# ID: svediakorp-gov475789
# author: Schmidbauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även jag skulle vilja att gratulera Boogerd-Quaak för hennes utmärkta betänkande, men också rikta ett tack till kommissionen för deras rapport om den demografiska situationen i Europeiska unionen.
De har här gett oss ett dokument i handen som tydligt talar om för alla inblandade - parlamentet, kommissionen och framför allt rådet - att det nu är hög tid att handla.
Siffrorna är i sig inget nytt, ingen överraskning.
Vi har alla diskuterat problematiken intensivt under 1993 - det europeiska året för äldre och för solidaritet mellan generationerna.
Kommissionen gav då ut många upplysande studier, och parlamentet antog enhälligt betänkandet av Fayot-Chanterie, i vilket också rekommendationerna från seniorparlamentet var inarbetade.
Vad har hänt sedan dess?
Fastän ingen betvivlar att vi är i stort behov av handling på grund av den alarmerande demografiska utvecklingen, har till dags dato inget hänt - eller?
Fastän den förutsägbara förändringen av den demografiska strukturen framförallt får effekter på arbetsmarknaden, och det är absolut nödvändigt att främja utbildning och fortbildning och framförallt kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta genom åtgärder som barnomsorg, förvandlas i medlemsländerna trygga arbetsplatser till tillfälliga arbetsplatser utan socialt skydd, utbildningar skärs ned eller stryks och finansieringen av barnomsorgen bantas.
Arbetslösheten i EU blir ett allt mer överhängande problem.
Trots detta har rådet hittills inte kunnat besluta sig för att ta med ett kapitel om bekämpandet av arbetslösheten i samband med översynen av fördragen.
Och nu till pensionerna.
Det är framförallt de äldre kvinnorna som får otillräckliga ålderspensioner.
Kravet på en minimipension som garanterar alla människor ett människovärdigt liv på ålderns höst har varit uppe till behandling sedan några år.
De medlemsstater som måste handla har hittills inte gjort någonting.
Att garantera hälsovård, sjukvård och äldreomsorg blir allt mer komplicerat på grund av den snabba ökningen av antalet äldre och mycket gamla människor.
Vad gör medlemsländerna?
De skär nästan överallt ned på sjukvården, och det görs praktiskt taget ingenting för att garantera vården genom att bygga ut omsorgen eller utbilda vårdpersonal.
Vad har hänt på EU-nivå sedan 1993?
Handlingsprogrammet för äldre löpte ut 1996.
Rådet, dvs. mitt land Tyskland - jag skäms för att säga det - och Förenade kungariket har blockerat ett nytt program för informationsutbyte och främjande av innovativa projekt.
Parlamentet och kommissionen har inför översynen av fördragen krävt en ickediskrimineringsklausul, och det irländska ordförandeskapet har tack och lov tagit med den i rådets förslag.
Förra veckan fick vi så veta att diskrimineringsförbudet på grund av ålder och handikapp preliminärt är struket, och jag vädjar till de 15 regeringarna: ta tillbaka förbudet mot diskriminering på grund av ålder och handikapp i utkastet till översynen av fördragen.
