# ID: svediakorp-gov475775
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 710
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det gläder mig att vi är överens med parlamentet i nästan alla viktiga frågor vad gäller samarbetet med de nya tillväxtekonomierna i våra forsknings- och utvecklingspolitiska projekt.
Det är förmodligen också en följd av att vi sedan en tid tillbaka inlett en dialog med parlamentet i form av ett meddelande av principiell natur.
Det visar sig återigen: Om en sådan dialog inleds på ett tidigt stadium, då är en rad problem redan lösta när man kommer till det praktiska genomförandet av det man kommit fram till.
Detta är mycket glädjande, också därför att vi - som alla talare med rätta hävdat - definitivt måste ta nya initiativ på detta område.
Och detta av flera skäl, och naturligtvis också eftersom de nya tillväxtekonomierna är att betrakta som en s.k. smältdegel.
Å ena sidan är de fortfarande utvecklingsländer, och därför måste man säkert använda det ena eller andra utvecklingspolitiska argumentet.
Och å andra sidan är de industriländer och som sådana naturligtvis våra framtida partner, möjligen också våra framtida konkurrenter.
Eftersom det handlar om länder som mycket långsamt växer ur utvecklingsstadiet, skall vi nu inte ta upp alla de stora svårigheter dessa länder brottas med eller de utvecklingspolitiska övervägandena.
Det rör sig ju här om ett mycket klart avgränsat och konkret program, och jag anser det därför vara berättigat att vi nu inte befattar oss med alla problem som utvecklingspolitiken medför.
De mänskliga rättigheterna har nämnts - det är ett allmänt problem i vår samarbetspolitik och kommer här inte att behandlas annorlunda än på andra områden.
Adams påpekade att vi möjligen måste välja mellan åtgärder för teknisk utveckling å ena sidan och för vetenskaplig forskning å andra sidan.
Vårt femte ramprogram för forskning kommer - och det här är på sätt och vis en förberedelse för detta ramprogram - att inriktas mer på tekniska frågor, också av den anledningen att vi här kan dela upp ansvaret mellan unionen å ena sidan, som skall ägna sig åt dessa frågor, och medlemsländerna å andra sidan, som i mycket större utsträckning kan vara aktiva inom den s.k. grundforskningen på universitetsområdet.
Detta kommer förmodligen att leda till att det som Adams sagt i allt större utsträckning blir verklighet, att tonvikten allt mer läggs på den tekniska utvecklingen även i denna samarbetsform.
En något kontroversiell punkt som debatterats mellan parlamentet och kommissionen - och här vill jag genast tillfoga att kommissionens ståndpunkt möjligen kan vidareutvecklas -, är frågan om forskningsprogrammens finansiering när företag som senare uppträder som konkurrenter samarbetar i forskningsprogrammen.
Skall man finansiera ett sådant program helt och hållet eller skall man endast finansiera de europeiska företagens deltagande, eftersom de andra deltagarna senare kommer att uppträda som konkurrenter?
Den klassiska hållning som kommissionen här valt att inta - där parlamentet för övrigt är initiativtagaren - är den att man i sådana fall endast finansierar de europeiska deltagarna.
Jag säger klassisk, eftersom vi - som ni vet - i våra industripolitiska överväganden inte längre ser en lika stor motsättning mellan samarbete och konkurrens.
Man kan mycket väl samarbeta och samtidigt delta i konkurrensen, vilket för övrigt många företag gör.
De lägger ihop sina medel för speciella ändamål och utifrån noggranna överväganden, och konkurrerar sedan på marknaden med produkten - en sådan produkt är ju endast en del i ett samlat erbjudande.
Även detta kan man eventuellt överväga, men det är klart, moderna överväganden av det här slaget kräver tid och behöver kanske också övertygande exempel.
För övrigt tackar jag ännu en gång föredraganden och hans ställföreträdande för det utmärkta samarbetet.
I betänkandet märks mycket av parlamentets arbete, och - som jag tidigare sagt - om man startar arbetet på ett tidigt stadium, då, Telkämper, behöver man överhuvudtaget inte tillsätta någon undersökningskommitté.
Ni verkar betrakta en undersökningskommitté som något slags hot.
Jag kan emellertid försäkra er att kommissionen betraktar undersökningskommittéer som ett normalt, demokratiskt inslag.
Jag vill inte riktigt gå så långt att påstå att vi gläder oss över undersökningskommittéer, men vi accepterar dem naturligtvis.
