# ID: svediakorp-gov475873
# author: Barthet-Mayer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, efter det som vi just har upplevt i samband med BSE-krisen, skulle man ha kunnat hoppas att kommissionen ändrar sitt sätt att fatta beslut.
Ta er ur den villfarelsen, för införandet av genetiskt modifierad majs bevisar motsatsen.
I december 1996 godkänner kommissionen införandet av genetiskt modifierad majs, trots att tretton medlemsstater motsatt sig detta.
För att rättfärdiga sitt ställningstagande skyddar sig kommissionen bakom yttranden från vetenskapliga kommittéer, som för övrigt inte undanröjer tvivlen, vilket den konsumtionsansvarige kommissionsledamoten noterade.
Naturligtvis finns hotet från Världshandelsorganisationen, vilken man utmålar som en stor världspolis, beredd att ta i med hårdhandskarna om Europeiska unionen inte godtar den genetiskt förändrade majsen.
Men på detta vis fattar kommissionen beslut utan hänsyn till de europeiska producenterna, folkhälsan och konsumentskyddet, eftersom kommissionen inte föreskriver någon märkning av denna majs.
För att komma till sakens kärna har man inom jordbruket alltid gjort ett urval bland djur och växter; först genom att behålla de finaste exemplaren och sedan genom att korsa dem för att erhålla mer livskraftiga hybrider.
Det är naturen själv som sätter upp barriärer mot omöjliga eller vidunderliga korsningar.
De nya genförändringsteknikerna stjälper emellertid överända alla naturliga biologiska regleringar.
Det finns inte längre några vetenskapliga eller tekniska hinder för att skapa genetiska mosaiker och människan, som bara hörsammar penningens logik, leker trollkarlslärling.
Vilka är då målen inom jordbruket för dem som producerar genetiskt modifierade organismer?
Motståndskraft mot sjukdomar, parasiter, bekämpningsmedel, estetiska kriterier och hållbarhetskriterier, men också, låt oss inte glömma det, en obegränsad produktivitet.
Emellertid kvarstår riskerna för jordbruket och miljön.
Sålunda har den modifierade sojan framkallat allergier hos djur och den modifierade majsen tre gener, varav en är giftig för pyralparasiten, vilket i framtiden kan göra denna insekt mer motståndskraftig och få den att spridas.
Den andra genen, som är resistent mot ett viktigt bekämpningsmedel, skulle kunna leda till en ökning av miljöförstöring i marken och den tredje, slutligen, som är resistent mot ett antibiotikum, skulle kunna överföras till bakterier och djur, till och med till människan.
Genetiskt modifierade organismer utgör dock inte något universalmedel för jordbrukets utveckling!
Omläggningen av landsbygden, en teknisk kontroll över åkrarna och miljön, en progressivt ökande avkastning samt bekämpning av sjukdomar är i lika hög grad möjligheter att utnyttja med moderna, naturligare och, framför allt, mer kontrollerbara metoder.
Och vad blir det av konsumenten i allt detta?
Kommer han alltid att acceptera tillverkning av sin föda på konstgjord väg, bristen på kontroll av innehållet och tillverkningssätt.
Och om den europeiska konsumenten vägrar att godkänna GMO i sin föda var hamnar den marknaden?
Vissa stora livmedelsindustriproducenter funderar redan på, ur strategisk synpunkt, att inrätta en märkning " garanterat GMO-fri ".
Här gäller det att inte blanda ihop de olika frågorna.
Här måste vi noga förtydliga att den bioteknik som används för att bota genetiska sjukdomar utgör en annan fråga, eftersom det då rör sig om ett begränsat spridningsområde som står under medicinsk kontroll, i motsats till biotekniken inom jordbruket där spridningsområdet utvidgas till naturen och inte kan kontrolleras.
Vad jag personligen vägrar, med de kunskaper vi för närvarande har, är att överskrida en etisk och filosofisk gräns för att skapa fler och fler framtida luftslott.
Slutligen, vad det än blir och vad man än tycker, för att återgå till GMO inom jordbruket - den fråga som upptar oss i dag - är det minsta man kan begära information till konsumenten och alltså en tydlig märkning.
Det minsta man kan begära är också en öppen allmän debatt som föregår politiska beslut och som rent konkret, varför inte, som i Österrike leder fram till att man tillämpar ett anstånd med att släppa ut genetiskt modifierade produkter på marknaden.
