringsförslag.
Rådet godkände dock endast fem av ändringsförslagen.
Jag kan verkligen inte vara nöjd med rådets lösning.
Europaparlamentet gjorde sina ändringar ansvarsfullt med beaktande av både ett effektivare skydd av arbetstagarna och de tekniska begränsningar som sammanhänger med skyddet, på så sätt att bland annat de små och medelstora företagens ekonomiska verksamhet och produktion inte skulle försvåras oskäligt.
Det är i och för sig positivt att rådet beslöt att fastställa ett gränsvärde för bensen på 1 ppm.
Det är dock beklagligt att gränsvärdet blir bindande först sex år efter att direktivet godkänts.
Bensen är ett ämne, som man inte kan fastställa ett säkert gränsvärde för.
Det finns alltid en risk.
Exponering för en bensenhalt på 1 ppm under arbetslivet förorsakar från ett halvt till rentav sex och ett halvt extra fall av leukemi per tusen arbetstagare.
Jag anser det också beklagligt, att rådet i sin ståndpunkt inte alls nämner biologiska gränsvärden och mätmetoder.
Beträffande bensen vore det särskilt viktigt att fastställa ett biologiskt gränsvärde, eftersom den nyaste forskningen har visat att det främsta exponeringssättet i exempelvis bilreparationsarbete är upptagning av bensen genom huden.
Förslaget till ändring av carcinodirektivet är dock ett steg framåt för att trygga arbetstagarnas hälsa.
Således rekommenderar jag att den gemensamma ståndpunkten godkänns.
Som föredragande anser jag dock det vara min skyldighet att på de tidigare nämnda grunderna förnya de ändringsförslag som parlamentet godkände i den första behandlingen, vilka utskottet enhälligt godkände.
De gröna har också lagt fram ett ändringsförslag, som jag skall återkomma till i morgon.
Slutresultatet skulle dock ha varit bättre för arbetstagarna om det här direktivet hade behandlats enligt medbeslutandeförfarandet.
Tyvärr är det inte så.
Slutligen vill jag framföra mitt hjärtliga tack till kommissionens ledamöter för den konstruktiva dialog och det konstruktiva samarbete med parlamentet, som de uppvisat under ärendets behandling.
Jag hoppas innerligt att detta direktiv nu under Nederländernas ordförandeskap äntligen skall godkännas.
