# ID: svediakorp-gov475756
# author: Tomlinson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 607
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Garanterandet av Europeiska investeringsbankens lån till tredje land har länge utgjort ett bekymmer för budgetutskottet.
Historiskt har vi sett uppkomsten av ett mönster med ombytta roller, där den europeiska budgeten tagit alla riskerna men där de stora politiska besluten samtidigt fattats av Europeiska investeringsbanken.
I en resolution om lån och garantier i juli förra året framförde parlamentet, ånyo vissa grundläggande principer som budgetutskottet länge omfattat: för det första nödvändigheten att skydda unionens allmänna budget mot att utsättas för ökade lånerisker; för det andra nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig påfyllning av garantifonden i förhållande till risktäckningsgraden; för det tredje antagandet att de uteblivna återbetalningarna när det gäller garantilån är i stigande, liksom också risken för Europeiska unionens budget.
Till följd av den historiska ståndpunkt vi intagit så var det parlamentet som vid tidpunkten för den senaste mer genomgripande revideringen av de ekonomiska perspektiven insisterade på att en separat garantifond skulle inrättas, för att skydda budgeten mot att blottställas för garantier man lämnat avseende lån från Europeiska investeringsbanken.
Europeiska rådet i Cannes och Madrid fastställde att Europeiska unionen skulle utsträcka gemenskapens ut- och inlåningsverksamhet till tredje land.
Vi, som de säger, hade upprättat principer som vi ville se dessa garantier utställda i enlighet med.
Det förslag som nu kommit från kommissionen söker, i stället för att förnya specifika mandat till de delar av världen som omnämns i rubriken (Latinamerika, Asien, Sydafrika och Medelhavsländerna), förnya lånen globalt i sin helhet, i form av ett enda mandat, samt också på samma gång ordna så att förfallodagarna sammanfaller med den period som omfattas av det ekonomiska perspektivet, samtidigt med en minskning av Europeiska investeringsbankens garanti till 65 %.
Trots att kommissionens förslag presenterades på korrekt sätt och i rätt tid så har Ministerrådet sannerligen varit söligt i sin handläggning av det.
Än en gång vill jag göra kammaren uppmärksam på det faktum att en sakfråga, som kan vara föremål för förlikning, debatteras utan tillräcklig representation från rådets sida.
Vi har, i princip, antagit Ekofinrådets intention, vilken uttrycktes så tidigt som i november 1995: att Europeiska investeringsbankens ansvar för lånerisker bör ökas.
Vi anser det förslag som valdes utgör en intressant ändring av inriktningen.
Men det är uppenbart otillräckligt, enligt vår uppfattning, för att uppnå den utsagda intentionen.
Vi anser att det fortfarande finns möjlighet för Europeiska unionens budget att exponeras för en större risk än tidigare, i det förslag rådet valt att följa.
Minskningen av garantin kommer, tror vi, att medföra en ökning av totalbeloppet för de tillgängliga lånen, vilket således ökar den potentiella risken för Europeiska unionens budget.
Europeiska investeringsbankens ansvar ökar, eftersom risken för att de uteblivna återbetalningarna skall uppgå till mer än 65 % ligger nära noll.
Vid övervägandet av vad som är ett mycket tekniskt, men också mycket politiskt förslag, har Europaparlamentets budgetutskott lagt fram två ändringsförslag, som ligger i linje med den traditionella uppfattning som hävdats här i kammaren.
Samtidigt anbefaller budgetutskottet kammaren de något mer politiska, och mindre tekniska ändringsförslag, som antagits av tillämpligt utskott för att avge ett yttrande - utskottet för externa ekonomiska förbindelser.
Med dessa få inledande anmärkningar rekommenderar jag betänkandet.
Jag anmanar enträget kammaren att stödja inte endast budgetutskottets två ändringsförslag, utan också dem som lagts fram av utskottet för externa ekonomiska förbindelser i dess yttrande och som sedermera antagits av budgetutskottet.
