# ID: svediakorp-gov475781
# author: Boogerd-Quaak (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,143
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor, idag skall vi ta upp betänkandet om det demografiska läget i Europa.
Och innan jag säger vad som behöver sägas i denna fråga vill jag först tacka kommissionen och mina kollegor för deras samarbetsvillighet, för jag tycker att vi har lyckats hålla betänkandet kompakt och inte göra en massa utvikningar, men att vi ändå har fått sagt det vi ville ha sagt.
Det demografiska läget är föränderligt.
Vi kan alltså inte längre föra en politik som grundar sig på en förutsättning om att det demografiska läget är statiskt och sådant som vi just nu ser det.
Tvärtemot måste man vänta sig att förändringarna kommer att bli allt mer drastiska och försiggå snabbare än under de senaste årtiondena.
Hur är då läget?
Befolkningspyramiden står på huvudet.
Å ena sidan kommer folkökningen inom EU att vara minimal och å andra sidan kommer befolkningens sammansättning att ändras på ett genomgripande sätt.
Befolkningsgruppen under 20 år kommer att minska medan antalet personer över 65 år kommer att öka kraftigt.
Denna utveckling har en kraftig återverkan på politikområden som till exempel socialförsäkringar, pensioner, arbetsmarknad, sjukvård, regionalpolitik och jordbruk.
Ett ständigt minskande antal aktiva måste försörja ett ständigt ökande antal icke-aktiva.
Kostnaderna för pensioner och sjukvård kan i vissa medlemsstater till och med öka så mycket att det får inflytande på konvergenskriterierna för EMU om vi inte förhindrar detta.
Den demografiska utvecklingen kan alltså snabbt bli ett aktuellt ämne.
För ögonblicket låter jag statistiken vara.
Den finns att läsa på annat håll.
Nu gäller det frågan: vad skall vi göra?
Kan vi som Europaparlament, eller bredare uttryckt som europeisk union, ha något inflytande på den demografiska utvecklingen?
Jag tycker inte att vi bör göra oss några illusioner på den punkten.
" To have a baby for Europe ", som en av mina kollegor sade, tycker jag inte är realistiskt.
Jag tycker inte heller att det är något som vi som politiker skall befatta oss med.
Inte heller de immigrationsströmmar som måste tillväxa för att kompensera befolkningsminskningen kan vara någon verklig lösning.
Även om vi av humanitära skäl inte behöver vara så rädda för dem.
Vi har alltså inte tillgång till så många verktyg för att utöva inflytande på befolkningsstatistiken.
Men däremot har vi som politiker de verktyg som behövs för att svara upp mot de förändrade förhållandena.
Det innebär att vi inom arbetsmarknadspolitiken framför allt måste inrikta oss på att få ett stort deltagande av den potentiella yrkesverksamma befolkningen.
Och detta innebär att människor som nu är utestängda från arbetsmarknaden på nytt måste integreras i arbetsprocessen.
För att uppnå detta måste man ägna stor uppmärksamhet åt undervisning och utbildning eftersom många utestängda grupper nu inte har de kunskaper och färdigheter som arbetsmarknaden efterfrågar.
Tanken att utbildning av människor som fyllt fyrtio år inte ger något måste överges, dels för att den yrkesverksamma befolkningen blir äldre och dels för att ett livslångt lärande i ett samhälle som ständigt blir mer informatiserat är en nyckelfaktor för konkurrensläget i Europa.
Vi har tidigare under denna vecka påpekat detta i samband med rapporterna från kollegorna Waddington och van Velzen.
Vidare kan deltagandegraden ökas genom att man avlägsnar juridiska, skattemässiga och praktiska hinder.
Man kan till exempel förskjuta skatten på arbete i riktning mot andra skatteobjekt som till exempel produktionen eller energiförbrukningen.
Givetvis måste vi föra en politik som skapar förutsättningar på barntillsynsområdet så att män och kvinnor i samma utsträckning kan delta på arbetsmarknaden, liksom när det gäller försörjning av äldre och handikappade.
Beträffande detta har jag övertagit ett tilläggsförslag från EVP och jag vill också än en gång fästa er uppmärksamhet på kvinnoutskottets betänkande.
En stor utmaning när det gäller den demografiska utvecklingen ligger enligt min mening också i socialförsäkringarna och pensionerna.
Jag tycker att tiden är mogen, med tanke på den ökande individualiseringen och flexibiliteten på arbetsmarknaden, för en revidering av medlemsstaternas socialförsäkringssystem.
Naturligtvis ligger problemets lösning i ett system av åtgärder som till exempel flexibilisering av pensionsåldern, större användning av kapitalfunktionssystem - här hoppas jag att herr Bangemann är överens med mig - och premiedifferentiering.
Men bortsett från dessa åtgärder anser jag att vi måste gå ett steg längre.
Vi måste få ett mer integrerat synsätt på våra system för socialförsäkringar i kombination med våra sjukvårdssystem.
Jag tror att Europa i bred mening måste ta ett första steg för att göra de olika systemen mer flexibla och mer individanpassade - det låter väl vackert i Era öron, herr Bangemann? - men samtidigt med respekt för de solidaritetsprinciper som utgör grundvalen för vår europeiska sociala modell.
Till en del kan lösningen ligga i en förnyelse av socialförsäkringarna, något som för övrigt redan har påbörjats i många länder, bland annat i mitt eget.
Dessutom ger en större konkurrens på arbetsmarknaden för privata försäkringar och ålderspensioner och större skattemässig och juridisk frihet för enskilda initiativ mer ändamålsenlighet och lägre kostnader.
Det råder alltså ingen brist på nya idéer, men stelheten i vissa länders nuvarande system gör att sådana planer inte blir genomförda alls eller bara i otillräcklig grad.
Jag vill också plädera för att tillgängliga demografiska uppgifter kompletteras på ett sådant sätt att det blir möjligt att jämföra data från olika medlemsstater med varandra.
EU står inför uppgiften att stimulera en integrerad politik så att man på ett optimalt sätt kan svara upp mot förändrade omständigheter.
I detta sammanhang kommer medlemsstaterna inte att kunna undandra sig förnyelseåtgärder som på kort sikt kan vara smärtsamma.
För närvarande är det dock fortfarande så att rådet inte har genomsyrats av allvaret i den demografiska revolutionen.
Man tar fortfarande emot statistiken för kännedom men gör sedan ingenting åt den.
Jag vill också plädera för att den demografiska utvecklingen på ett integrerat sätt skall tas med i den årliga verksamhetsberättelsen, den så kallade Essen-proceduren.
Det låter kanske uttjatat, men den tidsinställda bomben tickar bara vidare mitt framför våra ögon.
Om vi vill leva med de konsekvenser som denna bomb oundvikligen kommer att medföra måste vi seriöst tänka igenom vår arbetsmarknadspolitik och vår sociala modell i den närmaste framtiden.
Bättre att göra det nu än i morgon.
Samhället väntar inte tålmodigt på att vi skall vakna.
Om Europa vill behålla sin position på världsmarknaden och sin sociala modell måste vi sluta upp med att springa ifrån verkligheten.
Det borde inte få vara rädslan som leder os in i det tjugoförsta århundradet utan istället modet och entusiasmen för att gripa tag i möjligheterna.
(Applåder)
