# ID: svediakorp-gov475788
# author: Féret (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, detta betänkandets enda förtjänst är att det riktar uppmärksamheten på den katastrofala demografiska situationen i Europeiska unionen.
Men betänkandet förtiger underligt nog orsakerna till den sjunkande nativiteten som föredraganden låtsas ovetande om, och de föreslagna åtgärderna tycks mig strida mot det mest grundläggande sunda förnuft.
Om europeiska par skaffar färre barn är det naturligtvis för att framtiden tycks dem mycket osäker och för att Europeiska unionens länder inte ger någon eller en alltför liten ekonomisk uppmuntran till att bilda stora familjer.
Möjligheten till föräldraledighet inom ramen för förkortad arbetstid är ett förslag vars tillämpning skulle förbli verkningslös.
Endast införandet av en föräldralön, som skulle göra det möjligt för kvinnorna eller de män som önskar det att helt och hållet ägna sig åt sina barns uppfostran, kan höja nativiteten.
Denna åtgärd som sedan en kort tid tillbaka tillämpas i Frankrike, om än i blygsam och otillräcklig skala, har redan visat sig ha positiva effekter.
För övrigt kan man inte behandla problemet med den sjunkande nativiteten utan att påminna om de barnamördarlagar som antagits av Europeiska unionens länder, lagar som alldeles ostraffat har tillåtit ett folkmord utan tidigare motsvarighet i historien, ett verkligt brott mot Europas folk.
I detta avseende blir vi tvungna att konstatera att de frimurarlaboratorier som inspirerat till denna massaker på oskyldiga är de samma som i dag planerar kampanjerna till förmån för dödshjälp.
Efter de ofödda barnen är det gamlingarnas tur.
I egenskap av läkare och humanist har jag redan länge ställt följande oroväckande fråga: Var kommer de att sätta stopp?
Bland de lösningar som föreslås av föredraganden är den lösning som starkast betonas förbryllande.
Den syftar till att öka strömmen av invandrare från tredje världen och ansluter sig härmed till vad en belgisk minister, en socialist som ännu inte hamnat i fängelse, utan att dra på munnen yttrat: " Invandringen är en välsignelse för vårt land ".
Och detta medan köerna växer sig oändligt långa av arbetslösa av alla utomeuropeiska nationaliteter, av politiska pseudoflyktingar som kommer till Belgien för att de där tjänar mera utan att arbeta än de gör om de arbetar i sitt hemland, medan andelen utomeuropeiska utlänningar i belgiska fängelser stigit från 15, 4 till 28, 7 %, vilket bevisar, som om nu det ytterligare en gång skulle behövas, ineffektiviteten hos den kostsamma politiken för att integrera invandrarna.
Jag är också förvånad över att i detta betänkande se att man föreslår en ny europeisk politik för utvecklingen av landsbygden.
Om det rör sig om att dra tillbaka de självmordsåtgärder som med jämna mellanrum röstas fram av parlamentet om att lägga odlingsbar mark i träda, att fastställa kvoter eller lägga ned vinodlingar är det självklart att jag entusiastiskt skriver under på detta.
Till slut, herr ordförande, slogs jag under läsningen av detta betänkande av detta uttryck, som är ett socialistiskt påfund: " Den obestridliga rätten till hälsa ".
Ingen läkare kan, hur kvalificerad han än må vara, garantera sina patienters hälsa.
Bara Gud kan skänka hälsa.
Det är bättre att tala om allas rätt till bästa vård.
Utan denna grundläggande försiktighet skulle man på samma sätt - varför inte - kunna efterfråga den obestridliga rätten till intelligens.
På tal om hälsa finner man i detta betänkande den eviga liberala refrängen: Låt oss privatisera socialförsäkringssystemet.
Hur kan man för ett enda ögonblick föreställa sig att försäkringsbolagen, vars enda ambition är att tjäna pengar, bättre skulle klara av att finansiera en på grund av tekniska framsteg och ökad livslängd allt dyrare sjukvård än de system som grundas på den statliga nationella solidariteten?
Naturligtvis finns det reformer att ta itu med som kommer att vara kännbara för vissa.
Jag tänker särskilt på avpolitiseringen av försäkringskassorna i Belgien.
Och avslutningsvis, herr ordförande, måste man om och om igen säga att man inte kommer att kunna skapa sysselsättning i Europa så länge som vi låter oss invaderas av alla produkter som tillverkats utanför våra gränser, i länder där kostnaden för arbetskraften är mellan 40 och 50 gånger lägre än hos oss.
Man måste befria företagen från de sociala avgifter som de dignar under och ersätta dem med en social mervärdesskatt som våra produkter skulle vara befriade från vid export, men som skulle tillämpas på importvaror.
Man måste alltså vända sig bort från frihandelssystemet på världsnivå, bort från den vilda och statslösa liberalism som till slut kommer att utarma våra befolkningar.
